Johannes 5

1 Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

After these things there was the feast of the Jews, so Jesus went up to Jerusalem.

2 Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

Now in Jerusalem, by the Sheep Gate, there is a pool called Bethesda, in Hebrew, which has five porches.

3 Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

In them a large number of sick people were lying—blind, lame, paralyzed—waiting for the moving of the water;

4 Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

because an angel would go down from time to time into the pool and stir up the water—then the first one to get in after the stirring of the water became well of whatever disease that was holding him.

5 Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

Now there was a certain man there who had been sick for 38 years.

6 Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

Seeing this man lying there and knowing that he had already been sick a long time, Jesus says to him, “Do you want to get well?”

7 Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

The sick man answered Him, “Sir, I have no man to throw me into the pool when the water is stirred up, but while I am coming another gets in before me.”

8 Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

Jesus says to him, “Get up, pick up your pallet and walk!”

9 Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

Immediately the man became well and picked up his pallet and started to walk!

10 Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

But that day was a Sabbath, so the Jews said to the one who had been healed: “It's the Sabbath! You aren't allowed to carry the pallet.”

11 Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

He answered them: “The one who made me well—He said to me, ‘Pick up your pallet and walk.’”

12 Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

So they asked him, “Who is the man who said to you, ‘Pick up your pallet and walk’?”

13 Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

But the man who was cured did not know who it was, because Jesus had disappeared, there being a crowd in the place.

14 Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

After these things Jesus found him in the temple and said to him: “See, you are well. Don't sin any more, so that something worse doesn't happen to you.”

15 Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

The man went off and told the Jews that it was Jesus who had made him well.

16 Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

So because of this the Jews began persecuting Jesus and trying to kill Him, because He was doing these things on the Sabbath.

17 Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

But Jesus answered them, “Until now, my Father works, I also work.”

18 Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

So because of this they wanted to kill Him all the more, because He was not only breaking the Sabbath but was even saying that God was His own Father, making Himself equal with God!

19 Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

Then Jesus answered and said to them: “Most assuredly I say to you, the Son is not able to do anything from Himself, except something He sees the Father doing; because whatever things He does, precisely these the Son also does.

20 Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

For the Father loves the Son and shows Him everything that He Himself is doing; and He will show Him greater works than these, so that you may marvel.

21 Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

Now just as the Father raises the dead and gives life, just so the Son also gives life to whom He wishes.

22 Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

In fact the Father does not judge anyone but has committed all the judging to the Son,

23 På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

so that all will honor the Son just as they honor the Father. Whoever does not honor the Son does not honor the Father who sent Him.

24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)

“Most assuredly I say to you that the one listening to my word and believing on Him who sent me has eternal life; he will not go into judging but has moved out of the death into the Life. (aiōnios g166)

25 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

“Most assuredly I say to you that a time is coming, and now is, when the dead will hear the voice of the Son of the God, and those who listen will live.

26 Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

Because just as the Father has life in Himself, just so He gave to the Son also to have life in Himself;

27 Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

furthermore He gave Him the authority to pass judgment, because He is Son of Man.

28 Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Do not marvel at this, because a time is coming in which all those in the graves will hear His voice

29 Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

and will come out—those who did good things into the resurrection of life, but those who practiced evil things into the resurrection of condemnation.

30 Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

I am not able to do anything from myself. As I hear, I judge, and my judging is just, because I do not seek my own will but the will of the Father who sent me.

31 Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

“If I testify about myself, my testimony is not valid.

32 En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

There is another who testifies about me, and I know that the testimony that He gives about me is true.

33 I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

You have sent to John and he has testified to the truth.

34 Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

Yet I do not accept the testimony from a man; but I say these things so that you may be saved.

35 Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

That man was a burning, shining lamp, and for a time you were willing to be glad in his light.

36 Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

But I have a greater testimony than John's, because the works that the Father gave me to complete—the very works that I am doing—they testify about me that the Father has sent me.

37 Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

“Further, the Father who sent me has Himself testified about me. You have neither heard His voice nor seen His form at any time.

38 Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

Nor do you have His word abiding in you, because you do not believe on the very one whom He sent.

39 Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)

You examine the Scriptures because in them you think you have eternal life, yet they are the very ones that testify about me. (aiōnios g166)

40 Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

But you are not willing to come to me so that you may have life.

41 Jag tager ingen pris af menniskor.

“I do not accept glory from people.

42 Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

Rather I have come to know you, that you do not have the love of God in you.

43 Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

I have come in my Father's name and you do not receive me; should another come in his own name, him you will receive.

44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

How can you believe, who receive glory from men and do not seek the glory that comes from the only God?

45 I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

“Do not suppose that I will accuse you before the Father. Moses is the one who accuses you, on whom you have set your hope.

46 Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

Because if you really believed Moses you would believe me, because he wrote about me.

47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

But since you do not believe his writings, how will you believe my sayings?”