Johannes 17

1 Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.

Jisu sum minro kochingbv, nw nyidomookubv kaadungto okv minto, Abu, dw v aapvku. Noogv Kuunyilo nga amina yunglit molaka, vkvlvgavbolo Kuunyilo ngvka noogv amina kaiyachok mola jidukubv.

2 Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif. (aiōnios g166)

No nyiamookua rigv dubv tojupkunam ha ninyia jito, vkvlvgavbolo nw noogv jinam a bunua turbwng nvnga jidubv. (aiōnios g166)

3 Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. (aiōnios g166)

Okv turbwngnv singnam manv nam jvjvrungnv Pwknvyarnv akin vla chinam, okv Jisunyi no vngmu kunamv vla chinam. (aiōnios g166)

4 Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.

Ngo nyiamooku so noogv amin kai nama kaatam pvkunv; noogv ritokv vla ridung jinama ngo rinya pvkunv.

5 Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.

Abu! Nyia mooku ha pwklin yarlin madvbv noogv ngam amin kai dubv jinam aingbv. Vjakka no gv nvchilo ngam amin kai dubv jilabvka.

6 Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.

Nyia mooku so noogv ngam jinam vdwa noogv amina ngo bunua chimupvnv. Bunu no gvngvku okv no bunua ngam jito. Bunu noogv gamchar vdwa tvvpvripvku,

7 Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.

okv vjak bunu chimpvku noogv ngam ogumvnwng jinam vdwa no gvlokv aanv ngv vla.

8 Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.

Ngo noogv jinam doin ha bunua jipvkunv, okv bunu larwksupvku; bunu ngam noogv lokv jvjvbv aanv ngv vla chindu, okv ngam no vngmu pvnv vla bunu mvnjwngdu.

9 Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.

“Ngo bunugv lvgabv kumdunv. Ngo nyiamooku gv lvgabv kumma vbvritola noogv ngam jinam vdwgv lvgabv, bunu no gvbv ripvku.

10 Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.

Ngoogvlo ogugo doopvdw mvnwngngv no gvngv, okv noogv ogu mvnwngngv ngokvku; okv ngoogv amin kai nama bunugv lokv kaatam pvnv.

11 Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.

Okv vjak ngo no gvlo chaarikunv; ngo nyiamooku so doobwng kumare, vbvritola bunu nyiamooku si doopv. Darwknv Abu! Noogv amin jwkrw lokv bunua alv dubv toryagaya laka, noogv nga amin jinam a vkvlvgavbolo bunuv akin gubv ridu kubv no la ngo oguaingbv akinpvdw vkv aingbv.

12 När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.

Bunua ngoogv lvkobv doorilo, no gv ngam amin jinam, ho gv jinam amin jwkrw lokv ngo bunua turlingalin pvkunv, Darwknv kitap lokv minam gaam hv rilin kunam lvgabv nyidum akin go ngerung jinv nga mimabv ngo bunugv lokv akin goka ngemu mato.

13 Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.

Okv vjak ngo no gvlo aariku, okv ngo nyiamooku soogv ogu ogu vdwa mindunv vkvlvga bunu gvlo ngoogv mvngpuv bunugv haapok vdwlo kaibv doolwk modubv.

14 Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.

Ngo bunua noogv doin a jipvnv, okv nyiamookuv bunua kaanwng mado, ogulvgavbolo bunu nyiamooku gvngv kuma, ngoogv nyiamooku gvngv manam apiabv.

15 Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.

Ngo bunua nyiamooku so doonv nga naarotvka vla mima, vbvritola bunua Alvmanv loka toryagaya laka vla mindunv.

16 De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.

Ngo gv nyiamooku gvngv manam apiabv bunu nyiamooku gvngv kuma.

17 Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.

Noogv gaam v jvjvrungnv; jvjvnv gaam lokv no bunua no gvbv jvjv dukubv mvsulaka.

18 Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.

No oguaingbv ngam nyiamooku so vngmupvdw, vkv aingbv ngo bunua nyiamooku so vngmupvnv.

19 Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.

Okv ngo bunugv lvgabv ngo atuv no gvlo tolwk sudunv, ho apiabv bunuka no gvlo jvjvbv tolwk sidukubv.”

20 Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;

“Ngo bunu mvngchik lvgabv kumma, vbvritola bunugv doin lokv nga mvngjwngnv vdwgv lvgabvka kumdunv.

21 Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.

Bunu mvnwngnga akin molaka vla ngo kumdunv. Abu! no ngoogvlo okv ngo no gvlo vkv aingbv bunuaka ngonu gvlo akin motoka, okv nyiamooku so gv nyi vdwv no kunyi nga vngmunv vla chindubv.

22 Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;

No okv ngo oguaingbv akinpvdw, vkv aingbv bunuaka akin modubv vla, no gv jinam yunglit nama ngo bunua jipvnv.

23 Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.

Ngo bunu gvlo okv no ngoogvlo, vkvlvgavbolo bunu mvnwngngv akin dukubv, nyiamookuv no ngam vngmunv vla chinam lvgabv okv no gv ngam paknam apiabv bunua no pakdu kubv.”

24 Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.

“Abu no bunuam ngam jito, okv ngo ogolo dooredw bunuaka ngoogvlo doomu nvpv mvngdu, noogv nga yunglit dubv jinama ngooka bunua ngoogv yunglit nama kaatam dukubv ogulvgavbolo nyiamookua pwklinyarlin madvbv no ngam pakpvnv.

25 Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.

Daadwvrwnv Abu! Nyia mooku v nam chima vbvritola ngo nam chindu, okv si bunu no nga vngmunv vla chindu.

26 Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,

Ngo nam bunua chimu dukubv mvpvnv, okv ngo vbvdvdvbv ribwngre, vkvlvgabv no gv ngam paknamv bunu gvlo doolwk dukubv.”