Johannes 6
1 Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.
Eitu khan huwa pichete, Jisu Galilee Nodi laga dusra phale jai jaise, juntu ke Tiberias Samundar bhi koi.
2 Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.
Titia bisi manu Tai piche kori ahise, kelemane Tai bemari khan ke asurit chihna kaam kori diya karone.
3 Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.
Aru Jisu tilla te uthise, aru Tai chela khan logote ta te bohi jaise.
4 Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.
-Aru titia Yehudi khan laga Nistar purbb punchi asele.-
5 Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?
Jitia Jisu Tai laga suku uthaikene saise, Tai phale dangor bhir ahi thaka dikhise, aru Tai Philip ke koise, “Manu khan pora khabo karone amikhan kot pora roti kinibo paribo?”
6 Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.
-Kintu Tai Philip laga mon sabole tineka he koisele, kelemane Tai nijor ki koribo lage sob jane.-
7 Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.
Philip Taike jowab dise, “Duisoh dinari laga roti pora ekjon ke olop-olop dile bhi naponchibo.”
8 Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:
Tai chela pora ekjon Simon Peter laga bhai, Andrew Taike koise.
9 Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?
Yate ekjon lora ase, tai logote pansta roti aru duita huru maas ase, kintu iman bisi manu karone etu pora ki koribo paribo?
10 Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.
Titia Jisu koise, “Manu khan ke bohai dibi.”- Etu jagah te ghas bisi thakisele. Karone manu khan ke bohai dise, aru eitu khan ginti korise aru pans hajar nisena thakise.
11 Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.
Titia Jisu roti loi kene dhanyavad dise aru chela khan ke sob logot bhag kori bole dise, aru tineka maas ke bhi, aru jiman lage iman taikhan ke dise.
12 Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.
Jitia taikhan khai loise Tai laga chela khan ke koise, “Bachi juwa kha-luwa ke joma kori lobi, kelemane eku bhi nuksan hobo nalage.”
13 Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.
Karone taikhan joma kori loise, aru pans-ta roti khai kene tukra bachi thaka ke baroh-ta tukri bhorta joma kori loise.
14 När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.
Titia manu khan Tai asurit kaam kori diya ke dikhi kene koise, “Etu duniya te ahibole thaka bhabobadi to hosa te bhi etu ase.”
15 När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.
Karone manu khan ahi Taike joborjosti dhori kene raja bonai dibole bhabi thaka Tai jani kene ekbar aru Tai ekla pahar te jai jaise.
16 Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;
Jitia saam hoise, Tai chela khan nodi kinar te jaise.
17 Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.
Aru naw te jai kene nodi paar Capernaum town phale jaise, etu somoi andhera hoise, aru Jisu titia bhi taikhan logote aha nai.
18 Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.
Titia andhi karone samundar te hawa mari bole lagise.
19 När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.
Jitia taikhan laga naw to tin nohoile chari mile nisena chari jaise titia taikhan Jisu panite khujkari kene naw usorte aha dikhise aru taikhan bhoi khaise.
20 Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.
Kintu Jisu taikhan ke koise, “Moi ase! Bhoi nokoribi.”
21 Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.
Titia taikhan Taike naw te lobole taiyar hoise, aru joldi etu naw kot te jabole ase ta te punchi jaise.
22 Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;
Aru dusra din bhi manu khan samundar paar te thaki jaise, taikhan ta te ekta naw he dikhise, aru Jisu to taikhan logote etu naw te ja-a nai, khali chela khan he jaise.
23 Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;
Hoilebi, Tiberias phale pora dusra nawkhan bisi ahise, kun to jagate Probhu he roti loi Isor ke dhanyavad dikene taikhan roti khai sele.
24 När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.
Jitia manu khan ta te Jisu aru chela khan ke pa-a nai, taikhan aru naw te uthijaise, aru Jisu ke bisari kene Capernaum phale ahise.
25 Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?
Aru nodi paar te Taike paikene koise, “Rabbi, Apuni kitia yate ahi jaise?”
