< Johannes 17 >
1 Detta talade Jesus, och lyfte upp sin ögon till himmelen, och sade: Fader, stunden är kommen; förklara din Son, att din Son förklarar ock dig.
O KEIA mau mea ka Iesu i olelo ai, a leha ae la kona mau maka i ka lani, i aku la, E ka Makua, ua hiki mai ka hora; e hoonani mai oe i kau Keiki, i hoonani aku ai hoi kau Keiki ia oe.
2 Såsom du hafver gifvit honom magt öfver allt kött, att allom dem, som du hafver honom gifvit, skall han gifva evinnerligit lif. (aiōnios )
No ka mea, ua haawi mai oe ia ia i ka mana maluna o na kanaka a pau, i haawi aku ai ia i ke ola mau oa no ka poe a pau au i haawi mai ai nona. (aiōnios )
3 Och detta är evinnerligit lif, att de känna dig allena sannan Gud, och den du sändt hafver, Jesum Christum. (aiōnios )
Eia ke ola mau loa, i ike lakou ia oe i ko Akua oiaio hookahi, a ia Iesu ka Mesia, ka mea au i hoouna mai ai. (aiōnios )
4 Jag hafver förklarat dig på jordene; jag hafver fullbordat det verk, som du mig; gifvit hafver att jag göra skulle.
Ua hoonani aku au ia oe ma ka honua nei: ua hoopau aku au i ka hana au i haawi mai ai ia'u e hana.
5 Och nu, Fader, förklara du mig när dig sjelfvom, med den klarhet, som jag hade när dig, förr än denna verlden var.
Ano hoi oe, e ka Makua, e hoonani mai oe ia'u me oe iho ma ka nani o'u i nani ai me oe mamua o ka hookumu ana o ke ao nei.
6 Jag hafver uppenbarat ditt Namn menniskomen, som du hafver mig gifvit af verldene; de voro dine, och du hafver gifvit mig dem, och de hafva hållit din ord.
Ua hoike aku au i kou inoa i na kanaka au i haawi mai ai ia'u noloko mai o ko ke ao nei. Nou lakou mamua, a ua haawi mai oe ia lakou no'u; a ua malama lakou i kau olelo.
7 Nu hafva de förstått, att allt det du mig gifvit hafver, är af dig.
Ano ua ike lakou, o na mea a pau au i haawi mai ai ia'u mai ia oe mai no ia.
8 Ty de ord du hafver mig gifvit, hafver jag gifvit dem, och de togo vid dem; och hafva sannerliga förstått, att jag är utgången af dig, och hafva trott, att du mig sändt hafver.
No ka mea, o ka olelo au i haawi mai ia'u, na haawi aku au ia ia lakou; a ua apo mai lakou ia, a ua ike pono hoi, i hele mai au mai ou mai la, a ua manaoio hoi lakou, ua hoouna mai oe ia'u.
9 Jag beder för dem; för verldene beder jag icke, utan för dem som du hafver mig gifvit: ty de äro dine.
Ke pule nei au no lakou; aole au e pule no ko ke ao nei, aka, no ka poe au i haawi mai ai ia'u; no ka mea, nou lakou.
10 Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt; och jag är förklarad i dem.
A o ko'u mau mea a pau, o kou ia, a o kou, o ko'u hoi ia; a ua hoonani ia mai au e lakou.
11 Och nu är jag icke mer i verldene; men de äro i verldene, och jag kommer till dig. Helge Fader, förvara, genom ditt Namn, dem som du mig gifvit hafver, att de blifva ett, såsom ock vi.
Aole au e noho hou ana ma keia ao, aka, e noho ana no lakou ma keia ao, a ke hele aku nei au i on la. E ka Makua Hemolele, e malama oe ma kou inoa iho i ka poe au i haawi mai ai ia'u, i lilo ai lakou i hookahi e like me kaua.
12 När jag var med dem i verldene, förvarade jag dem i ditt Namn; dem du mig gifvit hafver, hafver jag förvarat, och ingen af dem är borttappad, utan det förlorade barnet, att Skriften skulle fullbordas.
I ko'u noho pu ana me lakou ma keia ao, ua malama au ia lakou ma kou inoa; ua kiai aku au i ka poo au i haawi roai ai ia'u, aole kekahi o lakou i make, o ke keiki no ka make wale no, i ko ai ka palapala hemolele.
