Josua 23

1 Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;

2 Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;

3 Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.

4 Ser, jag hafver utskift eder de folk, som ännu qvare äro, genom lott, hvarjo slägtene sin arfvedel, allt ifrå Jordan, och all de folk, som jag utrotat hafver; och ifrå stora hafvet vesterut.

5 Och Herren edar Gud skall utdrifva dem för eder, och utrota dem ifrån eder, så att I skolen intaga deras land, såsom Herren edar Gud eder sagt hafver.

6 Så varer nu fast frimodige, att I hållen och gören allt det som skrifvet står i Mose lagbok; att I icke viken derifrå, antingen på den högra sidon eller på den venstra;

7 Att I icke kommen ibland dessa återlefda folken, som med eder ännu äro; och I icke ihågkommen, eller svärjen vid deras gudars namn, eller tjenen dem, eller tillbedjen dem;

8 Utan håller eder intill Herran edar Gud, såsom I intill denna dag gjort hafven.

9 Så skall Herren fördrifva för eder stor och mägtig folk; och ingen hafver kunnat stå eder emot allt intill denna dag.

10 En af eder skall jaga tusende; ty Herren edar Gud strider för eder, såsom han eder sagt hafver.

11 Derföre bevarer edra själar granneliga, att I hafven Herran edar Gud kär.

12 Men om I vänden eder härifrå, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder;

13 Så veter, att Herren edar Gud skall icke mer fördrifva all dessa folken för eder; utan de skola eder varda till snaro och nät, och till en staka i edra sido, och till en törnagadd i edor ögon, tilldess han förgör eder utu det goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver.

14 Si, jag går i dag alla verldenes väg, och I skolen veta af allt hjerta, och af allo själ, att icke ett ord felat hafver på allt det goda, som Herren edar Gud eder sagt hafver; allt är skedt, och intet tillbakablifvet.

15 Lika som nu allt det goda kommet är, som Herren edar Gud eder sagt hafver, så skall ock Herren låta komma öfver eder allt ondt, tilldess han förgör eder utu detta goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver;

16 Om I Herrans edars Guds förbund öfverträden, som han eder budit hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder, och snarliga förgör eder utu det goda landet, som han eder gifvit hafver.