Holy Bible Aionian Edition® ~ Swedish---Swedish-Bible-1873 ~ John Chapter 8

< Johannes 8 >

1 Då gick Jesus ut på Oljoberget.

Hanchu mitinin an ina an sea, aniatachu, Jisua chu Olive tânga a sea.

2 Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.

Anangtûk jînga ânmânin Biekina a se nôka. Mipuingei murdi a kôm an hôn tûpa; ânsunga anni ngei ha a minchu ngei phut zoia.

3 Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,

Balam minchupungei le Phariseengei han nupangnu ânrê lâitaka an sûrnu hah an hong tuonga, male an rênga an moton han amanu hah an mindinga.

4 Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.

Jisua kôm, “Minchupu, hi nupangnu hih ânrê lâitaka kin sûr ani.

5 Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?

Ei Balamin Moses chongpêk angin chu hi nupangu hih lung leh dêng that ngêt rang ani. Atûn hin, nangman kho angin mo ni ti?” an tia.

6 Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.

Ma hah ama min ôkna ranga an ti ani, demna an man theina rangin. Aniatachu Jisua ân kûna, a kutruol leh pil a mizieka.

7 När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;

Ma anga indingin chong an rekel anghan ânthoi lita, male an kôm, “Nin lâia nunsie tho loitakin motontaka lung leh amanu hah dêng bak roi,” a tia.

8 Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.

Hanchu ân kûn nôka, a kutruol leh pil a miziek nôka.

9 När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.

A chong hah an rietin chu, a ulien dônin inkhat inkhatin, an rot riei zoia. Jisua hah athenin an mâk raka, nupangnu hah ma muna a lân ding chien lehan.

10 När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?

Jisua hah a hôn dinga, nupangnu kôm han, “Khonmo an om suo zoi? Tutên theiloi nang mintum rang om khâi mak ngei na?” a tia.

11 Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.

Amanu han a thuona, “Pu, tutên theiloi mi mintum mak ngei,” a tia. Jisua'n a kôm, “Asa, nônchu, kei khom theiloi nang mintum uol mu-ung. Se roh, hannirese nunsie tho nôk khâi no roh,”] a tia.

12 Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.

Jisua'n Phariseengei kôm a chong nôka. “Keima hi rammuol vâr ki ni,” a tia. “Tukhom mi jûi murdi chu ringna vâr dôn an ta, ijînga lôn tet no ni ngei.”

13 Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.

Phariseengeiin a kôm, “Atûn hin nu thurchi nanâk kêng ni misîr; nu thurchi misîr dik mak,” an tia.

14 Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.

“Nimak,” Jisua'n an kôm, “Ku thurchi nanâk misîr khom ronga, ki misîr hih adik kêng. Keima chu kho renga mo ku juong le kho tieng mo ke se rang khom ki riet. Nangni chu kho renga mo ku juong aninônchu, kho tieng mo ke se rang riet mak chei.

15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.

Nangnin chu taksa balam angtakin roi nin tan ngâia; keiman chu tu roi te tan ngâi mu-ung.

16 Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.

Ke lei tanna khom om senla, ko roi tanna chu dik atih; asikchu ke theivaia om ni mu unga; Pa mi tîrpu ko kôm a om sikin.

17 Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.

Nin Balam lekhabua khom rietpuipu inik an inruola, imo an ti tak chu adik, tiin miziekin aom ani.

18 Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.

Keiman ku thurchi nanâk ki misîra, male Pa mi tîrpu khomin ku thurchi a misîr sa ngâi,” a tia.

19 Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.

Anni ngei han, “Khomo na Pa?” tiin ama an rekela., “Nangnin mi riet mak choia, ka Pa khom riet uol mak chei. Mi nin riet nisenla chu ka Pa khom riet nin ti zoi,” tiin Jisua'n a thuon ngeia.

20 Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.

Jisua'n hi ngei murdi hih Biekina chôiruol dôngna an darna mun khâltan sûnga a minchu lâia a ti ani. Tutên ama hah sûr mak ngei azora ala tung loi sikin.

