Joel 1

1 Detta är Herrans ord, som skedde till Joel, Pethuels son.

Wach Jehova Nyasaye mane obiro ne Joel wuod Pethuel.

2 Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?

Winjuru ma, un jodongo; chikuru itu, un duto ma udak e piny. Bende gima chalo kama osetimore e ndalou, kata e ndalo mag kwereu?

3 Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;

Nyis nyithindu wachni, kendo nyithindu onyis nyithindgi, kendo nyithindgi bende onyis tiengʼ maluwogi.

4 Nämliga: Hvad efter gräsmatken blifver qvart, det uppäter gräshoppan; och hvad gräshoppan igenblifva låter, det äter flogmatken; och hvad flogmatken blifva låter, det fräter lusen.

Gik ma mony mar bonyo oweyo, bonyo madongo osechamo; gik ma bonyo madongo oweyo bonyo matindo osechamo, gik ma bonyo matindo oweyo bonyo mamoko nochamo.

5 Vaker upp, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle vindrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.

Un jomer, chiewuru kendo ywaguru! Gouru nduru, un duto ma jomath mag divai; gouru nduru nikech divai manyien, nikech oseyudhe ogole e dhou.

6 Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hitupp uti mitt land; det hafver tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.

Oganda moro osemonjo pinya, en oganda maratego kendo gingʼeny mokadho akwana; en gi leke mag sibuor madichwo, leke mager mag sibuor madhako.

7 Det samma föröder min vingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så att deras qvistar äro hvite vordne.

Oselwero it mzabibu maga, kendo ketho yiende ngʼopega. Osepoko potgi mi owitogi kucho, kendo oweyo bedegi kodongʼ rachere.

8 Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppådrager för sin brudgummes skull;

Ywaguru ka ukuyo ka dhako ma pod tin ma orwakore gi law kuyo, ka oywago chwore mane ohange.

9 Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå Herrans hus; Presterna, Herrans tjenare, sörja.

Chiwo mag cham kod misango miolo piny orumo e od Jehova Nyasaye. Jodolo ywak joma tiyo e nyim Jehova Nyasaye ywak.

10 Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfvadt, vinet står jämmerliga, och oljan klageliga.

Puothe okethore, lowo otwo; cham okethore, divai manyien orumo, mo bende onge.

11 Åkermännerna se skröpliga ut, och vingårdsmännerna gråta, för hvetes och korns skull, att utaf markene intet inbergas kan.

Kik ugen gimoro un jopur, denguru un jopidh mzabibu, beduru mokuyo nikech ngano gi shairi, nikech cham mochiek manie puothe okethore.

12 Så stå ock vinträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertill granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är till sorg vorden.

Mzabibu osetwo kendo ngʼowu osener, olemo mongʼinore, gi othidhe kod mapera kaachiel gi yiende duto mag puodho osetwo. Adier mor mar dhano bende oserumo.

13 Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.

Yaye un jodolo, rwakreuru gi pien gugru kuywak; denguru kendo gouru nduru, un joma tiyo e nyim kendo mar misango. Biuru, mondo uywagru otieno duto, un joma tiyo e nyim kendo mar misango, nikech cham mag misango kod misengini miolo piny, onge e od Nyasachwa.

14 Helger ena fasto, kaller tillhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, till Herrans edars Guds hus, och roper till Herran:

Landuru lemo gi riyo kech maler kendo luonguru chokruok maler. Chokuru jodongo kod ji duto modakie piny, mondo gibi e od Jehova Nyasaye ma Nyasachu, mondo giywagre ne Jehova Nyasaye.

15 Ack, ve den dagen! Ty Herrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.

Mano kaka odiechiengno lich! Nimar odiechieng Jehova Nyasaye chiegni, enobi kaka kethruok moa kuom Nyasaye Maratego.

16 Så skall maten för vår ögon borttagen varda, och ifrå vår Guds hus fröjd och glädje.

Donge chiemo osegol oko e nyim wangʼwa; donge ilo kod mor onge e od Nyasachwa?

17 Säden är bortruttnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfvadt.

Kothe otop motwo ei lowo. Ute keno okethore, dere osego piny, nikech cham onge.

18 O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafva ingen bet, och fåren försmäkta.

Mano kaka dhok chur! Kweth mag jamni tangni koni gi koni, nikech gionge lek; kata mana kweth mag rombe sandore.

19 Herre, dig åkallar jag; ty elden hafver afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafver upptändt all trä på markene.

In ema aluongi, yaye Jehova Nyasaye, nikech mach osewangʼo pewe mag kwath, kendo ligek mach osewangʼo yiende duto manie pap.

20 Ja, vilddjuren ropa också till dig; ty vattubäckerna äro uttorkade, och elden hafver förbränt de lustiga planar i öknene.

Koda ka le mag thim bende tangni ka dwari nikech aore duto oseduono, kendo mach osewangʼo pewe mag kwath.