Johannes 11
1 Och låg en man krank, benämnd Lazarus, af Bethanien, af Marie och hennes systers Marthe by.
Now a certain man was sick, Lazarus of Bethany, of the village of Mary and her sister Martha.
2 Och var Maria den som smorde Herran med smörjelse, och torkade hans fötter med sitt hår; hvilkens broder, Lazarus, låg sjuk.
And it was that Mary which anointed the Lord with ointment, and wiped his feet with her hair, whose brother Lazarus was sick.
3 Så sände hans syster till honom, och sade: Herre, si, den du kär hafver, ligger sjuk.
The sisters therefore sent unto him, saying, Lord, behold, he whom thou lovest is sick.
4 När Jesus det hörde, sade han: Denne sjukdomen är icke till döds, utan till Guds äro; att Guds Son skall deraf ärad varda.
But when Jesus heard it, he said, This sickness is not unto death, but for the glory of God, that the Son of God may be glorified thereby.
5 Och hade Jesus Martham, och hennes syster, och Lazarum kär.
Now Jesus loved Martha, and her sister, and Lazarus.
6 När han då hörde, att han var sjuk, blef han der i samma rummet två dagar.
When therefore he heard that he was sick, he abode at that time two days in the place where he was.
7 Derefter sade han till Lärjungarna: Låt oss åter gå in i Judeen.
Then after this he saith to the disciples, Let us go into Judaea again.
8 Lärjungarna sade till honom: Rabbi, nu ville Judarna stena dig; och åter går du dit?
The disciples say unto him, Rabbi, the Jews were but now seeking to stone thee; and goest thou thither again?
9 Jesus svarade: Äro icke tolf timmar om dagen? Hvilken som vandrar om dagen, han stöter sig icke; ty han ser denna verldenes ljus.
Jesus answered, Are there not twelve hours in the day? If a man walk in the day, he stumbleth not, because he seeth the light of this world.
10 Men den som vandrar om nattena, han stöter sig; ty ljuset är icke i honom.
But if a man walk in the night, he stumbleth, because the light is not in him.
11 Detta talade han; och sedan sade han till dem: Lazarus, vår vän, sofver; men jag går att uppväcka honom af sömnen.
These things spake he: and after this he saith unto them, Our friend Lazarus is fallen asleep; but I go, that I may awake him out of sleep.
12 Då sade hans Lärjungar: Herre, sofver han, så varder det bättre med honom.
The disciples therefore said unto him, Lord, if he is fallen asleep, he will recover.
13 Men Jesus talade om hans död; och de mente, att han hade talat om lekamlig sömn.
Now Jesus had spoken of his death: but they thought that he spake of taking rest in sleep.
14 Så sade då Jesus uppenbarliga: Lazarus är död.
Then Jesus therefore said unto them plainly, Lazarus is dead.
15 Och jag gläds för edra skull, att jag icke var der, på det I tro skolen; men låter oss gå till honom.
And I am glad for your sakes that I was not there, to the intent ye may believe; nevertheless let us go unto him.
16 Då sade Thomas, som kallas Tvilling, till Lärjungarna: Låt ock oss gå, att vi må dö med honom.
Thomas therefore, who is called Didymus, said unto his fellow-disciples, Let us also go, that we may die with him.
17 Då kom Jesus, och fann honom redo hafva legat fyra dygn i grafvene.
So when Jesus came, he found that he had been in the tomb four days already.
18 Och var Bethanien icke långt ifrå Jerusalem, vid femton stadier vägs.
Now Bethany was nigh unto Jerusalem, about fifteen furlongs off;
19 Och månge af Judarna voro komne till Martha och Maria, att de skulle hugsvala dem öfver deras broder.
and many of the Jews had come to Martha and Mary, to console them concerning their brother.
20 När Martha hörde att Jesus kom, lopp hon emot honom; men Maria satt hemma.
Martha therefore, when she heard that Jesus was coming, went and met him: but Mary still sat in the house.
