Johannes 13
1 För Påskahögtiden, efter Jesus visste att hans tid var kommen, att han gå skulle af denna verldene till Fadren, såsom han hade älskat sina, som voro i verldene, så älskade han dem uti ändan;
Ante diem festum Paschæ, sciens Jesus quia venit hora ejus ut transeat ex hoc mundo ad Patrem: cum dilexisset suos, qui erant in mundo, in finem dilexit eos.
2 Och då Nattvarden var gjord, och djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda honom;
Et cœna facta, cum diabolus jam misisset in cor ut traderet eum Judas Simonis Iscariotæ:
3 Visste ock Jesus, att Fadren hade allt gifvit honom i händer, och att han var utgången af Gudi, och gick till Gud;
sciens quia omnia dedit ei Pater in manus, et quia a Deo exivit, et ad Deum vadit:
4 Stod han upp af Nattvarden, och lade af kläden; och tog ett linnet kläde, och band om sig.
surgit a cœna, et ponit vestimenta sua, et cum accepisset linteum, præcinxit se.
5 Sedan lät han vatten i ett bäcken, och begynte två Lärjungarnas fötter, och torkade med det linna klädet, som han var ombunden med.
Deinde mittit aquam in pelvim, et cœpit lavare pedes discipulorum, et extergere linteo, quo erat præcinctus.
6 Så kom han då till Simon Petrus. Och han sade till honom: Herre, skulle du två mina fötter?
Venit ergo ad Simonem Petrum. Et dicit ei Petrus: Domine, tu mihi lavas pedes?
7 Jesus svarade, och sade till honom: Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall du det få veta.
Respondit Jesus, et dixit ei: Quod ego facio, tu nescis modo: scies autem postea.
8 Petrus sade till honom: Aldrig skall du två mina fötter. Jesus svarade honom: Om jag icke tvår dig, då hafver du ingen del med mig. (aiōn g165)
Dicit ei Petrus: Non lavabis mihi pedes in æternum. Respondit ei Jesus: Si non lavero te, non habebis partem mecum. (aiōn g165)
9 Då sade till honom Simon Petrus: Herre, icke allenast mina fötter, utan ock händer och hufvud.
Dicit ei Simon Petrus: Domine, non tantum pedes meos, sed et manus, et caput.
10 Jesus sade till honom: Den som tvagen är, honom görs icke behof, utan att två fötterna; men han är all ren; och I ären rene, dock icke alle.
Dicit ei Jesus: Qui lotus est, non indiget nisi ut pedes lavet, sed est mundus totus. Et vos mundi estis, sed non omnes.
11 Ty han visste ho den var, som honom förråda skulle; derföre sade han: I ären icke rene alle.
Sciebat enim quisnam esset qui traderet eum; propterea dixit: Non estis mundi omnes.
12 Sedan han då hade tvagit deras fötter, och tagit sin kläder på sig igen, och satt sig, sade han åter till dem: Veten I hvad jag eder gjort hafver?
Postquam ergo lavit pedes eorum, et accepit vestimenta sua, cum recubuisset iterum, dixit eis: Scitis quid fecerim vobis?
13 I kallen mig Mästare och Herre; och I sägen rätt; ty jag är ock så.
Vos vocatis me Magister et Domine, et bene dicitis: sum etenim.
14 Hafver nu jag, som är eder Herre och Mästare, tvagit edra fötter, så skolen I ock inbördes två hvarannars fötter.
Si ergo ego lavi pedes vestros, Dominus et Magister, et vos debetis alter alterius lavare pedes.
15 Jag hafver gifvit eder efterdömelse, att såsom jag gjorde eder, så skolen I ock göra.
Exemplum enim dedi vobis, ut quemadmodum ego feci vobis, ita et vos faciatis.
16 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Tjenaren är icke förmer än hans herre; icke är heller sändabådet förmer än han, som honom sändt hafver.
Amen, amen dico vobis: non est servus major domino suo: neque apostolus major est eo qui misit illum.
17 Om I detta veten, salige ären I, om I det gören.
Si hæc scitis, beati eritis si feceritis ea.
18 Icke talar jag om eder alla; jag vet hvilka jag hafver utkorat; men på det att Skriften skall varda fullkomnad: Den der äter bröd med mig, han trampade mig med sin fot.
Non de omnibus vobis dico: ego scio quos elegerim; sed ut adimpleatur Scriptura: Qui manducat mecum panem, levabit contra me calcaneum suum.
19 Nu säger jag eder det, förr än det sker, att, när det är skedt, skolen I tro att det är jag.
Amodo dico vobis, priusquam fiat: ut cum factum fuerit, credatis quia ego sum.
