Johannes 5

1 Derefter var en Judarnas högtid; och Jesus for upp till Jerusalem.

After these things there was a feast of the Jews, and Jesus went up to Jerusalem.

2 Men i Jerusalem är en dam, vid fårahuset, som het på Ebreisko Bethesda, och hade fem skjul;

Now there is in Jerusalem by the place pertaining to sheep, a pool, which is called in Hebrew Bethesda, having five porches.

3 Deruti lågo en stor hop sjuke, blinde halte, borttvinade, och bidde efter att vattnet skulle röras.

In these lay a great multitude of those who are feeble, blind, lame, withered, waiting for the movement of the water.

4 Ty en Ängel steg ned i dammen, på en viss tid, och rörde vattnet; den der nu först steg ned i vattnet, sedan det var rördt, han blef helbregda, ehvad sjukdom han hade.

For an agent went down at a certain time into the pool, and agitated the water. Therefore the first man who stepped in after the agitation of the water became well from whatever affliction he had.

5 Så var der en man, som hade varit sjuk i åtta och tretio år.

And a certain man was there who was thirty-eight years in the weakness.

6 Då Jesus fick se honom der han låg, och förnam att han nu i lång tid hade legat sjuk, sade han till honom: Vill du blifva helbregda?

When Jesus saw this man lying down, and knew that he fares now a long time, he says to him, Do thou desire to become well?

7 Svarade den sjuke honom: Herre, jag hafver ingen, som hafver mig i dammen, när vattnet är rördt; men förr än jag kommer, då är en annar stigen in för mig.

The infirmed man answered him, Sir, I have no man so that when the water is agitated he might put me into the pool, but while I am coming another steps down before me.

8 Då sade Jesus till honom: Statt upp, tag din säng, och gack.

Jesus says to him, Arise, take up thy bed and walk.

9 Och straxt blef den mannen helbregda, och tog sin säng, och gick; och det var på en Sabbathsdag.

And straightaway the man became well, and took up his bed and walked. Now it was sabbath on that day.

10 Då sade Judarna till honom, som var vorden helbregda: Det är Sabbath; dig är icke lofligit bära sängena.

The Jews therefore said to the man who was cured, It is sabbath. It is not permitted for thee to take up the bed.

11 Svarade han dem: Den som gjorde mig helbregda, han sade till mig: Tag din säng, och gack.

He answered them, The man who made me well, that man said to me, Take up thy bed and walk.

12 Då sporde de honom: Ho är den mannen, som dig sade: Tag din säng, och gack?

Therefore they asked him, Who is the man who said to thee, Take up thy bed and walk?

13 Men han, som helbregda var vorden, visste icke, ho han var; ty Jesus var undanviken, efter mycket folk var i det rummet.

But the man who was healed had not known who he is, for Jesus withdrew, a multitude being in the place.

14 Derefter fann Jesus honom i templet, och sade till honom: Si, du äst vorden helbregda; synda icke härefter, att dig icke vederfars något värre.

After these things Jesus finds him in the temple, and said to him, Behold, thou have become well. Sin no more, lest something worse may happen to thee.

15 Då gick den mannen bort, och sade Judomen, att Jesus var den, som honom hade helbregda gjort;

The man departed and reported to the Jews that Jesus is the man who made him well.

16 Och derföre förföljde Judarna Jesum, och sökte efter att döda honom, efter han detta gjorde på Sabbathen.

And because of this the Jews persecuted Jesus, and sought to kill him, because he did these things on a sabbath.

17 Då svarade Jesus dem: Min Fader verkar intill nu; och jag verkar ock.

But Jesus answered them, My Father works until now and I work.

18 Derföre sökte Judarna ändå mer efter att döda honom; ty han ej allenast bröt Sabbathen, utan ock sade Gud vara sin Fader, görandes sig sjelf lik med Gud.

Because of this therefore the Jews sought even more to kill him, because not only did he relax the sabbath, but also he called God his own Father, making himself equal to God.

19 Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Sonen kan intet göra af sig sjelf, utan det han ser Fadren göra; ty allt det han gör, det gör ock Sonen.

Jesus therefore answered and said to them, Truly, truly, I say to you, the Son can do nothing of himself, except what he sees the Father doing. For whatever he may do, the Son also does these things in like manner.

20 Ty Fadren älskar Sonen, och visar honom allt det han gör; och varder än visandes honom större verk än dessa äro, att I skolen undra derpå.

For the Father loves the Son, and shows him all things that he himself does. And he will show him works greater than these, so that ye may marvel.

21 Ty såsom Fadren uppväcker de döda, och gör dem lefvande; så gör ock Sonen lefvande hvem han vill.

For as the Father raises up the dead and makes alive, so also the Son makes alive whom he will.

22 Ty icke dömer heller Fadren någon; utan hafver all dom gifvit Sonenom;

For neither does the Father judge any man, but he has given all judgment to the Son,

23 På det alle skola hedra Sonen, såsom de hedra Fadren. Hvilken som icke hedrar Sonen, han hedrar icke Fadren, som honom sändt hafver.

so that all would honor the Son, even as they honor the Father. The man not honoring the Son, does not honor the Father who sent him.

