Johannes 12
1 Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
PONG wonu pong mon pasa Iesus kotilang Petanien, wasa Lasarus me melar, kauson ia, me Iesus kotin kamauredar sang ren me melar akan.
2 Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
Irail ari kaonopada konot, pwe a en kotin kasipong re’rail; Marta papa, a Lasarus amen irail me iang I kotikot ni tepel.
3 Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
Maria ap wado paun en men kei eu, udan pil en narde, me kasampwalia, keiedi ong ni aluwilu en Iesus o limwieki a pwilipeipei aluwilu a; a im o me dir kila po en men kei.
4 Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
Iudas Iskariot, amen ren sapwilim a tounpadak kan, nain Simon, me pan pangala i, ap indada:
5 Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
Da men kei wet sota netilar, kareda denar silepuki, ap nek ong samama kan?
6 Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
Kaidik a pok ong me samama kan, me a idokki met, a pweki lipirap amen i, o saunkanikid en moni, wewa moni, me aramas kidar.
7 Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
Iesus ap kotin masani: Der mokidi ong i! Pwe a kaonopadang ran en ai pan saredi.
8 Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
Pwe me samma kan kin potopot re omail, a ngai sota sota kin potopot re omail.
9 Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
Sus oko me toto ari asaer, me a kot wasa o, irail ari kodo pweki Iesus o pil, pwen kilang Lasarus, me a kotin kamauredar sang ren me melar akan.
10 Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
Samero lapalap akan pil raparapaki, en pil kamela Lasarus.
11 Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
Pwe Sus oko toto kola o poson Iesus pweki i.
12 Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
Mandan ran o aramas toto, me toun iang kamadip o, lao rong, me Iesus pan kotilang Ierusalem,
13 Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
Ap paledi ran tuka kan o koieila tu ong i, ngisingisida: Osiana! Meid iasanai me kotido ni mar en Kaun o Nanmarki en Israel!
14 Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
A Iesus lao kotin masani esel pul amen, ap kaipokedi poa, duen a intingidier:
15 Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
Der masak nain Sion seripein! Kilang om Nanmarki kotido, kaipokedi pon nain esel amen.
16 Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
A sapwilim a tounpadak kan sota madang weweki mepukat. A Iesus lao linganlar, irail ap tamanda mepukat, me indingidier duen i, o me ir wiai ong i mepukat.
17 Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
A pokon o, me iang i ni a kotin molipei Lasarus sang nan sousou o, ni a kotin kamauredar i sang ren me melar akan, kadede i!
18 Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
Iei me aramas kokiieilang i, pwe irail rongadar, me a kotin wiadar kilel wet.
19 Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
Parisär oko ap indada nan pung ar: Komail kilang, me komail sota kak wia meakot. Kilang, toun sap akan idauenla i.
20 Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
Akai men Krik iang irail, me koda dong kamadip o, pwen kaudok.
21 De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
Mepukat ko dong Pilipus, men Petsaida en Kaliläa, poeki re a indada: Maing, se men udial Iesus.
22 Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
Pilipus ap kodo kaireki Andreas, a Andreas o Pilipus kaireki Iesus.
23 Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
A Iesus kotin sapeng irail masani: Ansau leler, me Nain aramas pan kalinganla.
24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
Melel, melel I indai ong komail, ma wan korn so moredi ong nan pwel o mela, a pan kelepata, a ma a pan mela, a pan kaparapar wa toto.
25 Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
Me pokepoke maur i, pan salongala; a me tounmeteki maur i pali pa, pan diarada maur soutuk. (aiōnios g166)
26 Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
Meamen papa ia, i en idauen ia! A wasa I mi ia, i wasa me papa ia, pan pil mi ia. Ma meamen papa ia, i me Sam o pan kasapwilada.
27 Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
I ap lol olar, a da me I en inda? Sam kamaio wei sang ia ansau wet, ari so, i me I koki dong ansau wet.
28 Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
Sam, kalinganada mar omui! Ngil eu ap peidido sang nanlang indada: I kalinganadaer, o I pan pil kalinganada.
29 Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
A aramas akan me u sili me rongadar, indada: A nansapwe. A akai indada: Tounlang amen me kasoia ong i.
30 Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
Iesus kotin sapeng masani: Kaidik pweki ngai, me ngil wet wiauikier a pweki komail.
31 Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
Met ansau en kadeik en sappa wet. Met kaun en sappa et pan lokidokila.
32 Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
A ngai lao langada sang sappa, I pan kainonga dong ia karos.
33 Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
I me a kotin kokop kidar duen a pan kamatala.
34 Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
Aramas akan sapeng i: Se rongadar sang nan kapung o, me Kristus pan potopoteta, a iaduen, kom kasoiada, me Nain aramas en kakauda. Is Nain aramas men et? (aiōn g165)
35 Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
Iesus ap kotin masani ong irail: Marain mi re omail ansau kis. Weweid, ni ansau marain mi re omail, pwe rotorot ender kono komail edi. Pwe me kin weweid nan rotorot, kin sasa wasa, me a ko ong ia.
36 Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
Poson marain, ni a mimi re omail, pwe komail en seri en marainla. Iesus kotin masani mepukat, ap kotila karukila pein i sang irail.
37 Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
A i me kotin wiadar kilel toto mo’rail, ari so, irail sota poson i,
38 Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
Pwe kokop en saukop Iesaia en pwaida, me a masani: Kaun o, is me poson at kasoi? O is me lim en Kaun kasansal ong?
39 Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
Irail ari sota kak poson, pwe Iesaia pil katitiki:
40 Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
A kotin karotongala mas arail o kakekaluakala mongiong arail, pwe ren so kilangki mas arail, o asaki mongiong arail, o wukila, o I en kakel ir ada.
41 Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
Mepukat Iesaia masanier, ni a kilanger a lingan o katitiki i.
42 Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
Ari ren saumas lapalap me toto, me poson i, a pweki Parisär akan re sota ponasa i, pwe ren der lokidokila sang nan sinakoke.
43 Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
Pwe re mauki konekon ren aramas akan mon konekon ren Kot.
44 Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
Iesus kotin kapitie laudeda masani: Me poson ia, kaidin ngai, me a kin poson, a me kadar ia dor.
45 Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
A me kilang ia, a pil kilang, me kadar ia dor.
46 Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
I kodon kamaraini sappa, pwe amen amen me poson ia, ender mimieta nan rotorot.
47 Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
A ma meamen rong ai padak kan, ap sota apapwali, I sota kin kadeikada i, pwe I sota kodon kadeikada sappa, a pwen kamaurida sappa.
48 Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
Me kase ia la o so oke ai padak kan, nan kadeikapa mia: Ai padak, me I kida, i me pan kadeikada i ni ran nik o.
49 Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
Pwe I sota padaki wei sang pein ngai. A Sam, me kadar ia dor, i me ki ong ia er kusoned eu, me I en inda o padakieki.
