Johannes 8
1 Då gick Jesus ut på Oljoberget.
but Jesus went to the Mount of Olives.
2 Och om morgonen bittida kom han åter i templet, och allt folket kom till honom; och han satte sig, och lärde dem.
Now very early in the morning, he came again into the temple, and all the people came to him. He sat down and taught them.
3 Då hade de Skriftlärde och Phariseer till honom ena qvinno, som var beslagen med hor; och när de hade ledt henne fram,
The scribes and the Pharisees brought a woman taken in adultery. Having set her in the middle,
4 Sade de till honom: Mästar, denna qvinnan är beslagen med hor.
they told him, “Teacher, we found this woman in adultery, in the very act.
5 Och Mose hafver budit oss i lagen, att sådana skola stenas; men hvad säger du?
Now in our law, Moses commanded us to stone such women. What then do you say about her?”
6 Detta sade de, till att försöka honom, att de kunde anklaga honom. Då böjde Jesus sig ned, och skref med fingret på jordena.
They said this testing him, that they might have something to accuse him of. But Jesus stooped down and wrote on the ground with his finger.
7 När de nu så stodo fast på sin frågo, reste han sig upp, och sade till dem: Hvilken af eder utan synd är, han kaste första stenen på henne;
But when they continued asking him, he looked up and said to them, “He who is without sin among you, let him throw the first stone at her.”
8 Och böjde sig åter ned, och skref på jordena.
Again he stooped down and wrote on the ground with his finger.
9 När de detta hörde, och voro i samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar efter annan, begynnande på de äldsta intill de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan der ståndandes.
They, when they heard it, being convicted by their conscience, went out one by one, beginning from the oldest, even to the last. Jesus was left alone with the woman where she was, in the middle.
10 När Jesus reste sig upp, och såg ingen, utan qvinnona, sade han till henne: Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver ingen dömt dig?
Jesus, standing up, saw her and said, “Woman, where are your accusers? Did no one condemn you?”
11 Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus: Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och synda icke härefter.
She said, “No one, Lord.” Jesus said, “Neither do I condemn you. Go your way. From now on, sin no more.”
12 Åter talade Jesus till dem, sägandes: Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han skall icke vandra i mörkret, utan han skall få lifsens ljus.
Again, therefore, Jesus spoke to them, saying, “I am the light of the world. He who follows me will not walk in the darkness, but will have the light of life.”
13 Då sade Phariseerna till honom: Du vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke sant.
The Pharisees therefore said to him, “You testify about yourself. Your testimony is not valid.”
14 Svarade Jesus, och sade till dem: Om jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag kommen är, och hvart jag går; men I veten icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.
Jesus answered them, “Even if I testify about myself, my testimony is true, for I know where I came from, and where I am going; but you do not know where I came from, or where I am going.
15 I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
You judge according to the flesh. I judge no one.
16 Och om jag än dömde, är min dom rätt; ty jag är icke allena; utan jag och Fadren, som mig sändt hafver.
Even if I do judge, my judgment is true, for I am not alone, but I am with the Father who sent me.
17 Är ock så skrifvet i edor lag, att tvegge menniskors vittnesbörd är sant.
It’s also written in your law that the testimony of two people is valid.
18 Jag är den som bär vittnesbörd om mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt hafver, vittnesbörd om mig.
I am one who testifies about myself, and the Father who sent me testifies about me.”
19 Då sade de till honom: Hvar är din Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken mig eller min Fader. Om I känden mig, då känden I ock min Fader.
They said therefore to him, “Where is your Father?” Jesus answered, “You know neither me nor my Father. If you knew me, you would know my Father also.”
20 Dessa ord talade Jesus vid offerkistona, lärandes i templet; och ingen tog fatt på honom, ty hans tid var icke ännu kommen.
Jesus spoke these words in the treasury, as he taught in the temple. Yet no one arrested him, because his hour had not yet come.
21 Då sade åter Jesus till dem: Jag går bort, och I skolen söka mig, och skolen dö uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke komma.
Jesus said therefore again to them, “I am going away, and you will seek me, and you will die in your sins. Where I go, you cannot come.”