20 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som undfår dem jag sänder, han undfår mig; men hvilken som mig undfår, han undfår honom som mig sändt hafver.
Amen, amen dico vobis: qui accipit si quem misero, me accipit; qui autem me accipit, accipit eum qui me misit.
21 När Jesus hade detta sagt, vardt han bedröfvad i Andanom, och betygade, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder, att en af eder skall förråda mig.
Cum hæc dixisset Jesus, turbatus est spiritu: et protestatus est, et dixit: Amen, amen dico vobis, quia unus ex vobis tradet me.
22 Då sågo Lärjungarna hvar på annan, och voro tvehågse om hvem han talade.
Aspiciebant ergo ad invicem discipuli, hæsitantes de quo diceret.
23 Och var en af hans Lärjungar, som satt vid bordet intill Jesu bröst, den Jesus hade kär;
Erat ergo recumbens unus ex discipulis ejus in sinu Jesu, quem diligebat Jesus.
24 Till honom vinkade Simon Petrus, att han fråga skulle, ho den var som han talade om.
Innuit ergo huic Simon Petrus, et dixit ei: Quis est, de quo dicit?
25 När han nu låg intill Jesu bröst, sade han till honom: Herre, hvilken äret?
Itaque cum recubuisset ille supra pectus Jesu, dicit ei: Domine, quis est?
26 Svarade Jesus: Den äret, som jag räcker det indoppade brödet. Och när han hade indroppat brödet, gaf han det Jude Simons Ischarioth;
Respondit Jesus: Ille est cui ego intinctum panem porrexero. Et cum intinxisset panem, dedit Judæ Simonis Iscariotæ.
27 Och efter den betan for Satan in i honom. Så sade då Jesus till honom: Det du gör, gör snart.
Et post buccellam, introivit in eum Satanas. Et dixit ei Jesus: Quod facis, fac citius.
28 Men ingen af dem, som vid bordet såto, förstod, till hvad han sade honom det.
Hoc autem nemo scivit discumbentium ad quid dixerit ei.
29 Ty somlige mente, efter Judas hade pungen, att Jesus hade sagt honom: Köp hvad behof görs till högtidsdagen; eller, att han skulle gifva de fattiga något.
Quidam enim putabant, quia loculos habebat Judas, quod dixisset ei Jesus: Eme ea quæ opus sunt nobis ad diem festum: aut egenis ut aliquid daret.
30 När han då tagit hade den betan, gick han straxt ut; och det var natt.
Cum ergo accepisset ille buccellam, exivit continuo. Erat autem nox.
31 Då han var utgången, sade Jesus: Nu är menniskones Son förklarad, och Gud är förklarad i honom.
Cum ergo exisset, dixit Jesus: Nunc clarificatus est Filius hominis, et Deus clarificatus est in eo.
32 Är nu Gud förklarad i honom, så skall ock Gud förklara honom i sig sjelfvom, och skall snart förklara honom.
Si Deus clarificatus est in eo, et Deus clarificabit eum in semetipso: et continuo clarificabit eum.
33 Kära barn, jag är ännu en liten tid när eder; I skolen söka mig; och såsom jag sade Judomen: Dit jag går, kunnen I icke komma; så säger jag ock nu eder.
Filioli, adhuc modicum vobiscum sum. Quæretis me; et sicut dixi Judæis, quo ego vado, vos non potestis venire: et vobis dico modo.
34 Ett nytt bud gifver jag eder, att I älsken eder inbördes, såsom jag hafver älskat eder; på det I ock skolen älska eder inbördes.
Mandatum novum do vobis: ut diligatis invicem: sicut dilexi vos, ut et vos diligatis invicem.
35 Deraf skola alle förstå, att I ären mine Lärjungar, om I hafven kärlek inbördes.
In hoc cognoscent omnes quia discipuli mei estis, si dilectionem habueritis ad invicem.
36 Då sade Simon Petrus till honom: Herre, hvart går du? Svarade honom Jesus: Dit jag går, kan du nu icke följa mig; men härefter skall du följa.
Dicit ei Simon Petrus: Domine, quo vadis? Respondit Jesus: Quo ego vado non potes me modo sequi: sequeris autem postea.
37 Sade Petrus till honom: Herre, hvi kan jag icke nu följa dig? Mitt lif vill jag låta för dig.
Dicit ei Petrus: Quare non possum te sequi modo? animam meam pro te ponam.
38 Jesus svarade honom: Skulle du låta ditt lif för mig? Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Hanen skall icke gala, förr än du hafver tre resor nekat mig.
Respondit ei Jesus: Animam tuam pro me pones? amen, amen dico tibi: non cantabit gallus, donec ter me neges.
