Johannes 19
1 Då tog Pilatus Jesum, och hudflängde honom.
Then Pilate took Jesus and flogged him.
2 Och krigsknektarna vredo samman ena krono af törne, och satte på hans hufvud, och hängde ett purpurkläde på honom;
The soldiers twisted together a crown of thorns, put it on his head, and then clothed him with a purple garment.
3 Och sade: Hel, Judarnas Konung! Och gåfvo honom kindpustar.
They kept saying, “Hail, King of the Jews!” and striking him in the face.
4 Då gick åter Pilatus ut, och sade till dem: Si, jag hafver honom ut till eder, att I förstå skolen, att jag finner ingen sak med honom.
Once again Pilate came out and said to the Jews, “Behold, I am bringing him out to you so that you may know that I find no fault in him.”
5 Då gick Jesus ut, och bar ena törnekrono, och ett purpurkläde. Och han sade till dem: Si menniskan.
Jesus then came out wearing the crown of thorns and the purple garment, and Pilate said to them, “Behold, the man!”
6 När de öfverste Presterna och tjenarena sågo honom, ropade de, och sade: Korsfäst, korsfäst. Pilatus sade till dem: Tager I honom, och korsfäster; ty jag finner ingen sak med honom.
When the chief priests and the officers saw him, they cried out, “Crucify, crucify him!” But Pilate said to them, “You take him and crucify him, for I find no fault in him.”
7 Judarna svarade honom: Vi hafve lag, och efter vår lag skall han dö; ty han hafver gjort sig sjelf till Guds Son.
The Jews answered him, “We have a law, and according to our law he must die, for he made himself out to be the Son of God.”
8 Då Pilatus hörde det talet, fruktade han ännu mer;
When Pilate heard this, he was even more afraid.
9 Och gick åter in i Rådhuset, och sade till Jesum: Hvadan äst du? Jesus svarade honom intet.
He went back into his headquarters and said to Jesus, “Where are yoʋ from?” But Jesus gave him no answer.
10 Då sade Pilatus till honom: Talar du intet med mig? Vetst du icke, att jag hafver magt att korsfästa dig, och hafver magt att släppa dig?
So Pilate said to him, “Yoʋ do not speak to me? Do yoʋ not know that I have authority to crucify yoʋ, and authority to release yoʋ?”
11 Jesus svarade: Du hade ingen magt öfver mig, vore hon dig icke gifven ofvanefter; fördenskull hafver han större synd, som mig hafver dig; öfverantvardat.
Jesus answered, “Yoʋ would have no authority over me if it had not been given to yoʋ from above. Therefore he who handed me over to yoʋ has greater sin.”
12 Och ifrå den tiden sökte Pilatus efter att gifva honom lös; men Judarna ropade, och sade: Gifver du honom lös, så äst du icke Kejsarens vän; ty den som sig gör till Konung, han är emot Kejsaren.
From that point forward Pilate was seeking to release him, but the Jews cried out, “If yoʋ release this man, yoʋ are not a friend of Caesar; everyone who makes himself out to be a king opposes Caesar.”
13 När Pilatus hörde det talet, hade han Jesum ut, och satte sig på domstolen, på det rum, som kallas Lithostrotos; på Ebreisko Gabbatha.
When Pilate heard this, he brought Jesus out and sat down on the judgment seat at a place called the Stone Pavement (or in Hebrew, Gabbatha).
14 Och det var Påskatillredelsedag, vid sjette timman; och han sade till Judarna: Si, edar Konung.
It was about the sixth hour on the day of Preparation for the Passover, and he said to the Jews, “Behold, your king!”
15 Då ropade de: Tag bort, korsfäst honom. Pilatus sade till dem: Skall jag korsfästa edar Konung? Svarade öfverste Presterna: Vi hafve ingen Konung, utan Kejsaren.
But they cried out, “Away with him, away with him, crucify him!” Pilate said to them, “Shall I crucify your king?” The chief priests answered, “We have no king but Caesar.”
16 Då öfverantvardade han honom dem, att han skulle korsfästas. Då togo de Jesum, och ledde honom bort.
Then Pilate handed Jesus over to them to be crucified. So they took Jesus and led him away.
17 Och han bar sitt kors, och gick ut på det rum, som kallas hufvudskallaplatsen; på Ebreisko Golgatha.
Carrying his own cross, he went out to a location called the Place of the Skull (which in Hebrew is called Golgotha).
18 Der korsfäste de honom, och två andra med honom, hvar på sina sido; och Jesum midt uti.
There they crucified him, and with him two others, one on each side, with Jesus in the middle.
19 Då skref Pilatus en öfverskrift, och satte på korset. Och var så skrifvet: Jesus af Nazareth, Judarnas Konung.
Pilate also wrote a notice and put it on the cross. It read, “Jesus of Nazareth, the King of the Jews.”
20 Denna öfverskriftena läste månge af Judarna; ty rummet, der Jesus var korsfäst, var hardt vid staden; och det var skrifvet på Ebreisko, och Grekisko, och Latin.
Many of the Jews read this notice, because the place where Jesus was crucified was near the city, and it was written in Hebrew, Greek, and Latin.
21 Då sade Judarnas öfverste Prester till Pilatum: Skrif icke, Judarnas Konung; utan, att han hafver sagt: Jag är Judarnas Konung.
Then the chief priests of the Jews said to Pilate, “Do not write, ‘The King of the Jews,’ but rather, ‘This man said, “I am the king of the Jews.”’”
22 Pilatus svarade: Hvad jag hafver skrifvit, det hafver jag skrifvit.
Pilate answered, “What I have written, I have written.”
