Josua 23
1 Efter lång tid, sedan Herren hade låtit Israel komma till ro för alla deras fiendar omkring sig; och Josua nu gammal och väl till ålders kommen var;
Kum te yet a om phoeiah a kaepvai thunkha boeih taeng lamkah Israel te BOEIPA loh a duem sak tih Joshua khaw a khohnin loh patong ben la a paan coeng.
2 Kallade han till sig hela Israel, och deras äldsta, höfvitsmän, domare och ämbetsmän, och sade till dem: Jag är gammal och väl till ålders;
Te dongah Israel pum kah a hamca rhoek neh a lu rhoek, laitloek rhoek neh rhoiboei rhoek te Joshua loh a khue tih, “Kai he ka khohnin loh patong ben la ka paan coeng.
3 Och I hafven sett allt det Herren edar Gud gjort hafver på all dessa folken här för eder; ty Herren edar Gud hafver sjelf stridt för eder.
Namtom boeih taengah BOEIPA na Pathen loh nangmih mikhmuh ah a saii boeih te na hmuh uh coeng. BOEIPA na Pathen loh nangmih ham a vathoh thil coeng.
4 Ser, jag hafver utskift eder de folk, som ännu qvare äro, genom lott, hvarjo slägtene sin arfvedel, allt ifrå Jordan, och all de folk, som jag utrotat hafver; och ifrå stora hafvet vesterut.
Namtom aka sueng he nangmih koca rhoek kah rho la nangmih taengah kan tael tih Jordan lamkah namtom boeih pataeng khotlak tuili puei due ka saii te na hmuh uh.
5 Och Herren edar Gud skall utdrifva dem för eder, och utrota dem ifrån eder, så att I skolen intaga deras land, såsom Herren edar Gud eder sagt hafver.
Amih te BOEIPA na Pathen loh na mikhmuh lamkah a haek vetih na mikhmuh lamkah a tulh bitni. Te vaengah BOEIPA na Pathen loh nangmih taengah a thui vanbangla a khohmuen te na pang pa uh bitni.
6 Så varer nu fast frimodige, att I hållen och gören allt det som skrifvet står i Mose lagbok; att I icke viken derifrå, antingen på den högra sidon eller på den venstra;
Tedae Moses kah olkhueng cabu dongah daek tangtae te banvoei bantang lamloh taengphael tak mueh la ngaithuen ham neh boeih vai ham taoe thahuel uh.
7 Att I icke kommen ibland dessa återlefda folken, som med eder ännu äro; och I icke ihågkommen, eller svärjen vid deras gudars namn, eller tjenen dem, eller tillbedjen dem;
Nangmih lakli ah aka sueng namtom rhoek he kun thil uh boeh. A pathen ming te phoei uh boeh, toemngam uh boeh, amih taengah thothueng uh boeh, amih taengah bakop uh boeh.
8 Utan håller eder intill Herran edar Gud, såsom I intill denna dag gjort hafven.
Tahae khohnin due na saii uh vanbangla BOEIPA na Pathen taeng bueng ah mah hangdang uh.
9 Så skall Herren fördrifva för eder stor och mägtig folk; och ingen hafver kunnat stå eder emot allt intill denna dag.
Namtom vangpuei pilnu pataeng BOEIPA loh na mikhmuh lamkah a haek tih tihnin due nangmih mikhmuh ah hlang pakhat khaw a pai voel moenih.
10 En af eder skall jaga tusende; ty Herren edar Gud strider för eder, såsom han eder sagt hafver.
Nangmih taengah a thui vanbangla BOEIPA na Pathen loh nangmih ham a vathoh coeng dongah nangmih lamkah hlang pakhat long mah thawngkhat khaw a hloem coeng.
11 Derföre bevarer edra själar granneliga, att I hafven Herran edar Gud kär.
Te dongah BOEIPA na Pathen te na hinglu neh lungnah ham rhep ngaithuen uh.
12 Men om I vänden eder härifrå, och hållen eder intill dessa återlefda folken, och befrynden eder med dem i giftermål, så att I kommen ibland dem, och de ibland eder;
Tedae nangmih taengkah aka sueng namtom hlangrhuel taengah na mael na mael uh tih na hangdang uh, amih neh na yuva uh tih amih neh nangmih te na pawnhlai uh thae atah,
13 Så veter, att Herren edar Gud skall icke mer fördrifva all dessa folken för eder; utan de skola eder varda till snaro och nät, och till en staka i edra sido, och till en törnagadd i edor ögon, tilldess han förgör eder utu det goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver.
namtom rhoek he BOEIPA na Pathen loh na mikhmuh lamkah haek ham khoep voel mahpawh tila ming rhoe ming uh. BOEIPA na Pathen loh nangmih taengah m'paek khohmuen then lamkah na milh uh hil nangmih ham pael neh hlaeh bangla, na vae ah cungcik la, na mik khuiah tlaeh la om uh ni.
14 Si, jag går i dag alla verldenes väg, och I skolen veta af allt hjerta, och af allo själ, att icke ett ord felat hafver på allt det goda, som Herren edar Gud eder sagt hafver; allt är skedt, och intet tillbakablifvet.
Tihnin ah Kai loh diklai pum kah longpuei ah ka cet coeng. BOEIPA na Pathen loh nang taengah a thui ol then boeih te tah ol pakhat khaw dalh pawh tila na thinko boeih, na hinglu boeih neh na ming uh. Nangmih ham boeih ha thoeng tih a ol pakhat pataeng khaw a dalh sak moenih.
15 Lika som nu allt det goda kommet är, som Herren edar Gud eder sagt hafver, så skall ock Herren låta komma öfver eder allt ondt, tilldess han förgör eder utu detta goda landet, som Herren edar Gud eder gifvit hafver;
BOEIPA na Pathen loh nangmih taengah a thui ol then boeih loh nangmih ham a thoeng vanbangla BOEIPA na Pathen loh nangmih m'paek khohmuen then dong lamkah nangmih m'mitmoeng sak hlan khuiah hno thae cungkuem te nangmih soah BOEIPA loh hang khuen van ni.
16 Om I Herrans edars Guds förbund öfverträden, som han eder budit hafver, och gången bort, och tjenen andra gudar, och tillbedjen dem; så att Herrans vrede förgrymmar sig öfver eder, och snarliga förgör eder utu det goda landet, som han eder gifvit hafver.
BOEIPA na Pathen loh nangmih ng'uen paipi te na poe uh, na cet uh tih pathen tloe rhoek taengah tho na thueng uh, amih te na bakop thil atah BOEIPA kah thintoek loh nangmih taengah ha sai vetih nangmih taengah m'paek khohmuen then dong lamkah baang na milh uh ni,” a ti nah.