21 Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.

Jisua'n an kôm, “Ke sepat rang kêng ani zoi; nangnin mi rok nin ta chu, nin sietnangei han thîng nin tih. Ke sena ranga se thei no tunui,” a tia.

22 Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?

Masikin Juda rachamneipungeiin, “Ke sena ranga se thei no tunui a ti hih amananâkin inthat rang a tina mini?” an tia.

23 Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.

Jisua'n a thuon ngeia, “Nangni chu hi rammuola mi nin ni. Kei chu chung tieng renga juong ki ni. Nangni chu hi rammuol renga nin ni, hannirese kei chu hi rammuol renga ni mu-ung.

24 Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.

Masika han nin sietnangei han thîng nin tih, tiin nangni ki ril ani. Male ‘Keima hih tumo Ki ni’ mi nin iem nônchu nin sietnangei han thi lelê nin tih,” a tia.

25 Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.

Anni ngei han, “Tumo ni ni?” tiin an rekela. Jisua'n, “Aphut renga nangni ki ril ani.

26 Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.

Nin chungroia hin misîr rang tamtak, nangni demna rang tamtak ko dôn. I-ih khomnirese, mi tîrpu chu mi diktak ani, ama renga ki riet kai ke rammuola ki ril ngâi ani.”

27 Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.

Jisua'n an kôm, Pa chungroi kêng a misîr ani ti riet thei mak ngeia.

28 Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.

Masikin an kôm, “Miriem Nâipasal hih nin makhâi tika ‘Ama hah Keima ki ni’; ti le keima ka rachamin ite tho mu unga, Pa'n mi minchu kai ke ki misîr ani tiin riet sa nin tih.

29 Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.

Male mi tîrpu chu ko kôm a oma; ke thenin mi mâkrak maka, a lungdo ki sin bang ngâi sikin,” a tia.

30 När han detta talade, trodde månge på honom.

Jisua'n thurchi a misîr ngei hah mi tamtakin an rieta, ama an iem zoi.

31 Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;

Masikin Jisua'n ama iem Judangei kôm han, “Ki minchuna nin jômin chu ku ruoisi diktak ngei nin ni rang;

32 Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.

chongtak riet nin ta, chongtak han nangni mojôk atih,” a tia.

33 De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?

Anni ngei han, “Abraham richisuonpârngei kêng kin ni, tute suoka la om mak me. ‘Suok renga nangni mojôk atih,’ ni ti hih khoi tina mini?” tiin an thuona.

34 Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.

Jisua'n an kôm, “Chongdiktak nangni ki ril: tukhom nunsie tho chu nunsie suok ani.

35 Men trälen blifver icke i huset evinnerliga; sonen blifver evinnerliga. (aiōn g165)

Suok chu insûngmi ni tit ngâi mak, aniatachu Nâipasal chu kumtuongin a om ngâi. (aiōn g165)

36 Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.

Nâipasalin suok nangni a mojôk vaiin kêng nin jôk tatak rang.

37 Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.

Abraham richisuonpârngei nin ni ti ki riet. Hannoma nangnin ma that rangin nin pût ani, ki minchuna chong nin pom loi sikin.

38 Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.

Keiman ki misîr hih ka Pa mi min mu ani, nangni khom nin pa ngei nangni an ril anghan nin misîr ngâi.”

39 Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.

Anni ngei han, “Kin pa chu Abraham ani,” tiin an thuona. Jisua'n an kôm, “Abraham nâi diktak ngei nin ni nisenla chu a lei tho ngâi anghan nin tho rang ani,” tiin chong a mele ngeia.

40 Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.

“Ki sin lei tho ngei murdi chu Pathien renga chongdik ki riet ngei nangni ril hih ani, aniatachu atûn hin ma that rangin nin pût chien ani. Abraham'n chu ma anghin tho ngâi mak!

