Johannes 4
1 Då nu Herren förnam, att Phariseerna hade hört att Jesus gjorde flera Lärjungar, och döpte, än Johannes;
Now when Jesus knew that the Pharisees had heard that he was making and baptizing more disciples than John
2 (Ändock Jesus döpte icke sjelf, utan hans Lärjungar; )
(although Jesus himself was not baptizing, but his disciples were),
3 Öfvergaf han Judeen, och drog åter in i Galileen.
he left Judea and went back again to Galilee.
4 Så måste han gå genom Samarien.
But it was necessary for him to go through Samaria.
5 Och när han kom till en stad i Samarien, som kallas Sichar, vid en bolstad, som Jacob gaf sinom son Joseph;
So he came to a town of Samaria, called Sychar, near the piece of land that Jacob had given to his son Joseph.
6 Och der var Jacobs brunn. Och efter det Jesus var trötter af vägen, satte han sig så ned vid brunnen; och det var vid sjette timman.
The well of Jacob was there. Jesus was tired from his journey and sat by the well. It was about the sixth hour.
7 Då kom en qvinna af Samarien, till att hemta vatten. Sade Jesus till henne: Gif mig dricka;
A Samaritan woman came to draw water, and Jesus said to her, “Give me some water to drink.”
8 Ty hans Lärjungar voro gångne in i staden, till att köpa mat.
For his disciples had gone away into the town to buy food.
9 Då sade den Samaritiska qvinnan till honom: Huru bedes du, som äst en Jude, dricka af mig, som är en Samaritisk qvinna? Ty Judarna hafva ingen handel med de Samariter.
Then the Samaritan woman said to him, “How is it that you, being a Jew, are asking me, being a Samaritan woman, for something to drink?” For Jews have no dealings with Samaritans.
10 Jesus svarade, och sade till henne: Förstode du Guds gåfvo, och ho den är, som säger till dig: Gif mig dricka; då beddes du af honom, och han gåfve dig lefvandes vatten.
Jesus answered and said to her, “If you had known the gift of God, and who it is that is saying to you, 'Give me a drink,' you would have asked him, and he would have given you living water.”
11 Sade qvinnan till honom: Herre, icke hafver du det du kan tågat med, och brunnen är djuper; hvadan hafver du då lefvandes vatten?
The woman said to him, “Sir, you do not have a bucket and the well is deep. Where then do you have the living water?
12 Månn du vara mer än vår fader Jacob, som gaf oss brunnen, och drack af honom, med sin barn och sin boskap?
You are not greater, are you, than our father Jacob, who gave us the well and drank from it himself, as did his sons and his cattle?”
13 Då svarade Jesus, och sade till henne: Hvar och en som dricker af detta vattnet, han varder törstig igen;
Jesus replied and said to her, “Everyone who drinks from this water will be thirsty again,
15 Då sade qvinnan till honom: Herre, gif mig det vattnet, att jag icke törster, eller behöfver komma hit efter vatten.
The woman said to him, “Sir, give me this water so that I may not become thirsty and not have to come here to draw water.”
16 Sade Jesus till henne: Gack, kalla din man, och kom hit.
Jesus said to her, “Go, call your husband, and come back here.”
17 Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade rätt, jag hafver ingen man;
The woman answered and said to him, “I do not have a husband.” Jesus replied, “You are right in saying, 'I have no husband,'
18 Ty du hafver haft fem män, och den du nu hafver, är icke din man; det sade du sant.
for you have had five husbands, and the one you now have is not your husband. What you have said is true.”
19 Då sade qvinnan till honom: Herre, jag ser, att du äst en Prophet.
The woman said to him, “Sir, I see that you are a prophet.
20 Våre fäder hafva tillbedit på detta berget, och I sägen, att i Jerusalem är det rum, der man tillbedja skall.
Our fathers worshiped on this mountain, but you say that Jerusalem is the place where people have to worship.”
21 Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig; den tid kommer, att hvarken på detta berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja Fadren.
Jesus said to her, “Believe me, woman, that an hour is coming when you will worship the Father neither on this mountain nor in Jerusalem.
22 I veten icke hvad I tillbedjen; men vi vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af Judomen.
You worship what you do not know. We worship what we know, for salvation is from the Jews.
23 Men den tid kommer, och är nu allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja Fadren i Andanom och sanningen; ty Fadren vill ock sådana hafva, som honom tillbedja skola.
However, the hour is coming, and is now here, when true worshipers will worship the Father in spirit and truth, for the Father is seeking such people to be his worshipers.
24 Gud är en Ande; och de honom tillbedja, skola tillbedja honom i Andanom, och i sanningen.
God is Spirit, and the people who worship him must worship in spirit and truth.”
25 Då sade qvinnan till honom: Jag vet, att Messias skall komma, som kallas Christus; när han kommer, varder han oss all ting undervisandes.
The woman said to him, “I know that the Messiah is coming (the one called Christ). When he comes, he will explain everything to us.”
26 Sade Jesus till henne: Jag är den samme, som talar med dig.
Jesus said to her, “I am he, the one speaking to you.”
27 Och i det samma kommo hans Lärjungar, och undrade derpå, att han talade med qvinnone; dock sade ingen: Hvad frågar du, eller hvad talar du med henne?
At that moment his disciples returned. Now they were wondering why he was speaking with a woman, but no one said, “What do you want?” or “Why are you speaking with her?”