23 Då nu krigsknektarna hade korsfäst Jesum, togo de hans kläder, och gjorde fyra delar, en del hvarjom krigsknekt, och kjortelen med; men kjortelen var icke sömmad, utan virkad, ifrån öfverst och allt igenom,
When the soldiers crucified Jesus, they took his garments and divided them into four parts, a part for each soldier. They also took his tunic, which was seamless. It was woven in one piece from top to bottom,
24 Då sade de emellan sig: Skärom honom icke sönder, utan kastom lott om honom, hvem han skall tillhöra; att Skriften skulle varda fullkomnad, som säger: De hafva bytt min kläder emellan sig, och kastat lott på min kjortel. Och detta gjorde krigsknektarna.
so they said to one another, “Let us not tear it apart, but cast lots for it to decide whose it will be.” This happened to fulfill the Scripture that says, “They divided my garments among themselves, and for my clothing they cast lots.” This is what the soldiers did.
25 Då stodo vid Jesu kors hans moder, och hans moders syster, Maria, Cleophe hustru, och Maria Magdalena.
Standing by the cross of Jesus were his mother, his mother's sister, Mary the wife of Clopas, and Mary Magdalene.
26 Och när Jesus fick se modrena, och Lärjungan, den han älskade, der när ståndande, sade han till sina moder: Qvinna, si, din son.
When Jesus saw his mother and the disciple whom he loved standing nearby, he said to his mother, “Woman, behold, yoʋr son.”
27 Sedan sade han till Lärjungan: Si, din moder. Och ifrå den tiden tog Lärjungen henne till sig.
Then he said to the disciple, “Behold, yoʋr mother.” And from that hour the disciple took her into his own home.
28 Sedan, efter Jesus visste att nu allting voro fullkomnad, att Skriften skulle fullbordas, sade han: Mig törster.
After this, when Jesus saw that everything was now finished, in order to fulfill the Scripture he said, “I am thirsty.”
29 Då stod der ett käril, fullt med ättiko; och de uppfyllde en svamp med ättiko, och kringlade isop, och höllo det honom för munnen.
A jar full of sour wine was there, so they filled a sponge with sour wine, put it around a hyssop branch, and brought it up to his mouth.
30 Då nu Jesus hade tagit ättikona, sade han: Det är fullkomnadt; och böjde ned hufvudet, och gaf upp andan.
When Jesus had received the sour wine, he said, “It is finished.” Then he bowed his head and gave up his spirit.
31 Men efter det var tillredelsedagen, att kropparna icke skulle blifva qvare på korset öfver Sabbathen, ty samme Sabbathsdag var stor, bådo Judarna Pilatum, att deras ben skulle sönderslås, och de borttagas.
Since it was the day of Preparation (for that Sabbath was a high day), the Jews asked Pilate to have the men's legs broken and their bodies taken away, so that the bodies would not remain on the cross on the Sabbath.
32 Då kommo krigsknektarna, och sönderslogo dens förstas ben, och dens andras, som var korsfäst med honom.
So the soldiers came and broke the legs of the first man and of the other who had been crucified with him.
33 När de kommo till Jesum, och sågo honom allaredo vara död, slogo de icke hans ben sönder;
But when they came to Jesus, they did not break his legs since they saw that he was already dead.
34 Utan en af krigsknektarna stack upp hans sido med ett spjut; och straxt gick ut blod och vatten.
Instead, one of the soldiers pierced Jesus' side with a spear, and immediately blood and water came out.
35 Och den detta såg, hafver det vittnat, och hans vittnesbörd är sant; och han vet, att han säger sant, på det I ock tro skolen.
He who saw this has testified, and his testimony is true, and he knows that he speaks what is true, so that you may believe.
36 Och skedde detta, på det Skriften skulle fullbordas: I skolen intet ben sönderslå på honom.
For these things happened so that the Scripture would be fulfilled: “No bone of his will be broken.”
37 Och åter säger en annor Skrift: De skola se, i hvem de stungit hafva.
And, as another Scripture says, “They will look on him whom they have pierced.”
38 Derefter bad Pilatum Joseph af Arimathia, som var Jesu Lärjunge, dock lönligen, för Judarnas rädslos skull, att han måtte taga Jesu lekamen; och Pilatus tillstadde det. Alltså kom han, och tog Jesu lekamen.
After these things, Joseph of Arimathea, who was a disciple of Jesus (but secretly for fear of the Jews), asked Pilate if he could take away Jesus' body. Pilate gave him permission, so he came and took away the body.
39 Kom ock desslikes Nicodemus, som tillförene hade kommit till Jesum om nattena, och bar en blandning af myrrham och aloe, vid hundrade pund.
With him came Nicodemus (who had previously come to Jesus by night). He brought a mixture of myrrh and aloes that weighed about seventy-five pounds.
40 Så togo de då Jesu lekamen, och svepte den i linkläder, med välluktande krydder, såsom Judarna pläga begrafva.
So they took Jesus' body and wrapped it in linen cloths with the spices, as is the custom of the Jews in preparing a body for burial.
41 Och var på det rummet, der han korsfast var, en örtagård, och i örtagården en ny graf, der ännu ingen hade varit uti lagd.
Near the place where Jesus was crucified there was a garden, and in the garden there was a new tomb in which no one had ever been laid.
42 Der lade de då Jesum, för Judarnas tillredelsedags skull, efter grafven var när.
Because it was the Jewish day of Preparation and since the tomb was nearby, they laid Jesus there.
