Johannes 8
1 Då gick Jesus ut på Oljoberget.
but Jesus went to the Mount of Olives.
2 Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.
Early in the morning he returned to the Temple where many people gathered around him and he sat down and taught them.
3 Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,
The religious teachers and the Pharisees brought in a woman caught committing adultery and made her stand before everyone.
4 Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.
They said to Jesus, “Teacher, this woman was caught in the act of adultery.
5 Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?
Now in the Law Moses commanded us to stone such women. What do you say?”
6 Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.
They said this to try and trap Jesus so they could condemn him. But Jesus bent down and wrote on the ground with his finger.
7 När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;
They kept on demanding an answer, so he stood up and told them, “Whichever one of you has never sinned may throw the first stone at her.”
8 Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.
Then he bent down again and went on writing on the ground.
9 När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.
When they heard this they began to leave, one by one, starting with the oldest until Jesus was left in the middle of the crowd with the woman still standing there.
10 När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?
Jesus straightened up and asked her, “Where are they? Didn't anybody stay to condemn you?”
11 Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.
“No one did, sir,” she replied. “I don't condemn you either,” Jesus told her. “Go, and don't sin anymore.”
12 Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.
Jesus spoke again to the people, telling them, “I am the light of the world. If you follow me you won't walk in darkness for you will have the life-giving light.”
13 Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.
The Pharisees replied, “You can't be your own witness! What you say doesn't prove anything!”
14 Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.
“Even if I am my own witness, my testimony is true,” Jesus told them, “for I know where I came from and where I'm going. But you don't know where I came from or where I'm going.
15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
You judge in a typically human way, but I don't judge anyone.
16 Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.
Even if I did judge, my judgment would be right because I am not doing this alone. The Father who sent me is with me.
17 Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.
Your own law states that the testimony of two witnesses is valid.
18 Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.
I am my own witness, and my other witness is my Father who sent me.”
19 Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.
“Where is your father?” they asked him. “You don't know me or my Father,” Jesus replied. “If you knew me then you would know my Father as well.”
20 Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.
Jesus explained this while he was teaching near the Temple treasury. Yet no one arrested him because his time had not yet come.
21 Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.
Jesus told them again, “I'm leaving, and you'll search for me, but you'll die in your sin. You can't come where I'm going.”
22 Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?
The Jews wondered out loud, “Is he going to kill himself? Is that what he means when he says ‘You can't come where I'm going’?”
23 Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.
Jesus told them, “You are from below; I am from above. You are of this world; I am not of this world.
24 Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.
That is why I told you that you'll die in your sins. For if you don't trust in me, the ‘I am,’ you'll die in your sins.”
25 Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.
Then they asked him, “Who are you?” “Exactly who I told you I was from the beginning,” Jesus replied.
26 Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.
“There's much I could say about you, and much I could condemn. But the one who sent me tells the truth, and what I'm saying to you here in this world is what I heard from him.”
27 Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.
They didn't understand that he was talking to them about the Father. So Jesus explained to them:
28 Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.
“When you have lifted up the Son of man then you'll know that I am the ‘I am,’ and that I do nothing of myself, but only say what the Father taught me.
29 Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.
The one who sent me is with me; he has not abandoned me, for I always do what pleases him.”
30 När han detta talade, trodde månge på honom.
Many who heard Jesus say these things put their trust in him.
31 Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;
Then Jesus said to those Jews who trusted in him, “If you follow my teaching then you really are my disciples.
32 Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.
You will know the truth, and the truth will set you free.”
33 De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?
“We're descendants of Abraham! We've never been slaves to anyone,” they answered. “How can you say that we'll be set free?”
34 Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.
Jesus replied, “I tell you the truth, everyone who sins is a slave of sin.
A slave doesn't have a permanent place in the family, but the son is part of the family forever. (aiōn g165)
36 Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.
If the Son sets you free, then you're truly free.
37 Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.
I know you're Abraham's descendants, yet you're trying to kill me because you refuse to accept my words.
38 Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.
I'm telling you what the Father has revealed to me, while you do what your father told you.”
39 Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.
“Abraham is our father,” they answered. “If you really were children of Abraham, you'd do what Abraham did,” Jesus told them.
40 Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.
“But you are trying to kill me now, because I told you the truth that I heard from God. Abraham would never have done that.
41 I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.
You're doing what your father does.” “Well we are not illegitimate,” they responded. “God alone is our father!”
42 Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.
Jesus replied, “If God really was your father, you would love me. I came from God and now I am here. The decision to come wasn't mine, but the one who sent me.
43 Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.
Why can't you understand what I'm saying? It's because you refuse to hear my message!
44 I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.
Your father is the Devil, and you love to follow your father's evil desires. He was a murderer from the beginning. He never stood for the truth, because there is no truth in him. When he lies he reveals his true character, for he's a liar and the father of lies.
45 Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.
So because I tell you the truth, you don't believe me!
46 Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?
Can any one of you prove that I'm guilty of sin? If I'm telling you the truth, why don't you believe me?
47 Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.
Anyone who belongs to God listens to what God says. The reason you don't listen is because you don't belong to God.”
48 Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?
“Aren't we right to call you a Samaritan who is demon-possessed?” said the Jews.
49 Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.
“No, I don't have a demon,” Jesus replied. “I honor my Father, but you dishonor me.
50 Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.
I'm not here looking to glorify myself. But there is one who does this for me and who judges in my favor.
51 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. (aiōn g165)
I tell you the truth, anyone who follows my teaching will never die.” (aiōn g165)
52 Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. (aiōn g165)
“Now we know you're demon-possessed,” said the Jews. “Abraham died, and the prophets did too, and you're telling us ‘anyone who follows my teaching will never die’! (aiōn g165)
53 Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?
Are you greater than our father Abraham? He died, and the prophets died. Who do you think you are?”
54 Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.
Jesus answered, “If I glorify myself, my glory means nothing. But it is God himself who glorifies me, the one you claim, ‘He is our God.’
55 Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.
You don't know him, but I know him. If I were to say, ‘I don't know him,’ I'd be a liar, just like you. But I do know him, and I do what he says.
56 Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.
Your father Abraham was delighted as he looked forward to see my coming, and was so happy when he saw it.”
57 Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!
The Jews replied, “You're not even fifty years old, and you've seen Abraham?”
58 Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.
“I tell you the truth, before Abraham was born, I am,” said Jesus.
59 Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.
At this they picked up stones to stone him, but Jesus was hidden from them and he left the Temple.
