Jona 2
1 Och Jona bad till Herran sin Gud, i fiskens buk;
Then Jonah prayed to the LORD his God out of the fish’s belly,
2 Och han sade: Jag ropade till Herran i mine ångest, och han svarade mig; jag ropade utu helvetes buk, och du hörde mina röst. (Sheol h7585)
And said, I cried by reason of my affliction to the LORD, and he heard me; out of the belly of hell cried I, and thou heardest my voice. (Sheol h7585)
3 Du kastade mig uti djupet, midt i hafvet, så att floderna kommo omkring mig; alle dine våger och böljor gingo öfver mig.
For thou hadst cast me into the deep, in the midst of the seas; and the floods surrounded me: all thy billows and thy waves passed over me.
4 Jag tänkte, att jag bortkastad var ifrå din ögon; men jag skall ännu få se ditt helga tempel.
Then I said, I am cast out of thy sight; yet I will look again toward thy holy temple.
5 Vattnen omhvärfde mig allt intill mitt lif; djupet omgrep mig, sjövassen öfvertäckte mitt hufvud.
The waters surrounded me, even to the soul: the depth inclosed me on every side, the weeds were wrapped about my head.
6 Jag sönk neder till bergsgrunden, jorden hade beslutit mig med sina bommar evinnerliga; men du hafver fört mitt lif utu förderfvet, Herre min Gud.
I went down to the bottoms of the mountains; the earth with her bars was about me for ever: yet hast thou brought up my life from corruption, O LORD my God.
7 Då min själ öfvergaf sig, tänkte jag uppå Herran, och min bön kom till dig, uti ditt helga tempel.
When my soul fainted within me I remembered the LORD: and my prayer came to thee, into thy holy temple.
8 Men de som förlåta sig uppå sina gerningar, hvilka dock intet äro, de akta intet om nådena.
They that observe lying vanities forsake their own mercy.
9 Men jag vill offra med tacksägelse. Min löfte vill jag betala Herranom, att han mig hulpit hafver.
But I will sacrifice to thee with the voice of thanksgiving; I will pay that which I have vowed. Salvation is of the LORD.
10 Och Herren sade till fisken, och han utsputade Jona in uppå landet.
And the LORD spoke to the fish, and it vomited out Jonah upon the dry land.
