Johannes 2
1 Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.
På tredje dagen var ett bröllop i Kana i Galileen, och Jesu moder var där.
2 Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.
Också Jesus och hans lärjungar blevo bjudna till bröllopet.
3 Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.
Och vinet begynte taga slut. Då sade Jesu moder till honom: »De hava intet vin.»
4 Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.
Jesus svarade henne: »Låt mig vara, moder; min stund är ännu icke kommen.»
5 Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.
Hans moder sade då till tjänarna: »Vadhelst han säger till eder, det skolen I göra.»
6 Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.
Nu stodo där sex stenkrukor, sådana som judarna hade för sina reningar; de rymde två eller tre bat-mått var.
7 Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.
Jesus sade till dem: »Fyllen krukorna med vatten.» Och de fyllde dem ända till brädden.
8 Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.
Sedan sade han till dem: »Ösen nu upp och bären till övertjänaren.» Och de gjorde så.
9 När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;
Och övertjänaren smakade på vattnet, som nu hade blivit vin; och han visste icke varifrån det hade kommit, vilket däremot tjänarna visste, de som hade öst upp vattnet. Då kallade övertjänaren på brudgummen.
10 Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.
och sade till honom: »Man brukar eljest alltid sätta fram det goda vinet, och sedan, när gästerna hava fått för mycket, det som är sämre. Du har gömt det goda vinet ända tills nu.»
11 Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.
Detta var det första tecknet som Jesus gjorde. Han gjorde det i Kana i Galileen och uppenbarade så sin härlighet; och hans lärjungar trodde på honom.
12 Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.
Därefter begav han sig ned till Kapernaum med sin moder och sina bröder och sina lärjungar; och där stannade de några få dagar.
13 Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;
Judarnas påsk var nu nära, och Jesus begav sig då upp till Jerusalem.
14 Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.
Och när han fick i helgedomen se huru där sutto män som sålde fäkreatur och får och duvor, och huru växlare sutto där.
15 Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.
Då gjorde han sig ett gissel av tåg och drev dem alla ut ur helgedomen, med får och fäkreatur, och slog ut växlarnas penningar och stötte omkull deras bord.
16 Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus.
Och till duvomånglarna sade han: »Tagen bort detta härifrån; gören icke min Faders hus till ett marknadshus.»
17 Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.
Hans lärjungar kommo då ihåg att det var skrivet: »Nitälskan för ditt hus skall förtära mig.»
18 Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?
Då togo judarna till orda och sade till honom: »Vad för tecken låter du oss se, eftersom du gör på detta sätt?»
19 Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.
Jesus svarade och sade till dem: »Bryten ned detta tempel, så skall jag inom tre dagar låta det uppstå igen.»
20 Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!
Då sade judarna: »I fyrtiosex år har man byggt på detta tempel, och du skulle låta det uppstå igen inom tre dagar?»
21 Men han sade om sins kropps tempel.
Men det var om sin kropps tempel han talade.
22 Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.
Sedan, när han hade uppstått från de döda, kommo hans lärjungar ihåg att han hade sagt detta; och de trodde då skriften och det ord som Jesus hade sagt.
23 Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.
Medan han nu var i Jerusalem, under påsken, vid högtiden, kommo många till tro på hans namn, när de sågo de tecken som han gjorde.
24 Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla;
Men själv betrodde sig Jesus icke åt dem, eftersom han kände alla
25 Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.
och icke behövde någon annans vittnesbörd om människorna; ty av sig själv visste han vad i människan var.
