Johannes 12
1 Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
Ɵtüp ketix ⱨeytidin altǝ kün ilgiri, Əysa ɵzi ɵlümdin tirildürgǝn Lazarus turuwatⱪan jay — Bǝyt-Aniyaƣa kǝldi.
2 Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
Xu wǝjidin ular u yǝrdǝ uningƣa ziyapǝt bǝrdi. Marta meⱨmanlarni kütüwatatti; Lazarus bolsa Əysa bilǝn ⱨǝmdastihan bolƣanlarning biri idi.
3 Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
Mǝryǝm ǝmdi naⱨayiti ⱪimmǝt baⱨaliⱪ sap sumbul ǝtirdin bir ⱪadaⱪ ǝkilip, Əysaning putliriƣa ⱪuydi andin qaqliri bilǝn putlirini ertip ⱪurutti. Ətirning hux puriⱪi ɵyni bir aldi.
4 Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
Lekin uning muhlisliridin biri, yǝni uningƣa pat arida satⱪunluⱪ ⱪilƣuqi, Simonning oƣli Yǝⱨuda Ixⱪariyot:
5 Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
— Nemixⱪa bu [ⱪimmǝt baⱨaliⱪ] ǝtir kǝmbǝƣǝllǝrgǝ sǝdiⱪǝ ⱪilip berilixkǝ üq yüz dinarƣa setilmidi? — dedi
6 Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
(u bu sɵzni kǝmbǝƣǝllǝrning ƣemini yegǝnliki üqün ǝmǝs, bǝlki oƣri bolƣanliⱪi üqün degǝnidi; qünki u [muhlislarning ortaⱪ] ⱨǝmyanini saⱪliƣuqi bolup, daim uningƣa selinƣinidin oƣriliwalatti).
7 Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
Əmdi Əysa: — Ayalni ɵz ihtiyariƣa ⱪoyƣin! Qünki u buni mening dǝpnǝ künüm üqün tǝyyarliⱪ ⱪilip saⱪliƣandur;
8 Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
qünki kǝmbǝƣǝllǝr ⱨǝmixǝ silǝr bilǝn billǝ bolidu, lekin mǝn ⱨǝmixǝ silǝr bilǝn billǝ bolmaymǝn, — dedi.
9 Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
Zor bir top Yǝⱨudiylar uning xu yǝrdǝ ikǝnlikidin hǝwǝr tepip, xu yǝrgǝ kǝldi. Ularning kelixi yalƣuz Əysani dǝpla ǝmǝs, yǝnǝ u ɵlümdin tirildürgǝn Lazarusnimu kɵrüx üqün idi.
10 Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
Lekin bax kaⱨinlar bolsa Lazarusnimu ɵltürüxni mǝsliⱨǝtlǝxkǝnidi;
11 Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
Qünki uning sǝwǝbidin nurƣun Yǝⱨudiylar ɵzliridin qekinip Əysaƣa etiⱪad ⱪiliwatatti.
12 Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
Ətisi, «[ɵtüp ketix] ⱨeyti»ni ɵtküzüxkǝ kǝlgǝn zor bir top halayiⱪ Əysaning Yerusalemƣa keliwatⱪanliⱪini anglap,
13 Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
ⱪolliriƣa horma xahlirini tutuxⱪan ⱨalda uni ⱪarxi alƣili qiⱪixti wǝ: «Tǝxǝkkür-ⱨosanna! Pǝrwǝrdigarning namida kǝlgüqi, Israilning padixaⱨiƣa mubarǝk bolƣay!» dǝp warⱪiraxti.
14 Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
Əysa bir tǝhǝyni tepip, uningƣa mindi; huddi [muⱪǝddǝs yazmilarda] mundaⱪ pütülgǝndǝk: —
15 Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
«Ⱪorⱪma, i Zion ⱪizi! Mana, Padixaⱨing exǝk tǝhiyigǝ minip keliwatidu!».
16 Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
Əyni qaƣda uning muhlisliri bu ixlarni qüxǝnmǝytti, lekin Əysa xan-xǝrǝptǝ uluƣlanƣandin keyin, bu sɵzlǝrning uning toƣruluⱪ pütülgǝnlikini, xundaⱪla bu ixlarning dǝrwǝⱪǝ uningda xundaⱪ yüz bǝrgǝnlikini esigǝ kǝltürdi.
17 Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
Əmdi u Lazarusni ⱪǝbridin qaⱪirip tirildürgǝn qaƣda uning bilǝn billǝ bolƣan halayiⱪ bolsa, bu ixⱪa guwaⱨliⱪ beriwatatti.
