Josua 23
1 Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;
A, ka maha nga ra i muri i ta Ihowa meatanga i a Iharaira kia okioki i o ratou hoariri katoa i tetahi taha, i tetahi taha, a ka maha haere nga ra o Hohua, ka koroheketia,
2 Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;
Na ka karanga a Hohua ki a Iharaira katoa, ki o ratou kaumatua, ki o ratou ariki, ki o ratou kaiwhakariterite, ki o ratou rangatira, a ka mea ki a ratou, Kua koroheketia ahau, kua maha oku ra:
3 Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.
A kua kite koutou i nga mea katoa i mea ai a Ihowa, to koutou Atua ki enei iwi katoa, na te whakaaro hoki ki a koutou; no te mea ko Ihowa, ko to koutou Atua, nana ta koutou riri.
4 Ser, jag hafver utskift eder de folk, som ännu qvare äro, genom lott, hvarjo slägtene sin arfvedel, allt ifrå Jordan, och all de folk, som jag utrotat hafver; och ifrå stora hafvet vesterut.
Titiro, kua oti te wehe atu e ahau mo koutou enei iwi ka mahue nei, hei wahi tupu mo o koutou iwi, o Horano atu me nga iwi katoa i huna e ahau a tae noa ki te moana nui, ki te toenetanga o te ra.
5 Och Herren edar Gud skall utdrifva dem för eder, och utrota dem ifrån eder, så att I skolen intaga deras land, såsom Herren edar Gud eder sagt hafver.
A ko Ihowa, ko to koutou Atua, mana ratou e pei i to koutou aroaro, mana hoki ratou e huna i to koutou aroaro; a ka riro to ratou oneone i a koutou, ka pera me te kupu a Ihowa, a to koutou Atua ki a koutou.
6 Så varer nu fast frimodige, att I hållen och gören allt det som skrifvet står i Mose lagbok; att I icke viken derifrå, antingen på den högra sidon eller på den venstra;
No reira kia uaua rawa ki te pupuri, ki te mahi i nga mea katoa i tuhituhia ki te pukapuka o te ture a Mohi, kei peka ke i reira ki matau, ki maui;
7 Att I icke kommen ibland dessa återlefda folken, som med eder ännu äro; och I icke ihågkommen, eller svärjen vid deras gudars namn, eller tjenen dem, eller tillbedjen dem;
Kei haere hoki ki roto ki enei iwi, i mahue iho nei ki waenganui i a koutou; kei whakahuatia nga ingoa o o ratou atua, kei oatitia, kei mahi ki a ratou, kei koropiko ki a ratou:
8 Utan håller eder intill Herran edar Gud, såsom I intill denna dag gjort hafven.
Engari me awhi ki a Ihowa, ki to koutou Atua, me pera me ta koutou i mea ai a tae noa mai ki tenei ra.
9 Så skall Herren fördrifva för eder stor och mägtig folk; och ingen hafver kunnat stå eder emot allt intill denna dag.
Kua peia hoki e Ihowa i mua i a koutou nga iwi nunui, kaha hoki: tena ko koutou, kahore ano tetahi tangata kia tu ki to koutou aroaro a taea noatia tenei ra.
10 En af eder skall jaga tusende; ty Herren edar Gud strider för eder, såsom han eder sagt hafver.
Kia kotahi tangata o koutou hei whai i te mano: no te mea ko Ihowa, ko to koutou Atua, mana ta koutou riri, ka pera me tana i korero ai ki a koutou.
11 Derföre bevarer edra själar granneliga, att I hafven Herran edar Gud kär.
Na reira tiakina marietia koutou, kia aroha ai koutou ki a Ihowa, ki to koutou Atua.
12 Men om I vänden eder härifrå, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder;
Ki te anga hoki koutou ki te hoki atu, ki te awhi ki nga toenga o enei iwi, o enei ka mahue nei i roto i a koutou, a ka marenatia ki a ratou, ka whakauru hoki ki a ratou, me ratou hoki ki a koutou:
13 Så veter, att Herren edar Gud skall icke mer fördrifva all dessa folken för eder; utan de skola eder varda till snaro och nät, och till en staka i edra sido, och till en törnagadd i edor ögon, tilldess han förgör eder utu det goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver.
Kia tino mohio, e kore a Ihowa, to koutou Atua e pei ano i enei iwi i mua i a koutou; engari ka waiho ratou hei rore, hei mahanga mo koutou, hei whiu hoki mo o koutou kaokao, hei koikoi i roto i o koutou kanohi, kia huna ra ano koutou i runga i tenei whenua pai ka homai nei e Ihowa, e to koutou Atua ki a koutou.
14 Si, jag går i dag alla verldenes väg, och I skolen veta af allt hjerta, och af allo själ, att icke ett ord felat hafver på allt det goda, som Herren edar Gud eder sagt hafver; allt är skedt, och intet tillbakablifvet.
Nana, ko aianei ahau haere ai i te huarahi o te whenua katoa; a e mohio ana o koutou ngakau katoa, o koutou wairua katoa, kahore ano i taka tetahi mea o nga mea pai katoa i korerotia e Ihowa, e to koutou Atua mo koutou; kua pono katoa ki a kouto u, kahore ano tetahi mea o ena i taka.
15 Lika som nu allt det goda kommet är, som Herren edar Gud eder sagt hafver, så skall ock Herren låta komma öfver eder allt ondt, tilldess han förgör eder utu detta goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver;
Na tenei ake ka rite ki te putanga mai ki a koutou o nga mea pai katoa i korerotia e Ihowa, e to koutou Atua ki a koutou, ka pera ano te whakaputanga mai a Ihowa i nga mea kino katoa ki a koutou, kia whakangaromia ra ano koutou e ia i tenei when ua pai, kua homai nei e Ihowa, e to koutou Atua ki a koutou.
16 Om I Herrans edars Guds förbund öfverträden, som han eder budit hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder, och snarliga förgör eder utu det goda landet, som han eder gifvit hafver.
Ina whakapaheketia e koutou te kawenata a Ihowa, a to koutou Atua, i whakaritea mai nei e ia ki a koutou, a ka haere, ka mahi ki nga atua ke, ka koropiko ki a ratou; ko reira mura ai te riri o Ihowa ki a koutou, a ka ngaro whakarere atu koutou i runga i te whenua pai kua homai nei e ia ki a koutou.
