Jona 2
1 Och Jona bad till Herran sin Gud, i fiskens buk;
Jona'a nozamemofo arimpafinti, Ra Anumzana agra'a Anumzamofontega nunamu hu'ne.
2 Och han sade: Jag ropade till Herran i mine ångest, och han svarade mig; jag ropade utu helvetes buk, och du hörde mina röst. (Sheol h7585)
Agra anage hu'ne, Nagra tusi'a hazenkefi mani'ne'na Ra Anumzamofontega hazenke zanimofona asamugeno, Agra ke'ni'a antahinami'ne. Fri vahe'mofo kumapi mani'nena fri'za nehu'na nazama huogu'ma kezatugenka, kagra zavi krafa ke'ni'a antahinami'nane. (Sheol h7585)
3 Du kastade mig uti djupet, midt i hafvet, så att floderna kommo omkring mig; alle dine våger och böljor gingo öfver mig.
Kagra nasga hunka ame fenkame hagerimofo agu'afinka natre'nane. Anampina timofo hanavemo nazeri kagigagi hu'ne. Kagra hanave'ane zaho huntankeno haferina eri kranto kranto huno e'nea timo, nagrira nazeri nakrino refite'ne.
4 Jag tänkte, att jag bortkastad var ifrå din ögon; men jag skall ännu få se ditt helga tempel.
Ana hige'na Kagripintira ko nagrira nahe anati atre'nane hu'na nagra antahi'noe. Kagri ruotge ra mono nonka'a mago'ene onkegahue, hu'na nagesa antahi'noe.
5 Vattnen omhvärfde mig allt intill mitt lif; djupet omgrep mig, sjövassen öfvertäckte mitt hufvud.
Kagigagi huno avune ante'nea timo, nazeri nakrino nanankempi marerige'na ti nakrika ate'noe. Ame fenkame tami'nea timo nazeri kagigeno, Hagerimpi inozamo nanuna eri ano vazi'ne.
6 Jag sönk neder till bergsgrunden, jorden hade beslutit mig med sina bommar evinnerliga; men du hafver fört mitt lif utu förderfvet, Herre min Gud.
Agonamofo agafafi nagra urami'noe. Ana mopamofo agu'afinka rentrako hunantesige'na kina hu'na manivava hugahue hu'na nagesa antahi'noe. Hu'neanagi Kagra Ra Anumzamoka, ana kerifintira naza hunka navare atre'nane.
7 Då min själ öfvergaf sig, tänkte jag uppå Herran, och min bön kom till dig, uti ditt helga tempel.
Navu evuevu hige'na frinaku nehu'na, nagra Ra Anumzamoka nagesa antahi kamugeno, nunamuni'amo ruotge ra mono nonka'afine, Kagrite'ene e'ne.
8 Men de som förlåta sig uppå sina gerningar, hvilka dock intet äro, de akta intet om nådena.
Knare osuno havi anumzante mono hunentaza vahe'mo'za, Anumzamofo asunku'zana zamagra erigaragi, zamagena hunemize.
9 Men jag vill offra med tacksägelse. Min löfte vill jag betala Herranom, att han mig hulpit hafver.
Hianagi Ra Anumzamoka kezati'na kagia erisga nehu'na, nagra zagamepinti Kagritega ofa hugantegahue Ra Anumzanimoka nagrama huvempama hua kea, amage antegahue, na'ankure nazahu hanavea Ra Anumzamoka Kagrake mani'nane.
10 Och Herren sade till fisken, och han utsputade Jona in uppå landet.
Anante Ra Anumzamo'a nozamea huntegeno ke'a zafa huno, Jonana hageri ankenare hagage kahepante amu ome atitre'ne.