26 Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.
Jisu taikhan ke jowab dise, “Moi Tumikhan ke hosa kobo, tumikhan chihna dikha karone nohoi, kintu tumikhan pet bhorta roti khabo para karone Moike bisari ase.”
27 Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. (aiōnios g166)
Nost hobole laga kha luwa karone kaam na koribi, kintu juntu kha luwa anondo jibon tak thakibo, jun to Manu laga Putro he Tumikhan ke dibole ase, etu karone porishram koribi, kelemane Baba Isor he Tai uporte mohor lagai loise.” (aiōnios g166)
28 Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?
Titia taikhan Taike koise, “Isor laga kaam kori bole amikhan ki koribo lage?”
29 Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.
Jisu taikhan ke jowab te koise, “Etu he Isor laga kaam ase: Junke Tai pathaise, Taike biswas koribi.”
30 Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?
Karone taikhan Taike koise, “Tinehoile Apuni amikhan ke ki chihna dikha bo, juntu saikene amikhan Apuni ke biswas kori lobo? Apuni ki koribo?
31 Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.
Amikhan laga baba khan jongol te manna khaise, ‘Tai he khabole sorgo pora dise, Shastro te eneka likha ase.’”
32 Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.
Titia Jisu taikhan ke koise, “Moi tumikhan ke hosa kobo, sorgo pora roti tumikhan ke diya to Moses nohoi, kintu Moi laga Baba he hosa laga roti tumikhan ke dise.
33 Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.
Kelemane Isor laga roti etu ase, jun sorgo pora ahi kene duniya ke jibon di thake.”
34 Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.
Titia taikhan Taike koise, “Sahab, etu roti hodai amikhan ke di thakibi.”
35 Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.
Aru Jisu taikhan ke koise, “Moi he jibon roti ase; jun Moi logote ahe tai kitia bhi bhukh nalagibo, aru jun Moike biswas koribo tai kitia bhi aru pyasa nohobo.
36 Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.
Kintu tumikhan Moike dikhi paise, kintu biswas nakore, etu Moi tumikhan ke koi dise.
37 Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.
Baba pora jun khan Moike dise, taikhan sob Moi logote ahibo aru kun Moi logote ahibo, taike Moi kitia bhi nacharibo.
38 Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.
Kelemane Moi nijor itcha te nohoi, kintu Moike pathai diya laga itcha pora kori bole Moike sorgo pora niche anise.
39 Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.
Aru Moike pathai diya Jon laga itcha etu ase, Tai kun pora Moike ki dise, eitu khan ekjon bhi naharaikena, hekh dinte sobke uthabo.
40 Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
Kelemane Ami laga Baba laga itcha etu ase, jun Putro ke dikhibo, aru Taike biswas koribo, etu anondo jibon pabo aru Moi hekh dinte taike uthai lobo.” (aiōnios g166)
41 Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;
Titia Yehudi khan Tai bhirodh kotha korise, kelemane Tai koise, “Sorgo pora aha roti Moi he ase.”
42 Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?
Aru taikhan majote eneka hudi thakise, “Etu Joseph laga chokra Jisu nohoi, jun laga ama baba amikhan jane? Tai kele eneka koi ase, ‘Moi sorgo pora ahise’?”
43 Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.
Karone Jisu taikhan ke koise, “Tumikhan apaste kotha na koribi.
44 Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.
Moike pathai diya Moi laga Baba he loi ani nadile, kun bhi Moi logote ahibo na paribo, aru Moi hekh dinte taike uthai dibo.
45 Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.
Bhabobadi khan pora likha eneka ase, ‘Aru taikhan sobke Isor pora sikhai lobo.’ Kun pora Baba laga kotha hunise aru sikhi loise taikhan he Moi logote ahibo.
46 Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.
Kun bhi Baba ke dikha nai, khali Tai Jun Isor pora ahise- Tai he Baba ke dikhise.