24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som hörer mitt tal, och tror honom, som mig sändt hafver, han hafver evinnerligit lif, och kommer icke i domen; utan är gången ifrå döden till lifvet. (aiōnios g166)

Truly, truly, I say to you, that he who hears my word, and believes him who sent me, has eternal life. And he does not come into condemnation, but has passed from death into life. (aiōnios g166)

25 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den tid skall komma, och är nu allaredo, att de döde skola höra Guds Sons röst; och de henne höra, de skola lefva.

Truly, truly, I say to you, that an hour comes, and now is, when the dead will hear the voice of the Son of God, and those who hear will live.

26 Ty såsom Fadren hafver lif i sig sjelfvom, så hafver han ock gifvit Sonenom hafva lif i sig sjelfvom;

For as the Father has life in himself, so also he gave to the Son to have life in himself.

27 Och hafver desslikes gifvit honom magt att döma; derföre, att han menniskones Son är.

And he also gave him authority to execute judgment because he is a son of man.

28 Förundrer eder icke öfver detta: ty den stund skall komma, i hvilko alle de i grifterna äro, skola höra hans röst.

Marvel not at this, because an hour comes in which all those in the sepulchers will hear his voice,

29 Och de som väl hafva gjort, skola framgå till lifsens uppståndelse; men de som illa hafva gjort, till domsens uppståndelse.

and will come forth, those who have done right to a resurrection of life, and those who have practiced wrong to a resurrection of judgment.

30 Intet kan jag göra af mig sjelf. Som jag hörer, så dömer jag, och min dom är rätt; ty jag söker icke min vilja, utan Fadrens vilja, som mig sändt hafver.

I can from myself do nothing. As I hear, I judge. And my judgment is righteous because I seek not my will, but the will of the Father who sent me.

31 Om jag vittnar om mig sjelf, då är mitt vittnesbörd icke sant.

If I testify about myself, my witness is not valid.

32 En annar är, som vittnar om mig; och jag vet, att det vittnesbörd sant är, som han vittnar om mig.

There is another who testifies about me, and I know that the testimony that he testifies about me is valid.

33 I sänden till Johannes, och han gaf vittnesbörd till sanningen;

Ye have sent to John, and he has testified to the truth.

34 Men jag tager intet vittnesbörd af mennisko; utan säger detta, på det I skolen varda salige.

But I do not take the testimony from man. However, I say these things, so that ye may be saved.

35 Han var ett brinnande och skinande ljus; och I villen en tid långt fröjdas i hans ljus.

That man was the lamp that burns and shines, and ye were willing to rejoice for an hour in his light.

36 Men jag hafver ett större vittnesbörd än Johannis vittnesbörd; ty de verk, som Fadren hafver gifvit mig att jag skall fullborda, de samma verk, som jag gör, vittna om mig, att Fadren hafver sändt mig.

But I have testimony greater than of John, for the works that the Father has given me so that I might complete them, the same works that I do, they testify about me that the Father has sent me.

37 Och Fadren, som mig sände, han hafver vittnat om mig: I hafven hvarken någon tid hört hans röst, eller sett hans skepelse;

And the Father, he who sent me, has testified about me. Ye have neither heard his voice, nor have ever seen his appearance.

38 Och hans ord hafven I icke blifvandes i eder; ty I tron icke honom, som han sändt hafver.

And ye have not his word dwelling in you, because ye do not believe that man whom he sent for this.

39 Ransaker Skrifterna; ty I menen eder hafva evinnerligit lif i dem; och de äro de som vittna om mig. (aiōnios g166)

Ye search the scriptures, because ye think to have eternal life in them, and those are testifying about me. (aiōnios g166)

40 Och I viljen icke komma till mig, att I måtten få lif.

And ye will not come to me, so that ye may have life.

41 Jag tager ingen pris af menniskor.

I do not receive glory from men.

42 Men jag känner eder, att I icke hafven Guds kärlek uti eder.

But I know you, that ye have not the love of God within yourselves.

43 Jag är kommen i mins Faders Namn, och I anammen mig icke; kommer en annar i sitt eget namn, den varden I anammande.

I have come in my Father's name, and ye do not accept me. If another man should come in his own name, ye will accept that man.

44 Huru kunnen I tro, I som tagen pris hvar af androm; och den pris, som kommer allena af Gudi, söken I intet.

How can ye believe, who receive glory from each other, and seek not the glory from the only God?

45 I skolen icke mena, att jag skall anklaga eder för Fadren; det är en, som eder anklagar, nämliga Moses, den I hoppens uppå.

Think not that I will accuse you to the Father. The man who accuses you is Moses, in whom ye have hoped.

46 Haden I trott Mosi, så haden I ock trott mig; ty om mig hafver han skrifvit.

For if ye believed Moses, ye would have believed me, for that man wrote about me.

47 Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då tro min ord?

But if ye believe not the writings of that man, how will ye believe my sayings?