Johannes 14
1 Och han sade till sina Lärjungar: Edart hjerta vare icke bedröfvadt: Tron I på Gud, så tror ock på mig.
“Käh cäicing pukse ua; Pamhnam jumei ua, kei pi na jumei ua.
2 I mins Faders hus äro många boningar; om så icke vore, säger jag dock eder, att jag går bort till att bereda eder rum.
“Ka Paa ima hnün khawhah veki, nangmia phäh hnün pyang khaia ka cit khai. Hnün am a ve üng, am a vea mawng cun ka ning jah mtheh khai.
3 Och om jag än går bort till att bereda eder rum, skall jag likväl komma igen, och taga eder till mig; att hvar jag är, der skolen I ock vara;
“Cit lü nami phäha hnün ka pyang käna, ka nghlat law be khai. Ka venaka nami ve hnga khaia, ka ning jah la law khai,
4 Och hvart jag går, veten I, och vägen veten I.
“Ka cehnak vaia hnün nami ksingki” a ti.
5 Thomas sade till honom: Herre, vi vete icke hvart du går; och huru kunne vi veta vägen?
Thomah naw, “Bawipa aw, na cehnak vai am ksing ve ung, ihawkba lam kami ksing khai ni” a ti.
6 Jesus sade till honom: Jag är vägen, sanningen och lifvet; ingen kommer till Fadren, utan genom mig.
Jesuh naw, “Kei cun lama ka kyaki. Ngthungtaka pi ka kyaki. Xünnaka pi ka kyaki. Keia thea Pa veia cehnak vaia lam akce am ve.
7 Känden I mig, så känden I ju ock min Fader; och nu kännen I honom, och hafven sett honom.
“Kei nami na ksing pängki, ka Pa pi nami ksing khaie; tukbäih üngkhyüh cutei lü ani ksing päng lü hmu päng ve uki” a ti.
8 Philippus sade till honom: Herre, låt oss se Fadren, så hafve vi nog.
Philip naw, “Bawipa aw, Pa jah mhnuha, acun ni kami hlüei” a ti.
9 Sade Jesus till honom: Jag är så lång tid när eder, och du känner mig icke; Philippe, den mig ser, han ser Fadren; och huru säger du: Låt oss se Fadren?
Jesuh naw, “Philip, hi vei nami hlawnga ve ngü se, am na na ksingki aw? Au pi kei na hmuki cun Pa hmuki ni. ‘Pa jah mhnuha’ ise na ti ni?
10 Tror du icke, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig? Orden, som jag talar till eder, talar jag icke af mig sjelf; Fadren, som är i mig, han gör gerningarna.
“Kei Pa üng ka ve ja Pa kei üng veki ti, am na jumki aw, Philip? Nami veia ka pyene hin kamäta mhnün ka pyena am ni. Kei üng vekia Pa naw a jah pawha kyaki.
11 Tror mig, att jag är i Fadrenom, och Fadren i mig; eljest, tror mig för gerningarnas skull.
“Pa üng kei ka ve ja kei üng Pa veki ti jum ua. Am ani üng ka jah pawhmsahea phäh hleng ta na jum ua.
12 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Den der tror på mig, de gerningar, som jag gör, skall ock han göra; och skall göra större än dessa; ty jag går till Fadren.
“Akcanga ka ning jah mthehki: au pi na jumki naw ka jah pawhmsahe jah pawh khai; ahina kthaka däm bawkie pi jah pawhmsah law khai. Isetiakyaküng Paa veia ka cit khaia kyaki.
13 Och allt det I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra; på det att Fadren skall prisad varda i Sonenom.
“Ka ngming üng ahmäi nami täsam naküt ka ning jah pawh pet khai. Acun cun Pa, Capaa phäh a hlüngtainak vaia phäha kyaki.
14 Hvad I bedjen i mitt Namn, det skall jag göra.
“Nangmi naw ka ngming üng ahmäi nami täsam üng, nami täsama mäiha ka ning jah pawh pet khai.
15 Älsken I mig, så håller min bud.
“Nangmi naw nami na kphyanak üng, ka ngthumkhäne nami jah läk khai.
16 Och jag skall bedja Fadren, och han skall gifva eder en annan Hugsvalare, att han skall blifva när eder evinnerliga; (aiōn g165)
“Pa kthäh ngü se, ani naw ning jah Kpüikpak khai akce ning jah pe khai. Acun naw aläa ning jah vepüi khai. (aiōn g165)
17 Sanningenes Anda, den verlden icke kan undfå; ty hon ser honom icke, och känner honom icke; men I kännen honom; ty han blifver när eder, och skall vara i eder.
“Ani cun Pamhnama mawng ngthungtak pyenki, Ngmüimkhyaa kyaki. Khawmdek khyange naw ani am hmu lü am ami ksinga phäh, ani am doei khawh u. Cunüng pi nami hlawnga ve lü nami k’uma xüngkia kyase, nangmi naw ta ani nami ksingki.