41 I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.

Nangni chu nin pa ngei lei tho ngâi anghan nin tho ani,” a tia. Anni ngei han, “Pathien vai kêng kin Pa dôn chu, keini hih a nâi diktak ngei kin ni,” tiin an thuona.

42 Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.

Jisua'n an kôm, “Pathien nin Pa ani tatakin chu, mi nin lungkham rang ania; Pathien renga juong ki ni sikin atûn hin nin lâia ko om ani. Keima rachama juong ni mu unga, ama tîr kêng ki ni, a tipe ngeia.

43 Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.

Ithomo ki misîr hih nin riet thei tet loi? Ku thurchi misîr hih nin mulungrîla nin mindon loi sika ani.

44 I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.

Nin pa Diabol nâingei nin ni, male nin pa lungdo jûi nin nuom ani. Ama chu aphut renga mi that ngâi ani, male chongdik tieng khom inchel ngâi mak, dikna reng a dôn loi sikin. Milak a tho tikin ama lungdoa a tho ani ngâi, milakpa ani sikin, milak ngei murdi pa khom ani sa.

45 Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.

Hannirese keima chu chongtak kêng ki misîr ngâi, masika han nin iem ngâi loi ani.

46 Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?

Nin lâia tumo sietna tienga theiloi mi min chang thei rang? Chongtak ki misîr khomin ithomo nin iem loi?

47 Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.

Tukhom Pathien renga juong chu Pathien chong a pom ngâia. Nikhomrese nangni chu Pathien renga nin ni loi sikin, a chong khom nin rangâi loi ani.”

48 Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?

Anni ngei han a kôm, “Nangma hih Samari mi male ramkhori no dôn kin ti hah dik mak mo?” tiin an rekela.

49 Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.

Jisua'n an kôm, “Ramkhori dôn mu-ung. Ka Pa ki mirita, aniatachu, nangnin mi nin êsêl ani hi.

50 Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.

Keima rang nanâk miritna rok ni mu unga. Aniatachu, a rokpu le ku ruthûla a jêkpu mi inkhat a om kêng.

51 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. (aiōn g165)

Chongtak nangni ki ril ani: tukhom ko chong jômpu chu thi tet no nih.” (aiōn g165)

52 Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. (aiōn g165)

Anni ngei han a kôm, “Ramkhori no dôn khet tiin kin riet minthâr zoi! Abraham a thi zoia, dêipungei khom an thi suozoi, hannoma nangman chu ‘Ko chong jômpu chu thi tet no ni,’ ni tia, an tipe. (aiōn g165)

53 Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?

Kin Pa Abraham nêkin ni lien uol mo? Ama khom a thi zoi; dêipungei khom an thi suozoi. A tutak hamo ani angin nên bê?” an tia.

54 Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.

Jisua'n an kôm, “Keima nanâkin miritna a rok ninlang, ha miritna hah chu ite ni no ni. Kin Pathien nin ti, ka Pa hah mirita mi min ompu chu ani, tiin a thuona.

55 Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.

Nangnin chu ama hah riet tet mak chei, keiman chu ki riet ani. Ama riet mu-ung ki tiin chu nangni angin milak ki ni rang ani. Hannirese, ama ki rieta a chong khom ko jôm ngâi.

56 Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.

Nin pa Abraham'n ku juong a mu rang sikin a râiasân oka, ma anghan a mu tataka, a râiasân sabak ani.”

57 Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!

Anni ngei han a kôm, “Kum sômrangnga luo la kâi mak che ngah, Abraham nu mu na?” an tia.

58 Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.

Jisua'n an kôm, “Chongdik kêng nangni ki ril,” tiin a thuon ngeia, “Abraham ân zir mân khom, ‘Keima’ chu ko om zoi.”

59 Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.

Hanchu a dêngna rang lung an rûta, hannirese Jisua ân thupa, Biekin renga a jôkpai zoi.

Go to > Bookmark / Concordance / Maps / Report Issue

Jesus and the Woman Taken in Adultery

The world's first Holy Bible un-translation!