28 Då lät qvinnan stå sina kruko, och gick in i staden, och sade till det folket:
So the woman left her water pot, went back to the town, and said to the people,
29 Kommer, och ser en man, som mig hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn han icke vara Christus?
“Come, see a man who told me everything that I have ever done. This could not be the Christ, could it?”
30 Då gingo de af staden, och kommo till honom.
They left the town and came to him.
31 Deremellan bådo Lärjungarna honom, sägande: Rabbi, ät.
In the meantime, the disciples were urging him, saying, “Rabbi, eat.”
32 Sade han till dem: Jag hafver mat att äta, der I intet af veten.
But he said to them, “I have food to eat that you do not know about.”
33 Då sade Lärjungarna emellan sig: Månn någor hafver burit honom äta?
So the disciples said to each other, “No one has brought him anything to eat, have they?”
34 Sade Jesus till dem: Min mat är det, att jag gör hans vilja, som mig sändt hafver, och fullbordar hans verk.
Jesus said to them, “My food is to do the will of him who sent me and to complete his work.
35 Sägen I icke, fyra månader äro ännu, och skördatimmen kommer? Si, jag säger eder: Lyfter upp edor ögon, och beser markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
Do you not say, 'There are four more months and then the harvest comes'? I am saying to you, look up and see the fields, for they are already ripe for harvest!
36 Och den der uppskär, han tager lön, och församlar frukt till evinnerligit lif; på det att både den som sår, och den som uppskär, skola tillsamman glädjas. (aiōnios g166)
He who is harvesting receives wages and gathers fruit for everlasting life, so that he who sows and he who harvests may rejoice together. (aiōnios g166)
37 Ty här är det ordet sant, att en annar är den som sår, och en annar som uppskär.
For in this the saying, 'One sows, and another harvests,' is true.
38 Jag sände eder ut att uppskära, det I hafven intet arbetat; andre hafva arbetat, och I ären ingångne i deras arbete.
I sent you to harvest what you have not worked for. Others have worked, and you have entered into their labor.”
39 Och månge Samariter af den staden trodde på honom, för qvinnones tals skull, som vittnade, att han hade sagt henne allt det hon hade gjort.
Many of the Samaritans in that city believed in him because of the report of the woman who was testifying, “He told me everything that I have done.”
40 När nu de Samariter kommo till honom, bådo de honom att han ville blifva när dem; och han blef der i två dagar.
So when the Samaritans came to him, they asked him to stay with them, and he stayed there two days.
41 Och mycket flere trodde för hans ords skull;
Many more believed because of his word.
42 Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört, och vete, att han är visst Christus, verldenes Frälsare.
They said to the woman, “We no longer believe because of what you said, for we ourselves have heard, and we know that this one is indeed the savior of the world.”
43 Men två dagar derefter gick han dädan, och drog in i Galileen.
After those two days, he departed from there for Galilee.
44 Ty Jesus vittnade sjelf, att en Prophet varder intet afhållen i sitt fädernesland.
For Jesus himself declared that a prophet has no honor in his own country.
45 Och när han kom i Galileen, undfingo de Galileer honom, efter de all ting sett hade, som han gjort hade i Jerusalem, på högtidsdagen; ty de hade ock varit till högtidsdagen.
When he came into Galilee, the Galileans welcomed him. They had seen all the things that he had done in Jerusalem at the festival, for they had also gone to the festival.
46 Så kom åter Jesus i Cana i Galileen, der han hade gjort vin af vatten. Och der var en Konungsman, hvilkens son låg sjuk i Capernaum.
Now he came again to Cana in Galilee, where he had made the water wine. There was a certain royal official whose son in Capernaum was ill.
47 När han hörde, att Jesus var kommen af Judeen till Galileen, gick han till honom, och bad honom, att han ville komma ned, och göra hans son helbregda; ty han låg för döden.
When he heard that Jesus had come from Judea to Galilee, he went to Jesus and asked him to come down and heal his son, who was about to die.
48 Då sade Jesus till honom: Utan I sen tecken och under, tron I icke.
Jesus then said to him, “Unless you see signs and wonders, you will not believe.”
49 Konungsmannen sade till honom: Herre, kom ned, förr än min son dör.
The official said to him, “Sir, come down before my child dies.”
50 Sade Jesus till honom: Gack, din son lefver. Då trodde mannen ordena, som Jesus sade till honom, och gick.
Jesus said to him, “Go. Your son lives.” The man believed the word that Jesus spoke to him, and he went away.
51 Och i det han gick ned, mötte honom hans tjenare, och bebådade honom, sägande: Din son lefver.
While he was going down, his servants met him, saying that his son was living.
52 Då besporde han med dem, hvad stund det var vordet bättre med honom. Och de sade till honom: I går, på sjunde timman, öfvergaf skälfvan honom.
So he asked them the hour when he began to improve. They replied to him, “Yesterday at the seventh hour the fever left him.”
53 Då förstod fadren, att det var den timmen, i hvilkom Jesus hade sagt till honom: Din son lefver. Och han trodde, och allt hans hus.
Then the father realized that it was at that hour that Jesus had said to him, “Your son lives.” So he himself and his whole household believed.
54 Detta är nu det andra tecknet, som Jesus gjorde, när han kom af Judeen i Galileen.
This was the second sign that Jesus did when he came out of Judea to Galilee.
