Johannes 10
1 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
amen amen dico vobis qui non intrat per ostium in ovile ovium sed ascendit aliunde ille fur est et latro
2 Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
qui autem intrat per ostium pastor est ovium
3 För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
huic ostiarius aperit et oves vocem eius audiunt et proprias oves vocat nominatim et educit eas
4 Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
et cum proprias oves emiserit ante eas vadit et oves illum sequuntur quia sciunt vocem eius
5 Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
alienum autem non sequuntur sed fugient ab eo quia non noverunt vocem alienorum
6 Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
hoc proverbium dixit eis Iesus illi autem non cognoverunt quid loqueretur eis
7 Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
dixit ergo eis iterum Iesus amen amen dico vobis quia ego sum ostium ovium
8 Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
omnes quotquot venerunt fures sunt et latrones sed non audierunt eos oves
9 Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
ego sum ostium per me si quis introierit salvabitur et ingredietur et egredietur et pascua inveniet
10 Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
fur non venit nisi ut furetur et mactet et perdat ego veni ut vitam habeant et abundantius habeant
11 Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
ego sum pastor bonus bonus pastor animam suam dat pro ovibus
12 Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
mercennarius et qui non est pastor cuius non sunt oves propriae videt lupum venientem et dimittit oves et fugit et lupus rapit et dispergit oves
13 Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
mercennarius autem fugit quia mercennarius est et non pertinet ad eum de ovibus
14 Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
ego sum pastor bonus et cognosco meas et cognoscunt me meae
15 Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
sicut novit me Pater et ego agnosco Patrem et animam meam pono pro ovibus
16 Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
et alias oves habeo quae non sunt ex hoc ovili et illas oportet me adducere et vocem meam audient et fiet unum ovile unus pastor
17 Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
propterea me Pater diligit quia ego pono animam meam ut iterum sumam eam
18 Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
nemo tollit eam a me sed ego pono eam a me ipso potestatem habeo ponendi eam et potestatem habeo iterum sumendi eam hoc mandatum accepi a Patre meo
19 Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
dissensio iterum facta est inter Iudaeos propter sermones hos
20 Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
dicebant autem multi ex ipsis daemonium habet et insanit quid eum auditis
21 Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
alii dicebant haec verba non sunt daemonium habentis numquid daemonium potest caecorum oculos aperire
22 Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
facta sunt autem encenia in Hierosolymis et hiemps erat
23 Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
et ambulabat Iesus in templo in porticu Salomonis
24 Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
circumdederunt ergo eum Iudaei et dicebant ei quousque animam nostram tollis si tu es Christus dic nobis palam
25 Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
respondit eis Iesus loquor vobis et non creditis opera quae ego facio in nomine Patris mei haec testimonium perhibent de me
26 Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
sed vos non creditis quia non estis ex ovibus meis
27 Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
oves meae vocem meam audiunt et ego cognosco eas et sequuntur me
29 Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
Pater meus quod dedit mihi maius omnibus est et nemo potest rapere de manu Patris mei
30 Jag och Fadren ärom ett.
ego et Pater unum sumus
31 Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
sustulerunt lapides Iudaei ut lapidarent eum
32 Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
respondit eis Iesus multa opera bona ostendi vobis ex Patre meo propter quod eorum opus me lapidatis
33 Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
responderunt ei Iudaei de bono opere non lapidamus te sed de blasphemia et quia tu homo cum sis facis te ipsum Deum
34 Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
respondit eis Iesus nonne scriptum est in lege vestra quia ego dixi dii estis
35 Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
si illos dixit deos ad quos sermo Dei factus est et non potest solvi scriptura
36 Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
quem Pater sanctificavit et misit in mundum vos dicitis quia blasphemas quia dixi Filius Dei sum
37 Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
si non facio opera Patris mei nolite credere mihi
38 Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
si autem facio et si mihi non vultis credere operibus credite ut cognoscatis et credatis quia in me est Pater et ego in Patre
39 Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
quaerebant ergo eum prendere et exivit de manibus eorum
40 Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
et abiit iterum trans Iordanen in eum locum ubi erat Iohannes baptizans primum et mansit illic
41 Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
et multi venerunt ad eum et dicebant quia Iohannes quidem signum fecit nullum
42 Och trodde månge der på honom,
omnia autem quaecumque dixit Iohannes de hoc vera erant et multi crediderunt in eum
