Josua 17

1 Och lotten föll till Manasse slägte, den Josephs förste son var, och föll till Machir, Manasse första son, Gileads fader; ty han var en god stridsman, derföre fick han Gilead och Basan.

Nahazo anjara an-tsapake ka ty fifokoa’ i Menasè; toe ie ty tañoloñoloña’ Iosefe; I Makire ty tañoloñoloña’ i Menasè naho ty rae’ i Gilade, aa kanao nilahin-defoñe, ie ty nahazo i Gilade naho i Basane.

2 Dem androm Manasse barnom uti deras ätter föll också till, nämliga: Abiesers barnom, Heleks barnom, Asriels barnom, Sechems barnom, Hephers barnom, och Semida barnom. Desse äro Manasse barn, Josephs sons, som mankön voro i deras ätter.

Nahazo tane an-tsapake ka o ana’ i Menasè ila’eo ty amo hasavereña’eo; ho amo ana’ i Abi­ezereo, naho o ana’ i Kelekeo, naho o ana’ i Asrieleo, naho o ana’ i Sekemeo, naho o ana’ i Hefereo, vaho o ana’ i Semidao; ie ro ana-dahi’ i Menasè, ana’ Iosefe, ty amo hasavereña’eo.

3 Men Zelaphehad, Hephers son, Gileads sons, Machirs sons, Manasse sons, hade inga söner, utan döttrar; och deras namn äro desse: Mahela, Noa, Hogla, Milca, Thirza.

Fe tsy nanañ’ ana-dahy t’i Tselofekhade, ana’ i Hefere, ana’ i Gilade, ana’ i Makire, ana’ i Menasè, fa anak’ ampela avao, inao ty añara’ o anak’ ampela’eo: i Maklae, i Noae, i Koglae, i Milkae naho i Tirtsae.

4 Och de gingo fram för Presten Eleazar, och för Josua, Nuns son, och för de öfversta, och sade: Herren böd Mose, att han skulle gifva oss arfvedel ibland våra bröder; så gaf han dem ock arfvedel ibland deras faders bröder, efter Herrans befallning.

Nimb’ añatrefa’ i Ele­atsare mpisoroñe mb’eo iereo naho añatrefa’ Iehosoa ana’ i None, naho añatrefa’ o roandriañeo nanao ty hoe: Linili’ Iehovà t’i Mosè t’ie hitoloran-dova amo rahalahi’aio. Aa le amy lili’ Iehovày, nitolora’e lova amo longon-droae’eo.

5 Men Manasse föllo tio snöre till, förutan det landet Gilead och Basan, som på hinsidon Jordan ligger.

Anjara folo ty nitsatoke ho a i Menasè mandikoatse i tane Gilade naho i Basaney, alafe’ Iardeney añe;

6 Ty Manasse döttrar togo arfvedel med hans söner; och det landet Gilead kom de andra Manasse barn till.

amy te nanañ’ anjara amo ana-dahi’eo i anak’ ampela’ i Menasè rey; nahazo ty tane Gilade o ana’ i Menasè ila’eo.

7 Och Manasse gränsa var ifrån Asser till Michmethath, som ligger för Sechem, och går ut på högra handena intill dem af EnTappuah.

Boak’ Asere pake Mikemetà aolo’ i Sekeme ty efe’ i Menasè; mion­jomb’eo i efetsey añ’ila’e ankavana mb’ an-kiboho’ i En-Tapoà mb’eo.

8 Ty det landet Tappuah kom Manasse till, och är Manasse gränsa invid Ephraims barn.

A i Menasè ty tane’ i Tapoà’ fe a o ana’ i Efraimeo ty ila’ i Tapoà mifañefetse amy Menasè.

9 Sedan går hon neder till NahalKana söderut till bäckstäderna, hvilka Ephraim tillhöra ibland Manasse städer; men ifrå nordan är Manasse gränsa inpå bäcken, och går ut i hafvet;

Mizotso mb’ an-tsaka Kanà mb’eo i efetsey, atimo’ i sakay, (a i Efraime añivo’ i Menasè ao i rova rey), mañolotse ty avara’ i sakay ty efe’ i Menasè vaho mandoak’ an-driakey.

