Josua 23
1 Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;
Hanki Ra Anumzamo'a Israeli vahera mani fru zamige'za ha' vahe'zaminena hara osu rama'a kafu amane mani'naze. Ana knafina Josua'a rama'a kafu maniteno ozafare'ne.
2 Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;
Anante Josua'a maka Israeli vahe'ma, ranra vahe'ma, ugagota kva vahe'ma, naneke refko hu kva vahetamine, vahete ugagota hu'naza vahe'tamina ke hige'za azageno amanage huno zamasami'ne, Nagra rama'a kafu manite'na menina ozafaroe.
3 Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.
Hanki Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma tamaza huno tamagu vazi'nea zana tamagra'a hago ke'naze. Na'ankure Ra Anumzana tamagri Anumzamo Agra'a tamaza huno ha' vahetamia hara huzmante'ne.
4 Ser, jag hafver utskift eder de folk, som ännu qvare äro, genom lott, hvarjo slägtene sin arfvedel, allt ifrå Jordan, och all de folk, som jag utrotat hafver; och ifrå stora hafvet vesterut.
Hanki menina ama kea antahi ankereho, ha'ma huzamanteta e'ori'nona mopane, ko'ma hahu zamagatereta eri'nona mopama, Jodani tinteti agafa huteno vuno zage ufre kaziga Mediterenia hagerinte'ma uhanati'nea mopa, ana maka hago refko hu'na nagate nofite hu'na tamugeta erisantihare'naze.
5 Och Herren edar Gud skall utdrifva dem för eder, och utrota dem ifrån eder, så att I skolen intaga deras land, såsom Herren edar Gud eder sagt hafver.
Ra Anumzana tamagri Anumzamo tamavugatira ha' vahe'tamia zamahe'natitresigeta, Ra Anumzamo'ma huvempama huramante'nea kante anteta mopazamia erigahaze.
6 Så varer nu fast frimodige, att I hållen och gören allt det som skrifvet står i Mose lagbok; att I icke viken derifrå, antingen på den högra sidon eller på den venstra;
E'ina hu'negu Mosese'ma kasege avontafepima krente'nea nanekemofona kva hu'neta hankavetita, avariri fatgo nehuta, rukrahe hu kanti kama osiho.
7 Att I icke kommen ibland dessa återlefda folken, som med eder ännu äro; och I icke ihågkommen, eller svärjen vid deras gudars namn, eller tjenen dem, eller tillbedjen dem;
Hanki amama emani'naza mopafi vahe'enena taragoteta omanita, zamagri anumzamofo agi'a amu'nontamifina oheta, ana anumzantamimofo zamagirera huvempa osutma, eri'zana erinozmanteta, tamarenareta monora huozamanteho.
8 Utan håller eder intill Herran edar Gud, såsom I intill denna dag gjort hafven.
Hu'neanagi tamagra ko'ma hutma neazaza hutma, Ra Anumzana tamagri Anumzamofona otretma azeriko'na hiho.
9 Så skall Herren fördrifva för eder stor och mägtig folk; och ingen hafver kunnat stå eder emot allt intill denna dag.
Na'ankure tusi'a hankavenentake ranra kumapi vahe'tamina Ra Anumzamo zamahenatitre'ne. Ana higeno mago vahe'mo'e huno tamagrira tamazeri otrageta manita menina ama knarera ehanati'naze.
10 En af eder skall jaga tusende; ty Herren edar Gud strider för eder, såsom han eder sagt hafver.
Hagi magoke magokemoka 1tauseni'a vahera amne zamorotgo hugahane. Na'ankure Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a huvempa hu'nea kea amage anteno hara tamaza huno nehie.
11 Derföre bevarer edra själar granneliga, att I hafven Herran edar Gud kär.
Ana hu'negu tamagra kva hunetma Ra Anumzana tagri Anumzamofona tamagu'areti hutma avesinteho.
12 Men om I vänden eder härifrå, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder;
Hianagi tamagrama tagri Anumzama atretma, ama emani'nona mopafi vahe'enema ru tragoteta manige, zamagripinti'ma a'ma erige'ma hanazana,
13 Så veter, att Herren edar Gud skall icke mer fördrifva all dessa folken för eder; utan de skola eder varda till snaro och nät, och till en staka i edra sido, och till en törnagadd i edor ögon, tilldess han förgör eder utu det goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver.
tamagra antahi'naze, Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a tamaza huno hara ana vahera huzmanteno, zamahenati otregahie. Hagi ana hanige'zma tamagrane mani'ne'za mago krifugna nehu'za, sefu kanonu vahe'mofo amagenafi rutraga huno ata amiankna hu'za tamata nerami'za, ave've tra'zamo zamavufi azeriankna nehanigeta, ana maka'mota knazampi mani'neta ama ana knare mopama Ra Anumzana tagri Anumzamo'ma tami'nea mopafina frigahaze.
14 Si, jag går i dag alla verldenes väg, och I skolen veta af allt hjerta, och af allo själ, att icke ett ord felat hafver på allt det goda, som Herren edar Gud eder sagt hafver; allt är skedt, och intet tillbakablifvet.
Hanki nagra kofta huna fri'nugu, tamagra tamagu'areti huta hago antahi'naze, Ra Anumzana tagri Anumzamo'ma tamigahue huno huvempama hu'nea zantamina ana maka tamivagare'ne. Hagi magore huno huvempa hu'nea kemo'a hantaga osutfa hu'ne.
15 Lika som nu allt det goda kommet är, som Herren edar Gud eder sagt hafver, så skall ock Herren låta komma öfver eder allt ondt, tilldess han förgör eder utu detta goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver;
Tamage, Ra Anumzamo'ma huvempama hu'nenuno'a, kea amage anteno kema hu'nea zana tro nehie. Anahukna huno Ra Anumzamo'ma kore kema huramanteno tamigahue huno'ma hu'nesia knazanteti, knazana tamino tamazeri haviza hanigeta, ama knare mopama tami'nea mopafina omanita fri vagaregahaze.
16 Om I Herrans edars Guds förbund öfverträden, som han eder budit hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder, och snarliga förgör eder utu det goda landet, som han eder gifvit hafver.
Hanki tamagrama Ra Anumzana tamagri Anumzamo'ma huvempama huramante'nea kasegema agatenereta ke'ama rutagreta vuta havi anumzamofo eri'za vahe manige, tamarenareta mono huntege'ma hanazana, Ra Anumzamofo rimpahe'zamo'a tamagrite ena, ama knare mopama tamigeta mani'naza mopafintira frita omanigahaze.