21 Då sade Martha till Jesum: Herre, hade du varit här, hade min broder icke blifvit död.
Martha therefore said unto Jesus, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
22 Men jag vet ännu, att allt det du bedes af Gudi, det varder Gud gifvandes dig.
And even now I know that, whatsoever thou shalt ask of God, God will give thee.
23 Sade Jesus till henne: Din broder skall stå upp igen.
Jesus saith unto her, Thy brother shall rise again.
24 Sade Martha till honom: Jag vet, att han skall uppstå i uppståndelsen, på yttersta dagen.
Martha saith unto him, I know that he shall rise again in the resurrection at the last day.
25 Sade Jesus till henne: Jag är uppståndelsen och lifvet; hvilken som tror på mig, han skall lefva, om han än död blefve;
Jesus said unto her, I am the resurrection, and the life: he that believeth on me, though he die, yet shall he live:
26 Och hvar och en som lefver, och tror på mig, han skall icke dö evinnerliga; tror du det? (aiōn g165)
and whosoever liveth and believeth on me shall never die. Believest thou this? (aiōn g165)
27 Sade hon till honom: Ja, Herre, jag tror, att du äst Christus, Guds Son, som komma skulle i verldena.
She saith unto him, Yea, Lord: I have believed that thou art the Christ, the Son of God, [even] he that cometh into the world.
28 Och när hon detta hade sagt, gick hon bort, och kallade Maria, sina syster, lönliga, och sade: Mästaren är kommen, och kallar dig.
And when she had said this, she went away, and called Mary her sister secretly, saying, The Master is here, and calleth thee.
29 När hon det hörde, stod hon straxt upp, och kom till honom.
And she, when she heard it, arose quickly, and went unto him.
30 Ty Jesus var icke än då kommen in i byn; utan var på samma rum, der Martha hade kommit emot honom.
(Now Jesus was not yet come into the village, but was still in the place where Martha met him.)
31 Då nu Judarna, som med henne voro i huset, och hugsvalade henne, sågo Maria, att hon stod hasteliga upp och gick ut, följde de henne, och sade: Hon går till grafvena, att hon skall gråta der.
The Jews then which were with her in the house, and were comforting her, when they saw Mary, that she rose up quickly and went out, followed her, supposing that she was going unto the tomb to weep there.
32 Då Maria kom dit som Jesus var, och såg honom, föll hon till hans fötter, och sade till honom: Herre, hade du varit här, vore min broder icke död.
Mary therefore, when she came where Jesus was, and saw him, fell down at his feet, saying unto him, Lord, if thou hadst been here, my brother had not died.
33 När Jesus såg henne gråta, och Judarna, som voro komne med henne, ock gråta, förbittrade han sig i Andanom, och bedröfvades i sig sjelf;
When Jesus therefore saw her weeping, and the Jews [also] weeping which came with her, he groaned in the spirit, and was troubled,
34 Och sade: Hvar laden I honom? Sade de till honom: Herre, kom och se.
and said, Where have ye laid him? They say unto him, Lord, come and see.
35 Och Jesus gret.
Jesus wept.
36 Då sade Judarna: Si, huru kär hade han honom!
The Jews therefore said, Behold how he loved him!
37 Men somlige af dem sade: Kunde icke han, som öppnade dens blindas ögon, hafva så gjort, att denne icke blifvit död?
But some of them said, Could not this man, which opened the eyes of him that was blind, have caused that this man also should not die?
38 Då förbittrades åter Jesus i sig sjelf, och kom till grafvena. Och det var en kula; och en sten lagd deruppå.
Jesus therefore again groaning in himself cometh to the tomb. Now it was a cave, and a stone lay against it.
39 Sade Jesus: Tager bort stenen. Sade till honom Martha, hans syster som död var: Herre, han luktar redo; ty han hafver varit död i fyra dygn.
Jesus saith, Take ye away the stone. Martha, the sister of him that was dead, saith unto him, Lord, by this time he stinketh: for he hath been [dead] four days.
40 Jesus sade till henne: Sade jag icke dig, att, om du trodde, skulle du få se Guds härlighet?
Jesus saith unto her, Said I not unto thee, that, if thou believedst, thou shouldest see the glory of God?