22 Då sade Judarna: Månn han då vilja dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag går, kunnen I icke komma?
The Jews therefore said, “Will he kill himself, because he says, ‘Where I am going, you cannot come’?”
23 Och han sade till dem: I ären nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af desso verldene, jag är icke af desso verldene.
He said to them, “You are from beneath. I am from above. You are of this world. I am not of this world.
24 Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen dö i edra synder; ty om I icke tron, att det är jag, skolen I dö i edra synder.
I said therefore to you that you will die in your sins; for unless you believe that I am he, you will die in your sins.”
25 Då sade de till honom: Ho äst du? Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag, som talar med eder.
They said therefore to him, “Who are you?” Jesus said to them, “Just what I have been saying to you from the beginning.
26 Jag hafver mycket, som jag måtte tala, och döma om eder; men den mig sändt hafver, är sannfärdig, och det jag hafver hört af honom, det talar jag i verldene.
I have many things to speak and to judge concerning you. However, he who sent me is true; and the things which I heard from him, these I say to the world.”
27 Men de förstodo icke, att han talade till dem om Fadren.
They did not understand that he spoke to them about the Father.
28 Då sade Jesus till dem: När I hafven upphöjt menniskones Son, då skolen I förstå att det är jag, och att jag gör intet af mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt mig, det talar jag.
Jesus therefore said to them, “When you have lifted up the Son of Man, then you will know that I am he, and I do nothing of myself, but as my Father taught me, I say these things.
29 Och den mig sändt hafver, är med mig. Fadren låter mig icke blifva allena; ty jag gör alltid det honom täckt är.
He who sent me is with me. The Father has not left me alone, for I always do the things that are pleasing to him.”
30 När han detta talade, trodde månge på honom.
As he spoke these things, many believed in him.
31 Då sade Jesus till de Judar, som trodde på honom: Om I blifven vid min ord, så ären I mine rätte Lärjungar;
Jesus therefore said to those Jews who had believed him, “If you remain in my word, then you are truly my disciples.
32 Och I skolen förstå sanningen; och sanningen skall göra eder fri.
You will know the truth, and the truth will make you free.”
33 De svarade honom: Vi äre Abrahams säd, och hafve aldrig någors trälar varit; huru säger då du: I skolen varda fri?
They answered him, “We are Abraham’s offspring, and have never been in bondage to anyone. How do you say, ‘You will be made free’?”
34 Svarade dem Jesus: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att hvar och en, som syndena gör, han är syndenes träl.
Jesus answered them, “Most certainly I tell you, everyone who commits sin is the bondservant of sin.
36 Om Sonen gör eder fri, så ären I rättsliga fri.
If therefore the Son makes you free, you will be free indeed.
37 Jag vet, att I ären Abrahams säd: men I faren efter att döda mig; ty mitt tal hafver intet rum i eder.
I know that you are Abraham’s offspring, yet you seek to kill me, because my word finds no place in you.
38 Jag talar det jag hafver sett när minom Fader; och I gören det I hafven sett när edar fader.
I say the things which I have seen with my Father; and you also do the things which you have seen with your father.”
39 Svarade de, och sade till honom: Abraham är vår fader. Sade Jesus till dem: Voren I Abrahams barn, då gjorden I Abrahams gerningar.
They answered him, “Our father is Abraham.” Jesus said to them, “If you were Abraham’s children, you would do the works of Abraham.
40 Nu faren I efter att döda mig, som är den man, den eder hafver sagt sanningena, hvilka jag hört hafver af Gudi; det gjorde icke Abraham.
But now you seek to kill me, a man who has told you the truth which I heard from God. Abraham did not do this.
41 I gören edars faders gerningar. Då sade de till honom: Vi äre icke oägta födde; vi hafve en Fader, nämliga Gud.
You do the works of your father.” They said to him, “We were not born of sexual immorality. We have one Father, God.”
42 Jesus sade till dem: Vore Gud edar Fader, så älskaden I ju mig; ty af Gudi är jag utgången och kommen; ty jag är icke heller kommen af mig sjelf; men han hafver mig sändt.