47 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Moi tumikhan ke hosa kobo, jun Moike biswas koribo, tai anonto jibon pabo. (aiōnios g166)
48 Jag är lifsens bröd.
Jibon laga roti Moi ase.
49 Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.
Tumi baba laga baba khan jongol te manna khaise, aru morise.
50 Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.
Etu roti to sorgo pora nichete ahise, aru manu khan etu khabo hoile bhi namoribo.
51 Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. (aiōn g165)
Sorgo pora aha jibon laga roti Moi ase. Jodi kunba etu roti khabo, tai anondo jibon pabo, aru ki roti jibon karone Moi duniya ke dibole ase, etu Moi laga mangso ase.” (aiōn g165)
52 Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?
Etu huni kene Yehudi khan apaste kotha namila hoise, “Etu manu kineka kori Tai mangso amikhan ke khabole dibo paribo?”
53 Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.
Titia Jisu taikhan ke koise, “Moi tumikhan ke hosa kobo, tumikhan Manu laga Putro laga mangso aru Tai laga khun jodi nakhabo, tinehoile tumikhan logote jibon nathakibo.
54 Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
Jun Moi laga mangso khabo, aru Moi laga khun khabo, anonto jibon tai laga ase, aru Moi hekh dinte taike uthai lobo. (aiōnios g166)
55 Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.
Kelemane Moi laga mangso he asol kha luwa ase, aru Moi laga khun bhi asol laga khun ase.
56 Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.
Jun Moi laga mangso khabo aru Moi laga khun khabo tai Moi logote ase, aru Moi tai logote ase.
57 Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.
Jivit Baba he Moike pathaise, aru Moi Baba karone jivit ase, tineka jun Moike khabo, tai bhi Moi karone jivit hobo.
58 Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. (aiōn g165)
Etu to sorgo pora aha roti ase, tumikhan laga baba khan manna khaise aru mori jaise, jun bhi etu roti khabo, tai anonto tak jinda thakibo.” (aiōn g165)
59 Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.
Tai etu kotha khan sob Capernaum laga mondoli te thaka somoite manu khan ke sikhai thakise.
60 Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?
Karone Tai chela khan jitia etu hunise taikhan koise, “Etu kotha to bisi digdar kotha ase, eitu khan to kun mani bole paribo?
61 Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?
Jitia Tai chela khan etu kotha patise, Jisu jani kene taikhan ke koise, “Etu kotha karone tumikhan thogar lagise?
62 Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?
Aru jodi Manu laga Putro age te thaka jagate wapas uporte juwa tumikhan dikhile kineka hobo?
63 Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.
Jibon di thaka to Atma ase, gaw to eku labh nai, Moi tumikhan ke kowa khan to atma ase, aru jibon bhi ase.
64 Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.
Kintu tumikhan majote kunba biswas nakora ase.” Kelemane Jisu he shuru pora jani ase, kun biswas nakore aru kun Taike thogai dibole ase.
65 Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.
Aru tai koise, “Etu karone, Moi tumikhan ke koise, jitia tak Baba pora bordan nadibo kun bhi Moi logote ahibo na paribo.”
66 Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.
Etu kotha karone Tai chela khan bisi Taike chari kene wapas jai jaise.
67 Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?
Titia Jisu pora baroh jonke koise, “Tumikhan bhi wapas jabole mon kora nai na?”
68 Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; (aiōnios g166)
Kintu Simon Peter Taike jowab dise, “Probhu amikhan kun logote jabo? Anondo jibon laga vachan to Apuni logote ase, (aiōnios g166)
69 Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.
aru amikhan biswas kori ase, aru jani ase, Apuni he Isor laga Pobitro Jon ase.”
70 Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.
Jisu taikhan ke jowab dise, “Moi he tumikhan baroh jonke basi loise nohoi, aru tumikhan majote ekjon saitan ase?”
71 Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.
Tai Simon laga chokra Iscariot Judas laga kotha koi asele, kelemane tai he Taike thogai dibole jon ase, baroh jon majote ekjon tai asele.