18 Jag skall icke låta eder vara faderlösa; jag skall komma till eder.
“Ka ceh be üng namimät ka ning hawihin khaia käh ngai ua. Nami veia ka law be khai.
19 Än är en liten tid, och verlden ser mig icke mer. Men I skolen se mig; ty jag lefver; I skolen ock lefva.
“Asäng üng khawmdek naw am na hmu ti; cunsepi nangmi naw ta nami na hmu khai. Kei ka xüngseikia kyase, nangmi pi nami xüng hnga khai.
20 På den dagen skolen I förstå, att jag är i minom Fader; och I i mig, och jag i eder.
“Acuna mhnüp a pha law üng, kei Pa üng ka ve, nangmi kei üng nami ve ja kei nangmi üng ka ve nami ksing khai.
21 Den min bud hafver, och håller dem, han är den mig älskar; och den mig älskar, han skall varda älskad af minom Fader; och jag skall älska honom, och honom skall jag uppenbara mig.
“Au pi ka ngthumkhäne jah yah lü, jah läklamki cun kei na mhläkphyanaki ni. Kei na mhläkphyanaki naküt ka Pa naw mhläkphya na khai. Kei naw pi ani mhläkphya na lü kamät ami veia ka ngdang khai” a ti.
22 Sade till honom Judas, icke den Ischarioth: Herre, hvad är det då, att du skall uppenbara dig oss, och icke verldene?
Judah (Judah Iskarot am niki) naw, “Bawipa aw, khawmdeka veia am mdan lü, keimia veia namät na mdan vai cun ihawkba ni?” a ti.
23 Svarade Jesus, och sade till honom: Den mig älskar, han varder hållandes min ord, och min Fader skall älska honom; och vi skole komma till honom, och blifva boende när honom.
Jesuh naw, “Kei na mhläkphyanaki naw ka ngthu läklam se, ka Pa naw ani mhläkphya na khai. Ka Pa ja kei a veia law ni lü ani am kani ve khai.
24 Men den mig icke älskar, han håller icke min ord; och det ordet I hören, är icke mitt, utan Fadrens som mig sändt hafver.
“Au pi, kei am na kphyanaki naw ka ngthu am läklam; ngthu nami ngjake hin kamäta ngthu am ni, Pa na tüi lawkia ngthua kyaki.
25 Detta hafver jag talat till eder, medan jag hafver varit när eder.
“Nami hlawnga ka ve ham vei ahin he ka ning jah mthehki.
26 Men Hugsvalaren, den Helge Ande, hvilken Fadren skall sända i mitt Namn, han skall lära eder all ting, och påminna eder allt det jag eder sagt hafver.
“Ning jah Kpüikpak khai, Ngmüimkhya Ngcim, Pa naw ka ngming üng tüih law khai. Ani naw ahmäi ning jah mthei lü, nami veia ka pyen naküt ning jah sümsak be khai.
27 Friden låter jag eder; min frid gifver jag eder; icke gifver jag eder, såsom verlden gifver. Edart hjerta vare icke bedröfvadt, ej heller rädes.
“Dimdeihnak ka ning jah tak hütki; kamäta dimdeihnak ka ning jah peki. Khawmdek naw a peta mäiha ka ning jah peki am ni. Käh cäicing, pukse kyühkyawk ua.
28 I hörden, att jag sade eder: Jag går bort, och kommer åter till eder. Haden I mig kär, då gladdens I ju, att jag sade: Jag går till Fadren; ty Fadren är större än jag.
‘Atuh cit kyaw ngü sepi, nami veia ka law be khai’ ka ning jah mtheh nami ngjaki. Nami na kphyanak üng ta Paa veia ka ceh vaia phäh nami je khai. Isetiakyaküng, Pa cun keia kthaka hlüngtai bawkia kyaki.
29 Och nu sade jag eder det, förr än det sker, att I tro skolen, när det skedt är.
“Ahin a thawnhlawk law üng, nami jumnak vaia; ahin am a thawnhlawk law ham üng, atuh ka ning jah mthehki.
30 Härefter talar jag icke mycket med eder; ty denna verldenes Förste kommer; och i mig hafver han intet.
“Khawmdek Ukia Mdek bawipa pha law hlükia kyase, khawvei am ning jah ngthuheipüi thei nawng. Ani naw keia khana khyaihnak isüm am ta.
31 Men på det att verlden skall förstå, att jag hafver Fadren kär, och så gör som Fadren mig budit hafver; står upp, låter oss gå hädan.
“Acunsepi kei naw Pa ka kphyanaki, Pa naw a na mtheha mäiha ka pawh ti khawmdek naw a ksing vaia phäh ni. Tho law u, hin üngka naw mi cit vai u.
