Johannes 11
1 Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.
OR v'era un certo Lazaro, di Betania, del castello di Maria, e di Marta, sua sorella, [il quale era] infermo.
2 Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.
(Or Maria era quella che unse d'olio odorifero il Signore, ed asciugò i suoi piedi co' suoi capelli; della quale il fratello Lazaro era infermo.)
3 Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.
Le sorelle adunque mandarono a dire a Gesù: Signore, ecco, colui che tu ami è infermo.
4 När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.
E Gesù, udito [ciò], disse: Questa infermità non è a morte, ma per la gloria di Dio, acciocchè il Figliuol di Dio sia glorificato per essa.
5 Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.
Or Gesù amava Marta, e la sua sorella, e Lazaro.
6 När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.
Come dunque egli ebbe inteso ch'egli era infermo, dimorò ancora nel luogo ove egli era due giorni.
7 Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.
Poi appresso disse a' suoi discepoli: Andiam di nuovo in Giudea.
8 Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?
I discepoli gli dissero: Maestro, i Giudei pur ora cercavan di lapidarti, e tu vai di nuovo là?
9 Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.
Gesù rispose: Non vi son eglino dodici ore del giorno? se alcuno cammina di giorno, non s'intoppa, perciocchè vede la luce di questo mondo.
10 Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.
Ma, se alcuno cammina di notte, s'intoppa, perciocchè egli non ha luce.
11 Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.
Egli disse queste cose; e poi appresso disse loro: Lazaro, nostro amico, dorme; ma io vo per isvegliarlo.
12 Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.
Laonde i suoi discepoli dissero: Signore, se egli dorme, sarà salvo.
13 Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.
Or Gesù avea detto della morte di esso; ma essi pensavano ch'egli avesse detto del dormir del sonno.
14 Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.
Allora adunque Gesù disse loro apertamente: Lazaro è morto.
15 Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.
E per voi, io mi rallegro che io non v'era, acciocchè crediate; ma andiamo a lui.
16 Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.
Laonde Toma, detto Didimo, disse a' discepoli, suoi compagni: Andiamo ancor noi, acciocchè muoiamo con lui.
17 Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.
Gesù adunque, venuto, trovò che Lazaro era già da quattro giorni nel monumento.
18 Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.
Or Betania era vicin di Gerusalemme intorno a quindici stadi.
19 Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.
E molti dei Giudei eran venuti a Marta, e Maria, per consolarle del lor fratello.
20 När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.
Marta adunque, come udì che Gesù veniva, gli andò incontro, ma Maria sedeva in casa.
21 Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.
E Marta disse a Gesù: Signore, se tu fossi stato qui, il mio fratello non sarebbe morto.
22 Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.
Ma pure, io so ancora al presente che tutto ciò che tu chiederai a Dio, egli te lo darà.
23 Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.
Gesù le disse: Il tuo fratello risusciterà.
24 Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.
Marta gli disse: Io so ch'egli risusciterà nella risurrezione, nell'ultimo giorno.
25 Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;
Gesù le disse: Io son la risurrezione e la vita; chiunque crede in me, benchè sia morto, viverà.
26 Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det? (aiōn g165)
E chiunque vive, e crede in me, non morrà giammai in eterno. Credi tu questo? (aiōn g165)
27 Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.
Ella gli disse: Sì, Signore; io credo che tu sei il Cristo, il Figliuol di Dio, che avea da venire al mondo.
28 Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.
E, detto questo, se ne andò, e chiamò di nascosto Maria, sua sorella, dicendo: Il Maestro è qui, e ti chiama.
29 När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.
Essa, come ebbe [ciò] udito, si levò prestamente, e venne a lui.
30 Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.
(Or Gesù non era ancor giunto nel castello; ma era nel luogo ove Marta l'avea incontrato.)
31 Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.
Laonde i Giudei ch'eran con lei in casa, e la consolavano, veggendo che Maria s'era levata in fretta, ed era uscita fuori, la seguitarono, dicendo: Ella se ne va al monumento, per pianger quivi.
32 Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.
Maria adunque, quando fu venuta là ove era Gesù, vedutolo, gli si gittò ai piedi, dicendogli: Signore, se tu fossi stato qui, il mio fratello non sarebbe morto.
