Josua 2

1 Josua, Nuns son, sände hemliga ut två spejare ifrå Sittim, och sade dem: Går och beser landet, och Jericho. De gingo åstad, och kommo in uti ene skökos hus, som het Rahab, och der lågo de.

Hagi anante Sitimima manine'za Nuni nemofo Josua'a tare afureno ke netre'na oku'a huznanteno, amanage huno zanasami'ne, Kantu kaziga Kenani mopafi vutna Jeriko kumara ome afuretna keso'e hi'o. Higeke vuke mago monko a' agi'a Rehapu'e nehaza a'mofo nompi ana kenagera umase'na'e.

2 Då vardt Konungenom i Jericho sagdt: Si, i denna nattene äro någre män inkomne ifrån Israels barn, till att bespeja landet.

Hianagi mago'a vahe'mo'za vu'za Jeriko kumate kini nera amanage hu'za ome asami'naze, kva huo, meni kenage mago'a Israeli naga'mo'za mopati afure'za kenaku e'naze.

3 Då sände Konungen i Jericho till Rahab, och lät säga henne: Få oss ut de män, som till dig i ditt hus komne äro; ty de äro komne till att bespeja allt landet.

Hagi Jeriko kini ne'mo'a anankema nentahino'a, amanage huta Rehapuna ome asamiho huno vahera huzmante'ne. Maka tagri mopama afure'zama kenaku'ma kagritegama e'za nonka'afima emani'naza vahera, zamavare megi'a zamatro.

4 Men qvinnan fördolde de två männerna, och sade: Här äro väl två män inkomne till mig; men jag visste icke hvadan de voro.

Hianagi Rehapu'a ana netre'na zanavre franekino amanage huno zamasami'ne, Tamage nagritera e'na'anagi zanagra inantegati e'na'e nagra ontahi'noe.

5 Och då jag ville låta dörrena igen, då mörkt vardt, gingo de ut, så att jag icke vet hvart de gingo; söker med hast efter dem, I fån dem väl fatt.

Hagi kinagama rankumamofo kahama erigi knama koftama nehigeke vu'na'anagi, iga vu'na'e nagra ozanage'noe. Hagi ame huta zanavaririta vanuta, ome zanazerigahaze.

6 Men hon lät dem stiga upp på taket, och öfvertäckte dem med linstjelkar, som hon der på taket utbredt hade.

Hianagi Rehapu'a ana ne'trena zanavreno noma'amofo agofetu kukenama tro'ma nehaza traza anakino ante'nefi ome frakizanante'ne.

7 Men männerna sökte efter dem på den vägen till Jordan, allt intill färjostaden; och porten vardt tilläster straxt de utkomne voro, som efter dem jagade.

Anagema hige'za ana netrema zanazerinaku zamagare'za Jodani tintega vahe'mo'zama taka'ma nehazarega nevazageno'a, rankumamofo kahana erigi'naze.

8 Och förra än männerna lade sig till sofva, steg hon upp på taket;

Hagi ana afure ne'tremoke ko'ma masezanku Rehapu'a nomote marerino,

9 Och sade till dem: Jag vet, att Herren hafver gifvit eder detta landet; ty en förskräckelse för eder är fallen öfver oss, och alle landsens inbyggare äro bäfvande vordne för edor tillkommelse.

amanage huno ome zanasami'ne, Nagra antahi'noe, ama mopa ko Ra Anumzamo tamagri tami'ne. Ana higeta tagra tamagrikura tusi'a koro nehunkeno, maka ama mopafima mani'naza vahe'mo'zanena tamagrikura koro nehu'za tusi'a zamahirahiku nehaze.

10 Ty vi hafve hört, huru Herren uttorkade vattnet i röda hafvet för eder, då I drogen utur Egypten; och hvad I gjort hafven de två Amoreers Konungar, Sihon och Og, på hinsidon Jordan, huru I gåfven dem tillspillo.

Na'ankure Isipiti'ma atreta azageno Ra Anumzamo'ma tamagri tamavufima koranke hagerima erineraneno, mopama eri hagagema higetama e'naza zana, tagra ko antahi'none. Hagi Jodani timofo kantu zage hanati kaziga Amori vahe'mokizmi kini netre zanagi'a Sihonine Oginema zanahe fri'naza zanku'enena ko antahi'none.

11 Och sedan vi det hörde, vardt vårt hjerta förtvifladt, och intet mod är mer i någon man för edor tillkommelse; ty Herren edar Gud han är Gud, både uppe i himmelen, och nedre på jordene.

Tagrama ana kema nentahita, tamagrikura tusi koro hu'none. Na'ankure Ra Anumzana tamagri Anumzamo'a monane mopanema tro'ma hu'nea Anumza mani'ne.

12 Så svärjer mig nu vid Herran, efter jag hafver gjort barmhertighet med eder, att I ock gören barmhertighet med mins faders hus, och gifver mig ett vårdtecken;

E'ina hu'negu menina muse huranantoanki, Ra Anumzamofo avufi huvempa hutna, nagrama so'e navu'nava'ma huranantoankna hutna, nagri naga'ma so'ema huzmantesu'ema hanuta'a, mago avame'za nami'o.