18 Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
Əysa yaratⱪan bu mɵjizilik alamǝtnimu angliƣaqⱪa, uni ⱪarxi elixⱪa xu bir top adǝmlǝr qiⱪixⱪanidi.
19 Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
Pǝrisiylǝr bolsa bir-birigǝ: — Ⱪaranglar, [barliⱪ] ⱪilƣininglar bikar kǝtti! Mana ǝmdi pütkül jaⱨan uningƣa ǝgǝxmǝktǝ! — deyixti.
20 Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
Ɵtüp ketix ⱨeytida ibadǝt ⱪilƣili kǝlgǝnlǝr arisida birnǝqqǝ greklarmu bar idi.
21 De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
Bular ǝmdi Galiliyǝning Bǝyt-Saida yezisidin bolƣan Filipning yeniƣa kelip: — Əpǝndim, biz Əysa bilǝn kɵrüxsǝk, — dǝp tǝlǝp ⱪilixti.
22 Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
Filip berip buni Andriyasⱪa eytti. Andin Andriyas wǝ Filip ikkisi Əysaƣa mǝlum ⱪildi.
23 Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
Lekin Əysa ularƣa jawabǝn mundaⱪ dedi: — «Insan’oƣlining xan-xǝrǝptǝ uluƣlinidiƣan waⱪit-saiti yetip kǝldi.
24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
Bǝrⱨǝⱪ, bǝrⱨǝⱪ, mǝn silǝrgǝ xuni eytip ⱪoyayki, buƣday deni tupraⱪ iqigǝ qüxüp ɵlmigüqǝ, ɵzi yǝnila yalƣuz ⱪalidu; lekin ɵlsǝ, mol ⱨosul beridu.
25 Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Kimdǝkim ɵz ⱨayatini ayisa uningdin mǝⱨrum bolidu; lekin bu dunyada ɵz ⱨayatidin nǝprǝtlǝnsǝ, uni mǝnggülük ⱨayatliⱪⱪa saⱪliyalaydu. (aiōnios g166)
26 Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
Kimdǝkim hizmitimdǝ boluxni halisa, manga ǝgǝxsun. Mǝn ⱪǝyǝrdǝ bolsam, mening hizmǝtqimmu xu yǝrdǝ bolidu. Kemdǝkim mening hizmitimdǝ bolsa, Ata uningƣa izzǝt ⱪilidu.
27 Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
Ⱨazir jenim ⱪattiⱪ azabliniwatidu. Mǝn nemǝ deyixim kerǝk? «Ata, meni bu saǝttin ⱪutⱪuzƣin!» dǝymu? Lekin mǝn dǝl muxu waⱪit-saǝt üqün kǝldim.
28 Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
Ata, namingƣa xan-xǝrǝp kǝltürgin!». Xuan, asmandin bir awaz anglinip: — Uningƣa xan-xǝrǝp kǝltürdüm wǝ yǝnǝ uningƣa xan-xǝrǝp kǝltürimǝn!» — deyildi.
29 Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
Buni angliƣan xu yǝrdǝ turƣan halayiⱪ: — Ⱨawa güldürlidi, — deyixti. Yǝnǝ bǝzilǝr bolsa: — Bir pǝrixtǝ uningƣa gǝp ⱪildi, — deyixti.
30 Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
Əysa bolsa jawabǝn: — Bu awaz meni dǝp ǝmǝs, silǝrni dǝp qüxti.
31 Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
Əmdi dunyaning üstigǝ ⱨɵküm qiⱪirilix waⱪti kǝldi; ⱨazir bu dunyaning ⱨɵkümdarining taxⱪiriƣa ⱪoƣlinix waⱪti kǝldi.
32 Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
Wǝ mǝn bolsam, yǝrning üstidin kɵtürülginimdǝ, pütkül insanlarni ɵzümgǝ jǝlp ⱪilip tartimǝn, — dedi
33 Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
(uning buni degini ɵzining ⱪandaⱪ ɵlüm bilǝn ɵlidiƣanliⱪini kɵrsǝtkini idi).
34 Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
Halayiⱪ buningƣa jawabǝn uningdin: — Biz muⱪǝddǝs ⱪanundin Mǝsiⱨning ǝbǝdgiqǝ ⱪalidiƣinini angliƣan; sǝn ⱪandaⱪsigǝ «Insan’oƣli kɵtürülüxi kerǝk» dǝysǝn?! Bu ⱪandaⱪmu «Insan’oƣli» bolsun? — dǝp soridi. (aiōn g165)
35 Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
Xunga Əysa ularƣa: — Nurning aranglarda bolidiƣan waⱪti uzun bolmaydu. Xunga ⱪarangƣuluⱪning silǝrni besiwalmasliⱪi üqün, nur bar waⱪtida [uningda] menginglar; ⱪarangƣuluⱪta mangƣan kixi ɵzining ⱪǝyǝrgǝ ketiwatⱪanliⱪini bilmǝydu.
