Johannes 7
1 Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.
Erah lih adi, Jisu Galili ni tumkhoomta; Jehudi ngoong awang loong ah ih tek haat esuh jamrum kano, heh Judia ni tumkhoom suh tanookta.
2 Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.
Jehudi Nyutaap hoon Kuwaang ah thok ih taha,
3 Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.
erah raangtaan ih heh no loong ah ih Jisu suh baat rumta, [An reeraang ah an liphante loong ah ih toomjat asuh arah dowa Judia hah nah kah uh.
4 Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.
Mih ih toom khomjat hang ngeh ih li abah o uh hotsu ih tareeka. An emah ih reelu bah, mongrep nah warep ih toom khomjat ho!] (
5 Ty hans bröder trodde icke heller på honom.
Heh no loong ih taan uh tahanpi rumta.)
6 Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.
Jisu ih li rumta, [Nga reeraang saapoot tok ah nga raang ih maang thokra. Sen suh ba tiim saapoot ang abah uh punroh ih ah.
7 Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.
Mongrep dowa mina loong ah ih sen tamiksuk ran, tiimnge liidi neng reeraang pakna ethih tiit ah baatroh ih kangno, ngah ba miksuh rum halang.
8 Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.
Sen loong ah kuwaang adoh kaatba kah an, arah kuwaang adoh ngah tara rang, tiimnge liidi nga saapoot ah maang thokra”
9 Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.
Emah ih baatrum ano, Jisu Galili ni tangtongta.
10 Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.
Heh no loong ah kuwaang ni kaat lidi, Jisu uh we kaat eta; enoothong, heh saasa lah angthang eh, hotsu ih kata.
11 Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?
Jehudi ngoong awang loong ah ih kuwaang adi bansokroh ih rumta. [Heh mani ah?] Ngoong awang loong ah ih cheng rumta.
12 Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.
Miloong dung ni heh tiit ah rapne ih huwaan rumta. Mararah ih liita, “Heh wase,” rukho loong ah ih liita, “Tah angka,” mih thong moong mokwaan ha.”
13 Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.
Enoothong ngoong awang loong raacho ih, wuusa ni o uh tajengta.
14 Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.
Jisu ih Rangteenook ni phang nyootsoot wangta adoh kuwaang thako ah jenkuh ih rumta.
15 Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?
Jehudi ngoong awang loong ah rapne ih paatja rum ano jeng rumta, [Arah mih ah iskun ni leewet mabah lataat kah kaarah erah than manawa ih jat ha?]
16 Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,
Jisu ih ngaakbaat rumta, [Ngah ih tiim nyootsoot hang erah nga thung ih tanyoot kang, erah langla nga daapkaatte, Rangte taangnawa ra hala.
17 Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.
O mina ih Rangte mongtham jun ih reesuh nookla erah mih ah ih ba jat ah ngah ih nyootsoot hang ah Rangte taangnawa tam nga thung ih nyootsoot hang.
18 Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.
O mina heh teewah chaan nawa jengla erah mih ah ih heh teeteewah rangka suh liiha. Enoothong o ih heh daapkaatte men ah rangka suh li abah erah mih ah ba toongtang, eno heh tamoongka ang ah.
19 Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?
Moses ih Hootthe tanih koh tahan? Enoothong sen loong ah ih wasiittaan ih uh takap kan. Nga tek haat suh sen ih tiim esuh setlak taatchung hali.]
20 Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?
Miloong ah ih ngaakbaat rumta, “An sak ni juubaan pan bo ah!” “O ih tek haat chungko halu?”
21 Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.
Jisu ih ngaakbaat rumta, [Paatjaatheng esiit re kangno, sen loong ah paatja etan.
22 Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.
Moses ih sen loong asuh sen sah miwasah khoopkhan baat tahan (Moses ih tah angka sente senwah loong ah phang banlamta), eno sen loong ah ih sen sah miwasah khoopkhan banlam ah Jehudi Naangtongsa hoon han.
23 Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?
Moses Hootthe ah naktoom thih ah li anno sen sah khoopkhan banlam ah Jehudi Naangtongsa adi hoon han, ngah ih Naangtongsa mih wasiit deesiit raang ih tiimnge ih khadah lan?
24 Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.
Rangkhoh ni sok an ih dande han ah toi ih an, erah nang ebah amiisak doh dande theng.]
25 Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?
Jerusalem noksong mararah ih liita, [ngoong awang loong ih tek haat chungha ah aa mih ah tam ah?
26 Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?
Sok thaak an! Heh noksong dung ni tiitbaatla, eno heh suh o ih uh tiim uh taliika! Neng loong ah ih Kristo ngeh amiisak jattam ih rumha?
27 Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.