10 Ephraims söderut, och Manasse norrut, och hafvet är hans landamäre, och stöter inpå Asser ifrå nordan, och inpå Isaschar ifrån östan.

Mañatimo ty a’ i Efraime naho mañavaratse ty a’ i Menasè, le i riakey ro efe’e; mahatakatse i Asere t’ie avaratse naho Isakhare te atiñanañe.

11 Så hade nu Manasse ibland Isaschar och Asser, BethSean och dess döttrar, Jibleam och dess döttrar, och dem i Dor och dess döttrar, och dem i Endor och dess döttrar, och dem i Thaanach och dess döttrar, och dem i Megiddo och dess döttrar, och tredje delen Naphet.

Hoe zao o rova’ i Menasè e Isakhare naho e Asereo: i Beteseane naho o tanà’eo naho Ibleame naho o tanà’eo naho o mpimone’ i Dore naho o tanà’eo naho o mpimone’ i Endore rekets’ o tanà’eo, naho o mpimone’ i Taanàke rekets’ o tanà’eo vaho o mpimone’ i Megido rekets’ o tanà’eo, fifeheañe telo.

12 Och Manasse barn kunde icke intaga de städer; utan de Cananeer begynte till att bo i dessa landena.

Tsy nahafandroake o mpimone’ i rova reio t’i Menasè; fe nifonem-pitobok’ amy taney o nte-Kanàneo.

13 Men då Israels barn vordo mägtige, gjorde de de Cananeer skattskyldiga, och fördrefvo dem icke.

Aa naho nitombo ty haozara’ o ana’ Isra­eleo le nametsaha’ iareo haba o nte-Kanàneo, fa tsy fonga rinoake.

14 Då talade Josephs barn till Josua, och sade: Hvi hafver du icke gifvit mig mer än en lott, och ett snöre af arfvedelenom, och jag är dock ett mycket folk, såsom Herren hafver välsignat mig?

Ninday saontsy am’ Iehosoa ka o ana’ Iosefeo nanao ty hoe: Aa vaho akore te tinolo’o anjara raike naho vaki’e ho lovako, ie oniñe te ondaty jabajaba ami’ty fitahia’ Iehovà ahy?

15 Då sade Josua till dem: Efter du äst ett mycket folk, så gack upp i skogen, och rödj dig der rum uti de Phereseers och Resars land, efter Ephraims berg är dig för trångt.

Le hoe ty natoi’ Iehosoa: Aa kanao ondaty ra’elahy irehe, akia mb’ añ’ala mb’eo vaho hatsafo ho azo ty tanen-te Perize naho ty a o Rafào, ie maifitse ama’o o vohibohi’ i Efraimeo.

16 Då sade Josephs barn: Berget kunne vi icke få; ty de Cananeer bruka alle jernvagnar, som i de landena Emek bo, när hvilko ligger BethSean och dess döttrar, och Jisreel i Emek.

Le hoe o ana’ Iosefeo: Tsy mahatsak’ anay o vohibohitseo, naho songa manan-tsarete viñe o nte-Kanàne mimoneñe am-bavataneo, o e Beteseane naho amo tanà’eo vaho o amy vavatane’ Iizreeleio.

17 Josua sade till Josephs hus, Ephraim och Manasse: Du äst ett mycket folk; och efter du så mycket äst, måste du icke hafva en lott;

Tinoi’ Iehosoa i anjomba’ Iosefey, i Efraime naho i Menasè, ty hoe: Kanao ondaty jabajaba irehe, lifots-aozarañe; tsy ho anjara raik’ avao ty ho azo;

18 Utan berget skall höra dig till, der skogen är; der rödj om dig, så blifver det dins lotts ände, när du fördrifver de Cananeer, som jernvagnar hafva och mägtige äro.

fe ho azo i vohibohitsey, fa ndra t’ie ala, ho hatsafe’o, le ho azo pak’añ’ efe’e lavitse añe; fa ho roahe’o o nte-Kanàneo ndra t’ie aman-tsarete viñe, ndra te maozatse.