Johannes 2
1 Och på tredje dagen vardt ett bröllop i Cana i Galileen; och Jesu moder var der.
Kimal nayiri atat, uteru nilumgma wadi in Kan'ana un Galili, unan Yesu wa yita ku.
2 Vardt ock desslikes Jesus buden, och hans Lärjungar, till bröllopet.
Ame Yesu wang iwa nighe uyicilue, nin na nan katwa me, udu kiti nilugme.
3 Och då vinet begynte fattas, sade Jesu moder till honom: De hafva intet vin.
Na nmyen narauwe ndari, unan Yesu woroghe, “Na idi nin myen narau ba.”
4 Då sade Jesus till henne: Qvinna, hvad hafver jag med dig? Min tid är icke ännu kommen.
Yesu kawaghe “Uwani, inyaghari nmyen nin ku? Na kubi nighe nsa da ba.”
5 Då sade hans moder till tjenarena: Hvad han säger eder, det görer.
Unene woro nono katwa, “Vat nimon ilenge na abelin minu isu, sun inin.”
6 Så voro der sex stenkrukor, som satta voro efter sättet om Judarnas rening, hållandes hvardera tu eller tre mått.
Asul natala kutocin wa duku alenge na ko kome din li ayangi likalt udu akalt aba na Ayahudawa wa suzu katwa mun kuubi ntanda nwesuzu.
7 Då sade Jesus till dem: Fyller upp krukorna med vatten; och de fyllde dem öfverfulla.
Yesu woro nani, “Kulson asulun nmyene nin nmyen.” I tunna i kulso anin gbem gbem.
8 Och han sade till dem: Låter nu uti, och bärer till kökemästaren; och de båro.
A woro anan katwa we “tyan, iyaun idi ni cin buke.” Nanaere iwasu, itya idi nighe.
9 När då kökemästaren smakade vinet, som vatten varit hade, och icke visste hvadan det kommet var; men tjenarena, som vattnet öst hade, visste det, kallade han brudgummen;
Cin buke ciro nmyene ase miso nmyen narau, na ame yinno kikanga na minuzu ku ba (acinne na iwa tya nmyene wa yiru). Cin buke tunna ayicila kwanyane.
10 Och sade till honom: Hvar man sätter först fram det goda vinet, och när de äro vordne druckne, då det som sämre är. Du hafver gömt det goda vinet allt härtill.
aworoghe, “kagha asa atu anutuno nmyen narau micine ana anite, iwa shito anin nutuno mi nangzaghe. Fe uni nna nyeshe micine udak ko kube.”
11 Detta var det första tecken, som Jesus gjorde i Cana i Galileen, och uppenbarade sina härlighet; och hans Lärjungar trodde på honom.
Ileli imon izikike in Kan'ana un Galili wa di ncizunuari nanya nimon izikiki ilenge na Yesu na suzu, awa durso Ngongong me, anan katwa me ani wa yining ningghe.
12 Derefter for han ned till Capernaum, han och hans moder, och hans bröder, och hans Lärjungar; och blefvo der i få dagar.
Kimal nani, Yesu wa do Kafarnhum, ame unene, nuawne, nin nanan katwa me, kikane iwa di so ku nanya nayiri bat.
13 Och var Judarnas Påska hardt när; och Jesus for upp till Jerusalem;
Kubi in paska na Yahudawa wa dak susut, Yesu uni wa do Urshalima.
14 Och fann i templet dem som sålde fä, och får, och dufvor, och vexlare sittande.
Amini wa dase anit din lessu nina, akam, nan nawulun nanya kutii nlire. Anan kusere ni kurfun wa duku wang.
15 Då gjorde han ena gissel af tåg, och dref dem alla ut af templet, med får och fä, och bortspillde vexlarenas penningar, och störte borden omkull.
Amini wa piu lishon a ko nani vat unuzu udas nanya kutii nlire, umunu akame nan nine. A gutuna anan kusere nikurfughe. Ikurfughe nan na tebule a turzuno kutyen.
16 Och sade till dem som dufvor sålde: Hafver detta bort hädan, och görer icke af mins Faders hus ett marknadshus.
Aworo anan lessu na bilane, “kalan ilenge imone kikane. Na iwa ceo kilari Ncif nin kiti kujauna ba.”
17 Då kommo hans Lärjungar ihåg det som skrifvet är: Dins hus nitälskan hafver frätit mig.
Anan katwa me lizino ina yertin, “Ufo liti ngafe ma wulttunui.”
18 Då svarade Judarna, och sade till honom: Hvad tecken låter du oss se, att du skall detta göra?
Ayahudawa tardaghe, i woro, “Alama ayapinari uma dursu nari bara na udin su ilenge imone?”
19 Svarade Jesus, och sade till dem: Slår detta templet neder, och i tre dagar vill jag det upprätta.
Yesu kawa aworo, “Musuzun kutii nlira kone, nanya nayri atat nma fiwu kunin.”
20 Då sade Judarna: I sex och fyratio år är detta templet uppbygdt, och du vill det upprätta i tre dagar!
Ayahudawa woro, “Ina ti akus akut anasari ninkutocin nkye kutii nlira kone, fe uni ma kye kunin nanya nayiri atata?”
21 Men han sade om sins kropps tempel.
Nani ame wadin bellu nin kutii nlira litimere.
22 Och när han var uppstånden ifrå de döda, kommo hans Lärjungar ihåg, att han hade det sagt dem; och trodde Skriftene, och det tal, som Jesus sagt hade.
Bara nin bun iwa fyaghe nanya nanan kule, anan katwa me lizino iwa bellin nani, i yinna nin liru Kutelle a unin ulire na Yesu wa bellin.
23 Då han nu var i Jerusalem, om Påskana på högtidsdagen, trodde månge på hans Namn, då de sågo hans tecken, som han gjorde.
Nayire na awadin Urshalima kubin paska, nayirin idi, gbardang wa yinnin nin lissame, na iwa yenje imon izikiki ilenge na awa su.
24 Men Jesus betrodde icke sig sjelfvan dem; ty han kände alla;
Vat nin nani, na Yesu wa yinnin ni ghinu ba, bara na ayiru anit asurne vat.
25 Och behöfde icke, att någor skulle vittna om menniskona; ty han visste väl hvad i menniskone var.
Na ame dinin su imong bellinghe imonmon litin nnit usurne ba. Ame litime yiru imong ilenge na idi nnit usurne.