41 Då togo de stenen bort af rummet, der den döde lagder var. Och Jesus hof upp sin ögon, och sade: Fader, jag tackar dig, att du hafver hört mig.
So they took away the stone. And Jesus lifted up his eyes, and said, Father, I thank thee that thou heardest me.
42 Dock vet jag, att du hörer mig alltid; men för folkets skull, som här omkring står, säger jag det, på det de tro skola, att du mig sändt hafver.
And I knew that thou hearest me always: but because of the multitude which standeth around I said it, that they may believe that thou didst send me.
43 Och då han det sagt hade, ropade han med höga röst: Lazare, kom ut.
And when he had thus spoken, he cried with a loud voice, Lazarus, come forth.
44 Och han, som död var, kom ut, bunden om händer och fötter med svepekläde; och hans ansigte var förtäckt med en svetteduk. Jesus sade till dem: Löser honom, och låter honom gå.
He that was dead came forth, bound hand and foot with grave-clothes; and his face was bound about with a napkin. Jesus saith unto them, Loose him, and let him go.
45 Då trodde månge af Judarna på honom, som komne voro till Maria, och sågo det Jesus gjorde.
Many therefore of the Jews, which came to Mary and beheld that which he did, believed on him.
46 Men somlige gingo bort till de Phariseer, och sade dem hvad Jesus hade gjort.
But some of them went away to the Pharisees, and told them the things which Jesus had done.
47 Då församlade de öfverste Presterna och Phariseerna ett Råd, och sade: Hvad göre vi? Ty denne mannen gör mång tecken.
The chief priests therefore and the Pharisees gathered a council, and said, What do we? for this man doeth many signs.
48 Låte vi honom så blifva, då tro alle på honom; och de Romare komma, och taga bort vårt land och folk.
If we let him thus alone, all men will believe on him: and the Romans will come and take away both our place and our nation.
49 Men en af dem, vid namn Caiphas, som var öfverste Prest på det året, sade till dem: I veten intet;
But a certain one of them, Caiaphas, being high priest that year, said unto them, Ye know nothing at all,
50 Ej heller besinnen I, att oss är bättre att en man dör för folket, än att allt folket skulle förgås.
nor do ye take account that it is expedient for you that one man should die for the people, and that the whole nation perish not.
51 Det sade han icke af sig sjelf; men efter han var öfverste Prest om det året, propheterade han; ty Jesus skulle dö för folket;
Now this he said not of himself: but being high priest that year, he prophesied that Jesus should die for the nation;
52 Och ej allenast för folket, utan att han församla skulle Guds barn, som förströdde voro.
and not for the nation only, but that he might also gather together into one the children of God that are scattered abroad.
53 Ifrå den dagen rådslogo de emellan sig, att de skulle döda honom.
So from that day forth they took counsel that they might put him to death.
54 Så vandrade nu icke Jesus mer uppenbarliga ibland Judarna; utan gick dädan i den landsändan vid öknen, i en stad som heter Ephrem; och vistades der med sina Lärjungar.
Jesus therefore walked no more openly among the Jews, but departed thence into the country near to the wilderness, into a city called Ephraim; and there he tarried with the disciples.
55 Och instundade då Judarnas Påska; och månge gingo utaf landet upp till Jerusalem, för Påska, att de skulle rena sig.
Now the passover of the Jews was at hand: and many went up to Jerusalem out of the country before the passover, to purify themselves.
56 Då sökte de efter Jesum, och talades vid emellan sig, ståndande i templet: Hvad synes eder, att han är icke kommen till högtidsdagen?
They sought therefore for Jesus, and spake one with another, as they stood in the temple, What think ye? That he will not come to the feast?
57 Och hade öfverste Presterna och de Phariseer budit på, att hvilken som visste hvar han vore, skulle han det kungöra, att de måtte gripa honom.
Now the chief priests and the Pharisees had given commandment, that, if any man knew where he was, he should shew it, that they might take him.
