Johannes 12
1 Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
Khopi Kuwaang sa arok ngani, Jisu Bithani ni kata, erah hah ah heh ih tek nawa ngaaksaat siitta Lajaras hadaang angta.
2 Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
Neng loong ah ih Jisu raangtaan ih rangja phaksat songwaang rumta, erah di Martha ih roong sokboita; neng dung dowa Lajaras ah teebun reeni Jisu damdi roongtongta.
3 Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
Eno Meeri ih etumjaat nard banglak nawa hoon arah thuuthom thaangchaan thaang phontum ah piiwan haano Jisu lah ni lokwan taha, eno heh khoroon ih hut haatta. Phontum ah nokmong ni tummangmang ih tumwangta.
4 Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
Eno heliphante dung dowa wasiit, Judas Iskirot-Jisu mokwaante ah ih liita.
5 Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
[Erah than thaangchaan phontum ah ngunkholok chaajom doh sang ano changthih loong asuh ngun ah mamah lapheekoh eha?]
6 Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
Heh erah jengta ah changthih minchan ih tajengta, heh ehuh ang ah angno jengta. Ngunkhaak ah heh ih huita, eno erah dowa heh ih kamaakta.
7 Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
Eno Jisu ih liita, [Meeri ah nak paklak an heh luulu thiinhaat an! Phontum ah nga mangbeng raang ih toomthiin ah.
8 Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
Changthih abah saarookwet ih sen damdoh ang ha, enoothong ngah ah saarookwet sen damdoh tatongrang.]
9 Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
Mih hantek ih Jisu Bithani ni ngeh japchaat rumta, erah thoidi Jisu jamboi luulu la angthang ih, Jisu ih tek nawa ngaakthingta Lajaras nep tup suh wang rumta.
10 Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
Romwah phokhoh loong ah ih Lajaras nep tek haat suh chung rumta,
11 Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
Lajaras ngaaksaat thoidi Jehudi loong ah ih ngoong awang jeng laboichaat thang ih Jisu reeni wangleh heh ah hanpi rumta.
12 Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
Erah saalih adi Khopi Kuwaang ni wangte miloong ah ih Jisu Jerusalem ni wang ah japchaat rumta.
13 Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
Erah thoidi miloong ah paam bangmong ah pi rum ano chomui karumta, eno riirumta, [Rangte rangphoong an! O Teesu mendi ra hala heh suh Rangte ih romse tamkoh ah! Rangte ih Ijirel Luuwang suh romseetam koh ah!]
14 Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
Rangteele ni raangha likhiik, Jisu ih moktoh ah japtup ano heh sakkhoh ni duutong ano kata,
15 Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
[Jaion samnuthung dowa mina loong ah nakcho an! Sen Luuwang arah ra hala, moktoh khoni ra hala.]
16 Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
Erah tokdi heliphante loong ah ih tiim suh liiha ngeh ih tajat rumta; enoothong Jisu ah dong rangka kano ba; samthun rumta rangteele ni liiha ah heh suh liiha eno neng loong ah heh raangtaan mokah rumla ngeh ah.
17 Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
Mang beng nawa Jisu ih Lajaras tekchoi dokpoon ano ngaakthing thukta tupte miloong ah ih noongrep ni tumbaat kaat rumta.
18 Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
Paatjaajih reeraang kano miloong ah chomui wang rumta.
19 Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
Pharisi loong ah nengneng laktung di roongwaan rumta, [sok thaak an, seng ih tiim uh tami eke! Arah mongrep dowa mina loong ah ih helih tola phan rumha!]
20 Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
Kuwaang mong adi Jerusalem ni rangsoom wangrum ta dung adi Grik nok hah mararah eje angta.
21 De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
Neng loong ah Philip jiinni wang rumta (heh Galili nawa Bethsaida nok hah angta), neng loong ah ih heh suh li rumta, [Chuupha, seng Jisu tup suh liihi.]
22 Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
Philip ih Andriu suh baatwan ano nengnyi wanyiinyi Jisu suh baatwan nyuuta.
23 Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
Eno Jisu ih nengnyi suh ngaakbaat nyuuta, [Mina Sah rangka saapoot ah amadi thok ehala.
24 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
Ngah ih amiisak baat rumhala; raanteh ah hah nah wen ano latek thukka bah raanteh esiit laklak ang ah. Raanteh ah tek ih taano ba, hantektek ih dong tiik ah.
25 Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
O mina ih heh teewah roidong asuh mongmah ah erah mina ah ih mat haat ih ah; arah mongrep adoh o mina ih heh roidong ah lathunka mina rah ih mabah uh lathoonka roidong ah ban thiinha. (aiōnios g166)
26 Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
O mina ih nga mootkaat suh enook e ah, heh nga lih jaatjaat phanjih, eno ba nga laksuh ah ngah maadoh angang heh uh erah doh roong angha. Eno nga mootkaat ah o kah ah erah seng Wah ih soomtu ih ah.