36 Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
Nur aranglarda bar waⱪitta, uningƣa ixininglar; buning bilǝn nurning pǝrzǝntliri bolisilǝr, — dedi. Əysa bu sɵzlǝrni ⱪilƣandin keyin, ulardin ayrilip yoxurunuwaldi.
37 Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
Gǝrqǝ u ularning kɵz aldida xunqǝ tola mɵjizilik alamǝt kɵrsǝtkǝn bolsimu, ular tehi uningƣa etiⱪad ⱪilmidi.
38 Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
Xuning bilǝn Yǝxaya pǝyƣǝmbǝrning yazmisida aldin’ala kɵrsitilgǝn bexarǝt dǝl ǝmǝlgǝ axurdi: «I Pǝrwǝrdigar, bizning yǝtküzgǝn hǝwirimizgǝ kimmu ixǝngǝn? Ⱨǝm «Pǝrwǝrdigarning biliki» Bolƣuqi kimgimu ayan ⱪilinƣan?»
39 Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
Halayiⱪning etiⱪad ⱪilmiƣinining sǝwǝbi dǝl xuki (huddi Yǝxaya pǝyƣǝmbǝr yǝnǝ aldin’ala eytⱪandǝk): «[Pǝrwǝrdigar] ularning kɵzlirini kor, Ⱪǝlbini tax ⱪildi; Mǝⱪsǝt, ularning kɵzlirining kɵrüp, Ⱪǝlbining qüxinip, [Gunaⱨliridin] yenixining aldini elix üqündur; Bolmisa, Mǝn ularni saⱪaytⱪan bolattim, — [dǝydu Pǝrwǝrdigar]».
40 Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
Bu sɵzlǝrni Yǝxaya [pǝyƣǝmbǝr] [Mǝsiⱨning] xan-xǝripini kɵrüp uningƣa ⱪarita aldin’ala sɵz ⱪilƣinida eytⱪanidi.
42 Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
Wǝⱨalǝnki, gǝrqǝ ⱨǝtta Yǝⱨudiy aⱪsaⱪalliridinmu nurƣunliƣan adǝmlǝr uningƣa etiⱪad ⱪilƣan bolsimu, ular Pǝrisiylǝr wǝjidin ⱪorⱪup, ɵzlirining sinagogtin ⱪoƣlap qiⱪiriwetilmǝsliki üqün uni etirap ⱪilmidi.
43 Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
Buning sǝwǝbi, ular insanlardin kelidiƣan izzǝt-xɵⱨrǝtni Hudadin kelidiƣan izzǝt-xɵⱨrǝttin yahxi kɵrǝtti.
44 Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
Biraⱪ Əysa yuⱪiri awaz bilǝn mundaⱪ dedi: — Manga etiⱪad ⱪilƣuqi mangila ǝmǝs, bǝlki meni Əwǝtküqigǝ etiⱪad ⱪilƣuqidur.
45 Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
Kimki meni kɵrgüqi bolsa, meni Əwǝtküqini kɵrgüqi bolidu.
46 Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
Mǝn manga etiⱪad ⱪilƣuqilar ⱪarangƣuluⱪta ⱪalmisun dǝp, nur süpitidǝ dunyaƣa kǝldim.
47 Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
Birsi sɵzlirimni anglap, ularni tutmisa, uni soraⱪⱪa tartmaymǝn; qünki mǝn dunyadikilǝrni soraⱪⱪa tartⱪili ǝmǝs, bǝlki dunyadikilǝrni ⱪutⱪuzƣili kǝldim.
48 Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
Biraⱪ meni qǝtkǝ ⱪaⱪⱪuqini, xundaⱪla sɵzlirimni ⱪobul ⱪilmiƣanni bolsa, uni soraⱪⱪa tartⱪuqi birsi bar. U bolsimu, mǝn eytⱪan sɵz-kalamimdur. U ahirⱪi küni uni soraⱪⱪa tartidu.
49 Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
Qünki mǝn ɵzlükümdin sɵzliginim yoⱪ, bǝlki meni ǝwǝtkǝn Ata mening nemini deyixim wǝ ⱪandaⱪ sɵzlixim kerǝklikigǝ ǝmr bǝrgǝn.
