Johannes 20
1 På den ena Sabbathen kom Maria Magdalena om morgonen, då ännu mörkt var, till grafvena, och såg stenen vara borto af grafvene.
On the first day of the week, Mary Magdalene came to the tomb early, while it was still dark, and she saw that the stone had been moved away from the tomb.
2 Då lopp hon, och kom till Simon Petrum, och till den andra Lärjungan, som Jesus älskade, och sade till dem: De hafva tagit Herran bort utaf grafvene, och vi vete icke hvart de hafva lagt honom.
So she ran and went to Simon Peter and the other disciple, the one whom Jesus loved, and said to them, “They have taken the Lord out of the tomb, and we do not know where they have laid him.”
3 Då gick Petrus ut, och den andre Lärjungen, och kommo till grafvena.
So Peter went out, along with the other disciple, and they began making their way to the tomb.
4 Både lupo de tillika; och den andre Lärjungen lopp före, snarare än Petrus, och kom först till grafvena.
The two were running together, but the other disciple outran Peter and reached the tomb first.
5 Och när han lutade sig ned, fick han se lakanen lagd; dock gick han icke in.
Stooping down to look in, he saw the linen cloths lying there, but he did not go in.
6 Så kom då Simon Petrus efter honom, och gick in i grafvena, och såg lakanen lagd;
Then Simon Peter, who had been following him, arrived and went into the tomb. He saw the linen cloths lying there
7 Och svetteduken, som hade varit om hans hufvud, icke lagd när lakanen, utan afsides i ett rum tillhopasvept.
and the facecloth that had been on Jesus' head. But it was not lying with the linen cloths; it was folded up separately in another place.
8 Då gick ock den andre Lärjungen in, som förr var kommen till grafvena, och såg det, och troddet.
Then the other disciple, who had reached the tomb first, also went in. He saw and believed.
9 Ty de förstodo icke än då Skriftena, att han skulle uppstå ifrå de döda.
(For they did not yet understand the Scripture that Jesus must rise from the dead.)
10 Och Lärjungarna gingo åter tillhopa igen.
Then the disciples went back to their homes.
11 Men Maria stod och gret utanför grafvene. Vid hon nu så gret, lutade hon sig in i grafvena;
But Mary stood near the tomb, weeping outside. As she was weeping, she stooped down to look into the tomb
12 Och fick se två Änglar i hvit kläder, sittande, den ene vid hufvudet, och den andre vid fötterna, der de hade lagt Jesu lekamen.
and saw two angels in white sitting where Jesus' body had been laid, one at the head and one at the feet.
13 De sade till henne: Qvinna, hvad gråter du? Sade hon till dem: De hafva tagit bort min Herra; och jag vet icke hvart de hafva lagt honom.
They said to her, “Woman, why are yoʋ weeping?” She said to them, “They have taken away my Lord, and I do not know where they have laid him.”
14 När hon detta sade, vände hon sig tillbaka, och fick se Jesum ståndandes; och visste icke att det var Jesus.
After saying this, she turned around and saw Jesus standing there, but she did not know it was Jesus.
15 Sade Jesus till henne: Qvinna, hvad gråter du? Hvem söker du? Hon mente, att det hade varit örtagårdsmästaren, och sade till honom: Herre, hafver du burit honom bort; säg mig hvart du hafver lagt honom, och jag vill tågan.
Jesus said to her, “Woman, why are yoʋ weeping? Who are yoʋ looking for?” Supposing that he was the gardener, she said to him, “Sir, if yoʋ have carried him away, tell me where yoʋ have laid him, and I will take him away.”
16 Jesus sade till henne: Maria. Då vände hon sig om, och sade till honom: Rabbuni, det är, Mästar.
Jesus said to her, “Mary!” She turned and said to him, “Rabboni!” (which means “Teacher”).
