Johannes 5

1 Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

After these things there was a feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem.

2 Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

Now there is at Jerusalem near the sheep-market a pool, called in Hebrew Bethesda, with five porticos about it.

3 Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

In these lay a great number of people that were infirm, blind, lame, withered, waiting for the moving of the water.

4 Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

For an angel descended at a certain season into the pool, and moved the water; the first therefore that went in after the disturbing of the water, was cured of whatever malady he laboured under.

5 Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

And there was a man who had been under illness thirty eight years.

6 Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

Jesus seeing him lie there, and knowing that he had been now a long time ill, saith unto him, Dost thou desire to be cured?

7 Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

The infirm man answered Him, Sir, I have no man, when the water is moved, to put me into the pool; but while I am coming, another goes down before me.

8 Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

Jesus saith unto him, Rise, take up thy bed, and walk.

9 Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

And immediately the man was cured: and he took up his bed and walked.

10 Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

Now this was the sabbath-day, therefore the Jews said to him that was cured, It is the sabbath, it is not lawful for thee to carry thy bed.

11 Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

He answered them, He, that made me well, said unto me, Take up thy bed and walk.

12 Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

Therefore they asked him, Who is the man that said to thee, Take up thy bed and walk?

13 Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

but he, that was healed, did not know who it was: for Jesus had withdrawn himself, there being many people in the place.

14 Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

Afterwards Jesus findeth him in the temple, and said to him, Behold, thou art healed; sin no more, least something worse befal thee.

15 Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

And the man went away, and told the Jews, that it was Jesus who had healed him.

16 Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

And for this did the Jews persecute Jesus, and endeavoured to put Him to death; because He had done these things on the sabbath-day.

17 Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

But Jesus answered them, My Father worketh without intermission, and so do I.

18 Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

For this therefore the Jews sought the more to kill Him, because He had not only broken the sabbath, but had also called God his own Father, making Himself equal with God.

19 Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

Jesus therefore answered and said unto them, Verily, verily I say unto you, the Son can do nothing of Himself, but what He seeth the Father do: for whatsoever He doth, these also the Son doth in like manner.

20 Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

For the Father loveth the Son, and sheweth Him all things, which He Himself doth: and He will shew Him greater than these, that ye may wonder.

21 Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

For as the Father raiseth up the dead and giveth life: even so the Son maketh alive whom He pleaseth.

22 Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

For neither doth the Father judge any one, but hath committed all judgement to the Son;

23 På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

that all men may honour the Son, even as they honour the Father: he, that honoureth not the Son, honoureth not the Father that sent Him.

24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)

Verily, verily I say unto you, he, that heareth my word, and believeth in Him that sent me, hath everlasting life, and shall not come under condemnation; but is passed from death to life. (aiōnios g166)

25 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

Verily, verily I tell you, that the time is coming, and even now is, when the dead shall hear the voice of the Son of God, and they that hear shall live.

26 Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

For as the Father hath life in Himself, so hath He given also to the Son to have life in Himself.

27 Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

And hath given Him authority also to execute judgement, because He is the Son of man.

28 Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Wonder not at this; for the time is coming, in which all that are in the graves shall hear his voice,

29 Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

and shall come forth, they that have done good to the resurrection of life, and they that have done evil to the resurrection of damnation.

30 Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

I can do nothing of my self: as I hear, I judge: and my judgment is just; because I seek not my own will, but the will of the Father that hath sent me.

31 Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

If I alone bear witness of my self, my testimony is not true in law:

32 En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

but there is another who testifieth concerning me; and I know that the testimony, which he giveth concerning me, is true.

33 I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

Ye your selves sent unto John, and he bore witness to the truth:

34 Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

though I need not testimony from man; but I say these things that ye may be saved.

35 Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

He was indeed a burning and shining light, and for a while ye willingly rejoiced in his light.

36 Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

But I have a testimony greater than John's: for the works which the Father hath given me to perform, the very works which I do, bear witness of me, that the Father hath sent me.

37 Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

And the Father who sent me, hath Himself borne witness of me: and yet ye have neither heard his voice at any time, nor seen his form.

38 Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

And ye have not his word abiding in you; because ye believe not Him, whom He hath sent.

39 Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)

Ye search the scriptures; for ye think that in them ye have eternal life: (aiōnios g166)

40 Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

and they testify of me: and yet ye will not come to me, that ye may have life.

41 Jag tager ingen pris af menniskor.

Though I desire not applause from men:

42 Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

but I know you, that ye have not the love of God in you.

43 Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

I am come in my Father's name, and ye receive me not: if another should come in his own name, him ye will receive.

44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

How can ye believe, who receive applause from each other, and the glory which is from God only, ye seek not?

45 I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Think not that I shall accuse you to the Father: there is one that accuseth you, even Moses, in whom ye trust.

46 Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

For if ye believed Moses, ye would believe me; for he wrote concerning me:

47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

but if ye believe not his writings, how shall ye believe my words?