13 Att I låten lefva min fader, mina moder, mina bröder, och mina systrar, och allt det de hafva; och frälser våra själar ifrå döden.

Hagi nenfa'ma nenarera'ma nasarehe'ima nanunknahe'ine naga zami'nena, zamaza hinke'za, Israeli vahe'mo'za tahe ofriho.

14 Männerna sade till henne: Om vi icke göre barmhertighet och trohet med dig, då Herren gifver oss landet, så skall vår själ vara döden skyldig för eder, såframt du icke förråder vårt ärende.

Anante ana ne'tremokea Rehapuna amanage huke asami'na'e, Na'a agafare tagra amafina e'no'e, kagra vahe'ma ozamasamisanana, henkama Ra Anumzamo'ma ama mopama tamisia zupa antahigamigahune. Tagra huvempa hu'ankino anama osanukeno'a, Ra Anumzamo'a tazeri haviza hugahie.

15 Så släppte hon dem neder med ett tåg genom ett fenster; ty hennes hus var i stadsmurenom; och hon bodde desslikes på murenom.

Anante Rehapua nomofona zaho eri kampinti nofite zanatregeke kuma keginamofo megi'a urami'na'e. Na'ankure noma'amo'a kumamofo keginare rehe'negu anara hu'ne.

16 Och hon sade till dem: Går uppåt berget, att de, som söka efter eder, icke möta eder, och gömmer eder der i tre dagar, så länge de komma igen, som efter eder fara; sedan går edar väg.

Ana nehuno amanage huno zanasami'ne, Tanagriku'ma nehakaza vahe'mo'za tutagiha huznantegahazanki agonarega freta vuta tagufa kna umani'neke'za etesageta, ete e'natega vi'o.

17 Männerna sade till henne: Vi vilje vara denna eden qvitte, som du af oss tagit hafver;

Higeke ana netremokea Rehapuna amanage huke asami'na'e, hanki kagrama hanketa huvempa hugante'noa kea tagrama kasamu'a kema amage'ma antesanketa'a, ana huvempa keti'a eri otregahu'e.

18 När vi komme i landet, och du icke binder detta rosenröda tåget i fenstret, med hvilko du oss nedersläppt hafver: och hafver församlat till dig i huset din fader, dina moder, dina bröder, och hela dins faders hus;

Hanki menina antahio, ama zasi'ma eri kama atiramu'a kantera, kagra ama koranke nofira anakinte'nenka, negafama negrerama kasarehe'ima maka nagaka'anena zamavaretru hunka nonka'afi mani'nenketa tagra Israeli vahe'enena ama mopafina egahune.

19 Och hvilken som går utom dörrena af ditt hus, hans blod vare öfver hans hufvud, och vi oskyldige; men alle de som i dino huse äro, om en hand kommer vid dem, så skall deras blod vara öfver vårt hufvud.

Hagi naga'kafinti'ma magomo'ma kagri noma atreno, megi'a kumamofo kampima vano nehanige'zama ahe frisageno'a, e'i tagri hazenkeompage agri'a hazenke. Hianagi magomo'ma kagri nompi mani'nenige'za eme ahe frisageno'a, e'i tagri knaza megahie.

20 Och om du något af denna vår ärende utröjer, så vilje vi vara den eden qvitte, som du af oss tagit hafver.

Hianagi tagrama e'no'a eri'zamofo nanekema vahe'ma zamasamisankeno'a, kagrama hanketama huvempama hu'no'a kemofo nona'a tagra hazenkea e'origahu'e.

21 Hon sade: Vare som I sägen: och lät gå dem; och de gingo sin väg, och hon band det rosenröda tåget i fenstret.

Hanki Rehapua ke zanirera amanage hu'ne, Mago narimpa huanki kema ha'a kante anteno anazana fore hino, nehuno huzanantegekema nevakeno'a ana koranke nofira noma'amofo zaho'ma eri kahante anakinte'ne.

22 Och de gingo sin väg, och kommo upp på berget, och blefvo der i tre dagar, tilldess de kommo igen, som efter dem foro: ty de hade sökt dem på alla vägar, och dock intet funnit dem.

Hagi ana netremokea atreke agonarega vuke tagufa zagegna fraki'nake'za, zanagenema re'naza vahe'mo'za karanka hake vagare'za vu'nazanagi ozanage'za, ete rukrahe hu'za Jeriko e'naze.

23 Så vände de två männerna tillbaka, gingo ned af berget, och foro utöfver, och kommo till Josua, Nuns son, och förtäljde honom allt, såsom de det funnit hade;

Ana agonafintira ana netremokea uramike Jodani tina ome takaheke vuke ana maka'zama zanagrite'ma fore'ma hu'nea zana, Nuni nemofo Josuana ome asami vagare'na'e.

24 Och sade till Josua: Herren hafver gifvit oss allt landet i våra händer, alle landsens inbyggare äro förskräckte för oss.

Anage nehuke Josuana asamike, tamagerafa huno Ra Anumzamo'a ana maka mopa tagri tazampi ante'ne. Na'ankure ana mopafima mani'naza veamo'za tagriku'ma nehu'za, zamahirahi nerege'za tusi koro nehaze.