Johannes 10
1 Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.
『まことに誠に汝らに告ぐ、羊の檻に門より入らずして、他より越ゆる者は、盜人なり、強盜なり。
2 Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.
門より入る者は、羊の牧者なり。
3 För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen får kallar han vid namn, och leder dem ut.
門守は彼のために開き、羊はその聲をきき、彼は己の羊の名を呼びて牽きいだす。
4 Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.
悉とく其の羊をいだしし時、これに先だちゆく、羊その聲を知るによりて從ふなり。
5 Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.
他の者には從はず、反つて逃ぐ、他の者どもの聲を知らぬ故なり』
6 Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.
イエスこの譬を言ひ給へど、彼らその何事をかたり給ふかを知らざりき。
7 Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.
この故にイエス復いひ給ふ『まことに誠に汝らに告ぐ、我は羊の門なり。
8 Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.
すべて我より前に來りし者は、盜人なり、強盜なり、羊は之に聽かざりき。
9 Jag är dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.
我は門なり、おほよそ我によりて入る者は救はれ、かつ出入をなし、草を得べし。
10 Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.
盜人のきたるは盜み、殺し、亡さんとするの他なし。わが來るは羊に生命を得しめ、かつ豐に得しめん爲なり。
11 Jag är den gode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.
我は善き牧者なり、善き牧者は羊のために生命を捨つ。
12 Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver fåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar fåren.
牧者ならず、羊も己がものならぬ雇人は、豺狼のきたるを見れば羊を棄てて逃ぐ、――豺狼は羊をうばひ且ちらす――
13 Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.
彼は雇人にて、その羊を顧みぬ故なり。
14 Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;
我は善き牧者にして、我がものを知り、我がものは我を知る、
15 Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.
父の我を知り、我の父を知るが如し、我は羊のために生命を捨つ。
16 Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.
我には亦この檻のものならぬ他の羊あり、之をも導かざるを得ず、彼らは我が聲をきかん、遂に一つの群ひとりの牧者となるべし。
17 Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tagat igen.
之によりて父は我を愛し給ふ、それは我ふたたび生命を得んために生命を捨つる故なり。
18 Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.
人これを我より取るにあらず、我みづから捨つるなり。我は之をすつる權あり、復これを得る權あり、我この命令をわが父より受けたり』
19 Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.
これらの言によりて復ユダヤ人のうちに紛爭おこり、
20 Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?
その中なる多くの者いふ『かれは惡鬼に憑かれて氣 狂へり、何ぞ之にきくか』
21 Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.
他の者ども言ふ『これは惡鬼に憑かれたる者の言にあらず、惡鬼は盲人の目をあけ得んや』
22 Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.
その頃エルサレムに宮 潔の祭あり、時は冬なり。
23 Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.
イエス宮の内、ソロモンの廊を歩みたまふに、
24 Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.
ユダヤ人ら之を取圍みて言ふ『何時まで我らの心を惑しむるか、汝キリストならば明白に告げよ』
25 Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.
イエス答へ給ふ『われ既に告げたれど汝ら信ぜず、わが父の名によりて行ふわざは、我に就きて證す。
26 Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.
されど汝らは信ぜず、我が羊ならぬ故なり。
27 Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;
わが羊はわが聲をきき、我は彼らを知り、彼らは我に從ふ。
29 Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.
彼らを我にあたへ給ひし我が父は、一切のものよりも大なれば、誰にても父の御手よりは奪ふこと能はず。
30 Jag och Fadren ärom ett.
我と父とは一つなり』
31 Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.
ユダヤ人また石を取りあげてイエスを撃たんとす。
32 Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?
イエス答へ給ふ『われは父によりて多くの善き業を汝らに示したり、その孰の業ゆゑに我を石にて撃たんとするか』
33 Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.
ユダヤ人こたふ『なんぢを石にて撃つは善きわざの故ならず、瀆言の故にして、なんぢ人なるに、己を神とする故なり』
34 Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?
イエス答へ給ふ『なんぢらの律法に「われ言ふ、汝らは神なり」と録されたるに非ずや。
35 Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;
かく神の言を賜はりし人々を神と云へり。聖書は廢るべきにあらず、
36 Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?
然るに父の潔め別ちて世に遣し給ひし者が「われは神の子なり」と言へばとて、何ぞ「瀆言を言ふ」といふか。
37 Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.
我もし我が父のわざを行はずば、我を信ずな、
38 Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.
もし行はば、假令われを信ぜずとも、その業を信ぜよ。さらば父の我にをり、我の父に居ることを知りて悟らん』
39 Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.
かれら復イエスを捕へんとせしが、その手より脱れて去り給へり。
40 Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.
かくてイエス復ヨルダンの彼方、ヨハネの最初にバプテスマを施したる處にいたり、其處にとどまり給ひしが、
41 Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.
多くの人みもとに來りて『ヨハネは何の徴をも行はざりしかど、この人に就きてヨハネの言ひし事は、ことごとく眞なりき』と言ふ。
42 Och trodde månge der på honom,
而して多くの人かしこにてイエスを信じたり。