Therefore Jesus said to them, “If God were your father, you would love me, for I came out and have come from God. For I have not come of myself, but he sent me.
43 Hvi kännen I icke mitt tal? Ty I kunnen icke höra mitt tal.
Why do not you understand my speech? Because you cannot hear my word.
44 I ären af den fadren djefvulen, och edars faders begär viljen I efterfölja; han hafver varit en mandråpare af begynnelsen, och blef icke ståndandes i sanningene; ty sanningen är icke i honom. När han talar lögnena, talar han af sitt eget; ty han är lögnaktig, och dess fader.
You are of your father the devil, and you want to do the desires of your father. He was a murderer from the beginning, and does not stand in the truth, because there is no truth in him. When he speaks a lie, he speaks on his own; for he is a liar, and the father of lies.
45 Men efter det jag säger eder sanningena, tron I mig intet.
But because I tell the truth, you do not believe me.
46 Hvilken af eder straffar mig för synd? Säger jag nu eder sanningena, hvi tron I mig icke?
Which of you convicts me of sin? If I tell the truth, why do you not believe me?
47 Den der af Gudi är, han hörer Guds ord; derföre hören I icke, att I icke ären af Gudi.
He who is of God hears the words of God. For this cause you do not hear, because you are not of God.”
48 Då svarade Judarna, och sade till honom: Säge vi icke rätt, att du äst en Samarit, och hafver djefvulen?
Then the Jews answered him, “Do not we say well that you are a Samaritan, and have a demon?”
49 Jesus svarade: Jag hafver icke djefvulen; men jag prisar min Fader, och I hafven försmädat mig.
Jesus answered, “I do not have a demon, but I honor my Father and you dishonor me.
50 Jag söker icke efter min pris; den är väl till, som derefter söker, och dömer.
But I do not seek my own glory. There is one who seeks and judges.
51 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som gömmer mitt tal, han skall icke se döden till evig tid. (aiōn g165)
Most certainly, I tell you, if a person keeps my word, he will never see death in this age (aiōn g165)."
52 Då sade Judarna till honom: Nu hafve vi förstått, att du hafver djefvulen. Abraham är döder, och Propheterna, och du säger: Hvilken som gömmer min ord, han skall icke smaka döden evinnerliga. (aiōn g165)
Then the Jews said to him, "Now we know that you have a demon. Abraham died, as did the prophets; and you say, 'If a man keeps my word, he will never taste of death in this age (aiōn g165).'
53 Äst du mer än vår fader Abraham, som döder är? Propheterna äro ock döde; hvem gör du dig sjelfvan?
Are you greater than our father Abraham, who died? The prophets died. Who do you make yourself out to be?”
54 Jesus svarade: Är det så, att jag prisar mig sjelf, så är min pris intet; min Fader är den som mig prisar, hvilken I sägen vara eder Gud.
Jesus answered, “If I glorify myself, my glory is nothing. It is my Father who glorifies me, of whom you say that he is our God.
55 Och I kännen honom dock intet; men jag känner honom; och om jag sade att jag icke kände honom, vorde jag en ljugare, lika som I; men jag känner honom, och håller hans tal.
You have not known him, but I know him. If I said, ‘I do not know him,’ I would be like you, a liar. But I know him and keep his word.
56 Abraham edar fader fröjdades, att han skulle få se min dag; han såg honom, och vardt glad.
Your father Abraham rejoiced to see my day. He saw it and was glad.”
57 Då sade Judarna till honom: Femtio år hafver du icke ännu, och Abraham hafver du sett!
The Jews therefore said to him, “You are not yet fifty years old! Have you seen Abraham?”
58 Jesus sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Förr än Abraham var född, är jag.
Jesus said to them, “Most certainly, I tell you, before Abraham came into existence, I AM.”
59 Då togo de upp stenar, till att kasta honom. Men Jesus gömde sig undan; och gick ut af templet.
Therefore they took up stones to throw at him, but Jesus hid himself and went out of the temple, having gone through the middle of them, and so passed by.