Enoothong Kristo raaha doh bah o ih uh manawa ra hala ngeh ih tajatka ang ah. Eno seng loongtang ih jat ehi arah mih ah manawa ra hala.]
28 Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.
Jisu ih Rangteenook ni nyootsootta adoh erongrongwah ih jengta, [Amiimi ngah manawa ra halang sen ih jat tam ih hali? Nga chaan nawa ih tara rang. O ih ngah daapkaat halang, erah juuba ami ah. Sen ih heh ah tajatkan,
29 Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.
enoothong ngah ih bah jat ehang, tiimnge liidi ngah heh taangnawa nyia heh ih daapjah halang.]
30 Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.
Erah lih adi Jisu joot chung rumta, enoothong o ih uh tabuh rumta, tiimnge liidi heh saapoot ah maangthok ang taha.
31 Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?
Eno midung dowa mih hantek ih Jisu ah hanpi rum ano li rumta, [Kristo raaha doh, arah mih reela nang ih ehan paatjaajih tamre ah?]
32 Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.
Pharisi loong ah ih Jisu tiit miloong huwaan arah japchaat rumta, eno romwah phokhoh loong nyia neng ih bante loong marah marah ah Jisu jootkhak kaat thuk rumta.
33 Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.
Jisu ih liita, [Sen damdoh chomroe saapoot ba boot roong tongthiin hang, eno nga daapkaatte ah jiinnah wang ang.
34 I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.
Sen ih ngah jamsok ehe, enoothong tajap tupri ang ah, tiimnge liidi ngah wanglang adoh sen tami wangran.]
35 Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?
Jehudi ngoong awang loong ah neng jaachi ni roongwaan rumta, [Seng ih lajaptup theng heh maako maakah ah? Seng mina songtong rumla Grik samnuthung adoh kah ano, Grik mina suh nyootsoot kaat suh tam liiha?
36 Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?
Heh ih liiha seng ih jam bah jamsok eh ih enoothong tachoh jamke ang ah, eno heh wangla adoh seng tajen wangke. Erah tiimjih suh liiha?]
37 Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.
Thoontang nang eh hoondak rangwuuja ah kumatja saakaan ah angta, eno Jisu ah toonchap ano erongrongwah ih baattaan rumta, [O mina joongle ih tiila nga taangnah wang han, eno
38 Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.
o ih hanpi halang erah ih jok theng. Rangteele ni liiha, ‘Roidong joisah ju ah heheh taangnawa dokjan ah.’”
39 Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.
Erah langla Jisu ih Chiiala tiit ah baatta, o mina ih hanpi ah neng loong ah ih choh ah. Erah tokdi Chiiala ah maangkoh angta, mamah liidi heh rangka suh Jisu ah maang ngaaksaat angta.
40 Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.
Erah jengta ah japchaat rum ano miloong dung dowa mararah ih li rumta, [A mih abah amiisak Khowah ju angkah!]
41 En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?
Wahoh loong ah ih liita, [Kristo ah heh!] Enoothong rukho ah ih liita, [Kristo ah Galili nawa taraara!
42 Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?
Rangteele ni liiha Kristo ah Dewid Luuwang sutoom dowa ang ah eno Dewid songtongta hadaang adoh Betlehem nah tup ah.]
43 Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.
Erah raangtaan ih Jisu thoidi miloong ah neng jaachi di pheephaak rumta.
44 Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.
Mararah ih jootkhak chung rumta, enoothong neng lak tapak rumta.
45 Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?
Bante loong ngaakwang kohaano, Romwah phokhoh loong nyia Pharisite loong ih bancheng rumta, [Sen loong ah ih mamah lasiitwan halan?]
46 Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.
Bante loong ah ih ngaakbaat rumta, [A mih jengla ah likhiik o uh tathaak mi jengka!]
47 Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?
[Sen nep, tam mokwaan tahan?] Pharisite loong ah ih cheng rumta.
48 Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?
[Ngoong awang nyia Pharisite loong dowa wasiit taan heh hanpiite tup tam etan?
49 Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.
Erah miloong ah ih Moses hootthe ah tajat rumta, erah raangtaan ih neng loong ah Rangte tenkhat khui ni!]
50 Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:
Erah di Pharisi loongdung dowa Nikodima ngeh ih angta, erah mih ah jaakhodi Jisu sok ih wangta. Heh ih wahoh loong asuh liita,
51 Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?
[Seng hootthe jun dobah seng ih maangjap chaatke doh nyia heh reeraang maangjap tupke doh tami dut haatke.]
52 Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.
[Ese[ neng loong ah ih ngaak liita, [an uh Galili nawa ba? Rangteele ah weh uno jat uh Galili nawa raaha rah khowah o uh amuh angta.]
53 Och så gick hvar och en hem till sitt.