13 Nu kommer jag till dig, och talar detta i verldene; på det de skola hafva mina fullkomliga glädje i sig.
Ano la ke holo aku au i ou la; a ke olelo nei au i keia mau mea ma keia ao, i mahuahua ai ko lakou olioli ia'u.
14 Jag hafver fått dem din ord, och verlden hafver hatat dem, efter de icke äro af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
Ua haawi aku au ia lakou i kau olelo; a ua inaina mai ko ke ao nei ia lakou, no ka mea, aole no keia ao lakou, e like me au hoi, aole no keia ao.
15 Icke beder jag, att du skall taga dem af verldene; utan att du förvarar dem ifrån ondo.
Aole au e pule aku, i lawe aku ai oe ia lakou mai keia ao aku, aka, o hoopakele oe ia lakou i ka ino.
16 De äro icke af verldene; såsom ock jag icke är af verldene.
Aole no keia ao lakou, e like me au hoi, aole no keia ao.
17 Helga dem i dine sanning; ditt tal är sanning.
E hoolaa oe ia lakou ma kau oiaio; o kau olelo ka oiaio.
18 Såsom du hafver mig sändt i verldena, så hafver ock jag sändt dem i verldena.
E like me oe i hoouna mai ai ia'u i ke ao nei, pela hoi au e hoouna aku ai ia lakou i ke ao nei.
19 Och jag helgar mig sjelf för dem; att de skola ock vara helgade i sanningene.
A no lakou ka'u i hoolaa ai ia'u iho, i hoolaaia'i lakou ma ka oiaio.
20 Men icke beder jag allenast för dem, utan ock för dem, som genom deras ord skola tro på mig;
Aole no lakou nei wale no ka'u e pule nei, aka, no ka poo hoi e manaoio mai ia'u ma ka olelo a lakou nei;
21 Att de skola alle vara ett, såsom du, Fader, i mig, och jag i dig; att de ock skola vara ett i oss, på det att verlden skall tro, att du hafver mig sändt.
I lilo ai lakou a pau i hookahi; e like me oe, e ka Makua, iloko o'u, owau hoi iloko ou, i hookahi hoi lakou iloko o kaua: i manaoio ai ko ke ao nei, o oe ka i hoouna mai ia'u.
22 Och jag hafver gifvit dem den härlighet, som du mig gifvit hafver; att de skola vara ett, såsom ock vi ärom ett;
A ua haawi aku au ia lakou i ka nani au i haawi mai ai ia'u, i lilo ai lakou i hookahi, e like me ko kaua hookahi ana:
23 Jag i dem, och du i mig; att de skola vara fullkomne uti ett; och att verlden skall förstå, att du mig sändt hafver, och älskade dem, såsom du ock mig älskade.
Owau iloko o lakou, a o oe iloko o'u, i hemolele ai ko lakou hookahi ana; a i ike ai ko ke ao nei, ua hoouna mai oe ia'u, a ua aloha oe ia lakou e like me kou aloha ia'u.
24 Fader, jag vill, att der jag är, skola ock de vara med mig, som du mig gifvit hafver; att de skola se mina härlighet, den du mig gifvit hafver; ty du hafver älskat mig, förr än verlden var skapad.
E ka Makua, ko makemake nei au, o noho pu me au ka poe au i haawi mai ai ia'u, ma ko'u wahi e noho ai; i ike ai lakou i ko'u nani au i haawi mai ai no'u; no ka mea, ua aloha mai oe ia'u mamua o ka hookumu ana o ke ao nei.
25 Rättvise Fader, verlden hafver icke känt dig; men jag hafver känt dig; och desse hafva förstått att du mig sändt hafver.
E ka Makua lokomaikai, aole i ike ko ke ao nei ia oe; aka, ua ike au ia oe, a ua ike lakou nei, ua hoouna mai oe ia'u.
26 Och jag hafver kungjort dem ditt Namn, och skall kungörat; på det att den kärlek, som du hafver älskat mig med, skall vara i dem, och jag i dem,
Ua hoike aku au ia lakou i kou inoa, a e hoike hou aku no; i loaa'i iloko o lakou ko aloha au i aloha mai ai ia'u, owau hoi iloko o lakou.