33 När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som voro komne med henne, ock gråta, förbittrade han sig i Andanom, och bedröfvades i sig sjelf;
Gesù adunque, come vide che ella, e i Giudei ch'eran venuti con lei, piangevano, fremè nello spirito, e si conturbò.
34 Och sade: Hvar laden I honom? Sade de till honom: Herre, kom och se.
E disse: Ove l'avete voi posto? Essi gli dissero: Signore, vieni, e vedi.
35 Och Jesus gret.
[E] Gesù lagrimò.
36 Då sade Judarna: Si, huru kär hade han honom!
Laonde i Giudei dicevano: Ecco, come l'amava!
37 Men somlige af dem sade: Kunde icke han, som öppnade dens blindas ögon, hafva så gjort, att denne icke blifvit död?
Ma alcuni di loro dissero: Non poteva costui, che aperse gli occhi al cieco, fare ancora che costui non morisse?
38 Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf, och kom till grafvena. Och det var en kula; och en sten lagd deruppå.
Laonde Gesù, fremendo di nuovo in sè stesso, venne al monumento; or quello era una grotta, e v'era una pietra posta disopra.
39 Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade till honom Martha, hans syster som död var: Herre, han luktar redo; ty han hafver varit död i fyra dygn.
E Gesù disse: Togliete via la pietra. Ma Marta, la sorella del morto, disse: Signore, egli pute già; perciocchè [egli] è [morto] già da quattro giorni.
40 Jesus sade till henne: Sade jag icke dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?
Gesù le disse: Non t'ho io detto che, se tu credi, tu vedrai la gloria di Dio?
41 Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.
Essi adunque tolsero via la pietra [dal luogo] ove il morto giaceva. E Gesù, levati in alto gli occhi, disse: Padre, io ti ringrazio che tu mi hai esaudito.
42 Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.
Or ben sapeva io che tu sempre mi esaudisci; ma io ho detto [ciò] per la moltitudine qui presente, acciocchè credano che tu mi hai mandato.
43 Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.
E detto questo, gridò con gran voce: Lazaro, vieni fuori.
44 Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.
E il morto uscì, avendo le mani e i piedi fasciati, e la faccia involta in uno sciugatoio. Gesù disse loro: Scioglietelo, e lasciate[lo] andare.
45 Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.
Laonde molti de' Giudei che eran venuti a Maria, vedute tutte le cose che Gesù avea fatte, credettero in lui.
46 Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.
MA alcuni di loro andarono a' Farisei, e disser loro le cose che Gesù avea fatte.
47 Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.
E perciò i principali sacerdoti, e i Farisei, raunarono il concistoro, e dicevano: Che facciamo? quest'uomo fa molti miracoli.
48 Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.
Se noi lo lasciamo così, tutti crederanno in lui, e i Romani verranno, e distruggeranno e il nostro luogo, e la nostra nazione.
49 Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;
Ed un di loro, [cioè] Caiafa, ch'era sommo sacerdote di quell'anno, disse loro: Voi non avete alcun conoscimento;
50 Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.
e non considerate ch'egli ci giova che un uomo muoia per lo popolo, e che tutta la nazione non perisca.
51 Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;
Or egli non disse questo da sè stesso; ma, essendo sommo sacerdote di quell'anno, profetizzò che Gesù morrebbe per la nazione;
52 Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.
e non solo per quella nazione, ma ancora per raccogliere in uno i figliuoli di Dio dispersi.
53 Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.
Da quel giorno adunque presero insieme consiglio d'ucciderlo.
54 Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.
Laonde Gesù non andava più apertamente attorno tra i Giudei; ma se ne andò di là nella contrada vicina del deserto, in una città detta Efraim, e quivi se ne stava co' suoi discepoli.
55 Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.
Or la pasqua de' Giudei era vicina; e molti di quella contrada salirono in Gerusalemme, innanzi la pasqua, per purificarsi.
56 Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?
Cercavano adunque Gesù; ed essendo nel tempio, dicevano gli uni agli altri: Che vi par egli? non verrà egli alla festa?
57 Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.
Or i principali sacerdoti, e i Farisei avean dato ordine che, se alcuno sapeva ove egli fosse, lo significasse, acciocchè lo pigliassero.