27 Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
[Amadi ngah mong rapne saamlang—eno ngah ih tiimjih li ang? Ngah ih emah tamli ang, ‘Ewah, nga chamchoh saapoot ah nakthok thukwe ho? Enoothong ngah erah raangtaan ih ra tahang—chamnaang saapoot ah chosuh ah.
28 Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
Ewah, an men rangkajih ju toom ang ah!] Eno rang ni jeng arah chaatta, [Ngah ih heh rangka ah thoksiit halang, eno bolam uh emamah ih boot rangka thuk ang.]
29 Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
Erah di khoonchap rumta miloong ah ih japchaat ih rumta, eno mararah ih liita ranghuula, mararah ih liita, [Rangsah heh damdi roongwaan la!]
30 Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
Enoothong Jisu ih baat rumta, [Erah jengla ah nga raang ih tah angka, erah sen loong raang ih jengla.
31 Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
Amadi, arah mongrep dande saapoot ah thok ehala, arah mongrep pante loong ah datsiit ih ah.
32 Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
Eno, arah hah dowa ngah toonjoh hangdoh loongtang nga reenah thoksiit rumhang.] (
33 Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
Jisu erah jengta ah heh mamah ih ti ah erah tiit ah baatta.)
34 Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
Miloong ah ih liita, [Seng Hootthe ih liiha Kristo ah saarootwet raang ih ething tong ah. Eno, sen ih, Mina Sah ah toonjoot jaatjaat ih ah ngeh ih mamah ih miili han?] Mina Sah rah o ah?” (aiōn g165)
35 Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
Jisu ih ngaakbaat rumta, [Weephaak ah sen loong damdoh chomroe ba boot waktong ha. Erah raangtaan ih, weephaakla tok adoh sen khoom roh ih an laamang nah phokhoom an; tiimnge liidi laamang ni khoomte ih tajatka heh maani kala ngeh ah.
36 Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
Erah raangtaan ih, weephaak ah hanpi ih an, weephaak mina toom ang an.] Erah baat rumta lidi, Jisu ah neng loong reenawa doksoon kah ano hutong kata.
37 Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
Miloong ah pandi Jisu ih paatjaajih loong ah taat noisok rum abah uh, tahanpi rumta,
38 Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
erah raangtaan ih Isaia khowah jengta ah amiisak ih toom ang raaha ngeh ah: [Teesu, seng ih baat hi tiitkhaap ah o ih hanpi ah? Teesu ih, hechaan hephaan ah o suh noisok ha?]
39 Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
Eno, neng loong ih tami hanpi rumta, Isaia khowah ih uh erah ah baatta,
40 Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
[Rangte ih neng mik dookthuk ah, nengthung nengtak tajang thukka ang ah, tiimnge liidi neng mik ih naktoom tup ah, neng thung ih na toom jat ah ngeh ah, eno nga reenah uh deesiit esuh naktoom wang rumha, Rangte ih liita.]
41 Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
Erah Isaia jengta, Jisu rangka ah tup ano heh tiit ah baatta.
42 Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
Erabah uh, Jehudi ngoong awang loong ih Jisu ah hanpi erumta, enoothong Pharisi loong ih Jehudi rangsoomnok nawa dokphan raacho ih wuusa ni tanaan waan rumta.
43 Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
Eno neng loong ah ih Rangte ih gu nang ih mina ih gu ah jam rumta.
44 Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
Jisu ih erongwah ih riibaat rumta, [O mina ih ngah hanpi rum halang, erah loong ah ih nga luulu tahanpi rumrang enoothong nga daapkaatte rah uh hanpi ih rumha.
45 Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
O mina ih ngah tup ih halang, ngah daapkaatte ah uh etup eha.
46 Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
Ngah arah mongrep adi weephaak likhiik ih ra tahang, nga hanpiite loong ah laamang mong nah naktoom tong rum ah ngeh ah.
47 Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
O mina ih nga tiitkhaap ah chaat ano lakapka bah, ngah ih heh tadande kang. Ngah mongrep dande tara rang, puipang esuh ra tahang.
48 Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
Enoothong o mina ih nga jeng lakapka nyia nga tiit ah edaan ih ah, heh dande wahoh wasiit je ah. Ngah jenglang jengkhaap ah ih rangthoon doh heh dande ah!
49 Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
Arah amiisak tiit baat hang, tiimnge liidi nga chaan nawa ih tajeng kang, ngah daapkaatte seng Wah ih emah ih jeng theng ngeh ih baat halang ah ba jenglang.