17 Sade Jesus till henne: Kom icke vid mig; ty jag är icke ännu uppfaren till min Fader; men gack till mina bröder, och säg dem: Jag far upp till min Fader, och edar Fader; och till min Gud, och edar Gud.
Jesus said to her, “Do not hold on to me, for I have not yet ascended to my Father. But go to my brothers and tell them that I am ascending to my Father and your Father, to my God and your God.”
18 Maria Magdalena kom, och bådade Lärjungomen, att hon hade sett Herran, och att han hade sagt henne detta.
So Mary Magdalene went and told the disciples that she had seen the Lord and that he had said these things to her.
19 Men om aftonen, på den samma Sabbathen, då dörrarna voro lyckta, der Lärjungarna voro församlade, för Judarnas rädslos skull, kom Jesus, och stod midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
In the evening of that day, the first day of the week, when the disciples were gathered together with the doors locked for fear of the Jews, Jesus came and stood among them and said to them, “Peace be with you.”
20 Och när han hade detta sagt, lät han dem se händerna, och sina sido. Då vordo Lärjungarna glade, att de sågo Herran.
After saying this, he showed them his hands and his side, and the disciples rejoiced when they saw the Lord.
21 Då sade Jesus åter till dem: Frid vare eder; såsom Fadren hafver mig sändt, så sänder ock jag eder.
Again Jesus said to them, “Peace be with you. As the Father has sent me, so I am sending you.”
22 När han detta sagt hade, blåste han på dem, och sade till dem: Tager den Helga Anda;
After saying this, he breathed on them and said to them, “Receive the Holy Spirit.
23 Hvilkom I förlåten synderna, dem förlåtas de; och hvilkom I behållen dem, dem äro de behållna.
If you remit the sins of any, their sins are remitted; if you retain the sins of any, their sins are retained.”
24 Men Thomas, en af de tolf, hvilken kallas Tvilling, var icke med dem, när Jesus kom.
Now Thomas (called Didymus), one of the twelve, was not with them when Jesus came.
25 Då sade de andre Lärjungarna till honom: Vi sågom Herran. Sade han till dem: Utan jag ser hålen efter spikarna i hans händer, och stinger mitt finger i hålen efter spikarna, och stinger min hand i hans sido, tror jag det icke.
So the other disciples said to him, “We have seen the Lord.” But he said to them, “Unless I see the nail marks in his hands and put my finger where the nails were, and put my hand into his side, I will certainly not believe.”
26 Och åtta dagar derefter voro åter hans Lärjungar inne, och Thomas med dem; då kom Jesus, vid dörrarna voro lyckta, och stod midt ibland dem, och sade: Frid vare eder.
Eight days later, Jesus' disciples were again inside, and Thomas was with them. Although the doors were locked, Jesus came and stood among them and said, “Peace be with you.”
27 Sedan sade han till Thomas: Räck hit ditt finger, och ge mina händer, och räck hit dina hand, och stick henne i mina sido; och var icke tvifvelaktig, utan trogen.
Then he said to Thomas, “Put yoʋr finger here and look at my hands. Reach out yoʋr hand and put it into my side. Do not doubt but believe.”
28 Thomas svarade, och sade till honom: Min Herre, och min Gud.
In response Thomas said to him, “My Lord and my God!”
29 Jesus sade till honom: Efter du såg mig, Thoma, tror du; salige äro de som icke se, och dock tro.
Then Jesus said to him, “Because yoʋ have seen me, have yoʋ come to believe? Blessed are those who have not seen and yet have come to believe.”
30 Gjorde ock Jesus mång annor tecken, i sina Lärjungars åsyn, som i denna bokene icke äro skrifne.
Jesus performed many other signs in the presence of his disciples, which are not written in this book.
31 Men dessa äro skrifne, på det I tro skolen, att Jesus är Christus, Guds Son; och att I, genom trona, skolen hafva lif i hans Namn.
But these have been written so that you may believe that Jesus is the Christ, the Son of God, and that by believing you may have life in his name.
