< Johannes 7 >
1 Derefter vistades Jesus i Galileen; ty han ville icke vistas i Judeen, derföre att Judarna foro efter att dräpa honom.
2 Och var då hardt vid Judarnas löfhyddohögtid.
3 Då sade hans bröder till honom: Gack hädan, och gack in i Judeen, att dine Lärjungar må ock se din verk, som du gör.
4 Ty ingen, som vill uppenbar vara, förhandlar något hemliga; om du det gör, så uppenbara dig för verldene.
5 Ty hans bröder trodde icke heller på honom.
6 Då sade Jesus till dem: Min tid är icke än kommen; men edar tid är alltid redo.
7 Verlden kan icke hata eder; men mig hatar hon; ty jag bär vittne om henne, att hennes verk äro ond.
8 Går I upp till denna högtidsdagen; jag vill icke ännu gå upp till denna högtiden; ty min tid är icke ännu fullbordad.
9 Då han hade detta sagt till dem, blef han i Galileen.
10 Men när hans bröder voro uppgångne, då gick ock han upp till högtiden, dock icke uppenbarliga, utan så hemliga.
11 Då sökte Judarna efter honom i högtidene, och sade: Hvar är han?
12 Och mycket mummel var ibland folket om honom; ty somlige sade: Han är god; och somlige sade: Nej; men han förförer folket.
13 Dock talade ingen uppenbarliga om honom, för Judarnas rädslos skull.
14 Då nu half högtiden var öfverstånden, gick Jesus upp i templet, och lärde.
15 Och Judarna förundrade sig, och sade: Huru kan denne Skrift, efter han är icke lärd?
16 Svarade dem Jesus, och sade: Min lärdom är icke min, utan hans som mig sändt hafver,
17 Hvilken som vill lyda hans vilja, han varder förnimmandes, om denna lärdom är af Gudi, eller om jag talar af mig sjelf.
18 Hvilken som talar af sig sjelf, han söker sin egen pris; men den som söker hans pris, som honom hafver sändt, han är sannfärdig, och orättfärdighet är icke i honom.
19 Gaf icke Moses eder lagen? Och likväl gör ingen af eder lagen fullt. Hvi söken I efter att döda mig?
20 Svarade folket, och sade: Du hafver djefvulen; ho söker efter att döda dig?
21 Svarade Jesus, och sade till dem: Jag gjorde ena gerning, och der undren I alle på.
22 Fördenskull gaf Moses eder omskärelsen; icke, att hon är af Mose, utan af fäderna; och likväl omskären I menniskona om Sabbathen.
23 Tager nu menniskan omskärelsen om Sabbathen, på det att Mose lag icke skall varda bruten; på mig blifven I misslynte, att jag gjorde hela menniskona helbregda om Sabbathen?
24 Dömer icke efter ansigtet; utan dömer en rätt dom.
25 Då sade någre af Jerusalem: Är icke denne, den de fara efter att döda?
26 Och si, han talar fritt, och de tala intet till honom. Veta nu vare öfverste förvisso, att han är visst Christus?
27 Dock vi vete, hvadan denne är; men när Christus kommer, vet ingen hvadan hanar.
28 Då ropade Jesus i templet, lärde, och sade: Ja, I kännen mig, och I veten hvadan jag är; och jag är icke kommen af mig sjelf; utan den mig sändt hafver han är sannfärdig, den I icke kännen.
29 Men jag känner honom; ty jag är af honom; och han sände mig.
30 Då foro de efter att gripa honom; dock kom ingen sina händer vid honom; ty hans tid var icke än då kommen.
31 Men månge af folket trodde på honom, och sade: När Christus kommer, icke varder han mer tecken görandes, än denne gjort hafver?
32 Så hörde de Phariseer, att folket mumlade sådant om honom; och sände Phariseerna och de öfverste Presterna tjenarena ut, till att gripa honom.
33 Då sade Jesus till dem: Jag är ännu en liten tid när eder; och så går jag bort till honom, som mig sändt hafver.
34 I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma.
35 Då sade Judarna emellan sig: Hvart vill denne gå, att vi skole icke finna honom? Månn han vilja gå ut ibland Hedningarna, som här och der förströdde äro, och lära Hedningarna?
36 Hvad är det för ett tal, som han sade: I skolen söka mig, och intet finna mig; och der jag är, dit kunnen I icke komma?
37 Men på yttersta dagen i högtidene, den ock störst var, stod Jesus, och ropade, sägandes: Hvilken som törster, han komme till mig, och dricke.
38 Hvilken som tror på mig, såsom Skriften säger, af hans qved skola flyta lefvandes vattens strömmar.
39 Men det sade han om Andan, hvilken de få skulle, som på honom trodde; ty den Helge Ande var icke än då på färde; ty Jesus var icke ännu förklarad.
40 Då nu månge af folket hörde detta talet, sade de: Denne är sannerliga en Prophet.
41 En part sade: Denne är Christus. Men somlige sade: Icke skall Christus komma af Galileen?
42 Säger icke Skriften, att Christus skall komma af Davids säd, och af den staden BethLehem, der David var?
43 Och vardt en tvedrägt ibland folket för hans skull.
44 Och somlige af dem ville gripa honom; men ingen kom händer vid honom.
45 Då kommo tjenarena till öfversta Presterna och Phariseerna; och de sade till dem: Hvi hafven I icke haft honom hit?
46 Tjenarena svarade: Aldrig hafver någor menniska så talat som denne mannen.
47 Svarade dem Phariseerna: Ären I icke ock förförde?
48 Icke hafver någor af öfverstarna, eller Phariseerna, trott på honom?
49 Utan detta folket, som icke vet lagen, är förbannadt.
50 Då sade till dem Nicodemus, den som kom till honom om nattena, hvilken var en af dem:
51 Icke dömer vår lag någon mennisko, med mindre man först förhörer honom, och får veta hvad han gör?
52 Svarade de, och sade till honom: Äst du icke ock en Galilee? Ransaka, och se, att af Galileen är ingen Prophet uppkommen.
53 Och så gick hvar och en hem till sitt.
