Joel 2

1 Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty Herrans dag kommer, och är hardt när;

Ifi ʻae meʻalea ʻi Saione, pea fanongonongo ʻae ilifia ʻi hoku moʻunga tapu: ke tetetete ʻae kakai kotoa pē ʻoe fonua, koeʻuhi ʻoku hoko ʻae ʻaho ʻo Sihova, he ʻoku ofi ia;

2 En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfver bergen; nämliga ett stort och mägtigt folk; hvilkets like tillförene icke varit hafver, och härefter icke varda skall i evig tid.

Ko e ʻaho ʻoe fakapoʻuli, pea mo e fakapoʻupoʻuli, ko e ʻaho ʻaoʻaofia, pea mo e poʻuli matolu: hangē ko e pongipongi kuo mafola ʻi he funga moʻunga, ʻoku [hau ]pehē ʻae kakai lahi mo mālohi; naʻe ʻikai pehē ʻi muʻa, pea ʻe ʻikai toe hangē ko ia ʻamui, ʻo aʻu ki he ngaahi taʻu ʻoe ngaahi toʻutangata lahi.

3 För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en vild öken, och ingen skall undslippa honom.

‌ʻOku kai ʻe he afi ʻi honau ʻao; pea ʻoku vela ʻae ulo afi ʻi honau tuʻa: ko e fonua ʻoku hangē ko e ngoue ko Iteni ʻi honau ʻao, pea ki mui ʻiate kinautolu ʻoku hangē ko e toafa kuo lala; ʻio, pea ʻe ʻikai hao ha meʻa meiate kinautolu.

4 De äro till seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

‌ʻOku nau hā mai hangē ko e hā mai ʻae fanga hoosi; pea hangē ko e kau tangata heka hoosi, ʻe pehē ʻenau lele.

5 De springa ofvanpå bergen, lika som der vagnar bullrade, och såsom en låge dånar i halm, såsom ett mägtigt folk, som till strids rustadt är.

Hangē ko e ʻaulolongo ʻoe ngaahi saliote ʻi he funga moʻunga, ʻe pehē ʻenau hopohopo, ʻo hangē ko e mumuhu ʻoe ulo afi ʻi heʻene kai ʻae mohuku mōmoa, ʻo hangē ko e kakai mālohi kuo fakataha ki he tau.

6 Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.

‌ʻE mamahi lahi ʻae kakai ʻi honau ʻao: ʻe peko ʻae mata kotoa pē.

7 De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hvar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.

Te nau lele hangē ko e kau tangata mālohi; te nau kaka ʻi he ʻā, hangē ko e kau tangata tau; pea te nau laka taki taha ʻi hono hala, ka ʻe ʻikai ha taha te ne veuki ʻae fakaʻotu:

8 Ingen skall hindra den andra, utan hvar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre varda.

Pea ʻe ʻikai te nau feteketekeʻi ʻae taha ki he taha; ka te nau taki taha ʻalu ʻi hono hala: pea ka nau ka tō ki he heletā, ʻe ʻikai te nau lavea.

9 De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.

Te nau lele fano pe ʻi he kolo; te nau lele ʻi he fukahi ʻā, te nau kaka ki he tuʻa fale; te nau hū ʻi he ngaahi matapā sioʻata, hangē ko e kaihaʻa.

10 För honom darrar landet, och himmelen bäfvar; sol och måne varda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;

‌ʻE tetetete ʻae fonua ʻi honau ʻao; pea ʻe ngalulululu ʻae langi: ʻe poʻuli ʻae laʻā mo e māhina, pea ʻe taʻofi ʻenau ulo ʻe he ngaahi fetuʻu:

11 Ty Herren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig; han skall uträtta hans befallning; ty Herrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

Pea ʻe fakaongo hono leʻo ʻe Sihova ki heʻene kautau: he ʻoku lahi ʻae fakataha ʻo ʻene kautau: pea ʻoku mālohi ia ʻoku fai ki heʻene folofola: koeʻuhi ko e ʻaho ʻo Sihova ʻoku lahi mo fakamanavahē; pea ko hai te ne faʻa tuʻu ai?

12 Så säger nu Herren: Vänder eder till mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.

‌ʻOku pehē ʻe Sihova, “Pea ko eni foki, mou tafoki kiate au ʻaki homou loto kotoa, pea ʻi he ʻaukai, pea ʻi he tangi, mo e tangilāulau:”

13 Rifver edor hjerta, och icke edor kläder, och vänder eder till Herran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.

Pea mou haehae homou loto, kae ʻikai ko homou kofu pe, pea tafoki kia Sihova, ko homou ʻOtua: he ʻoku ne angalelei mo ʻaloʻofa, ʻo tuotuai ki he houhau, pea ʻoku ne angaʻofa lahi, pea ʻoku ne fakatomala ʻi he kovi.

14 Ho vet, han förbarmar sig ju ännu och efter sitt straff nåde beviser, till spisoffer och drickoffer Herranom edrom Gudi.

‌ʻE ʻilo ʻe hai? Pe te ne tafoki mo fakatomala, pea tuku mai ki mui ha tāpuaki ʻiate ia; ʻio, ha feilaulau meʻakai, pea mo e feilaulau meʻainu kia Sihova ko homou ʻOtua?

15 Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tillhopa.

Ifi ʻae meʻalea ʻi Saione, tuʻutuʻuni ha ʻaukai, ui ʻae fakataha mamafa:

16 Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafver de unga barn och däggobarn tillsammans; brudgummen gånge utu sinom kammar, och bruden utu sitt mak.

Tānaki ʻae kakai, fakatapui ʻae fakataha, fakakātoa mai ʻae kau mātuʻa, tānaki ʻae fānau, pea mo kinautolu ʻoku kei huhu: ke ʻalu ʻae tangata taʻane mei hono fale teuteu, pea mo e taʻahine mei hono loki.

17 Låter Presterna, Herrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: Herre, skona dino folke, och låt icke din arfvedel till skam varda, så att Hedningarna få råda öfver dem; hvi vill du låta säga ibland folken: Hvar är nu deras Gud?

Tuku ke tangi ʻae kau taulaʻeiki, ʻae kau faifekau ʻa Sihova, ʻi he vahaʻa ʻoe fale hala mo e feilaulauʻanga, pea ke nau lea pehē, “ʻE Sihova, fakamoʻui hoʻo kakai, pea ʻoua naʻa ke tuku ho tofiʻa ki he manuki, ke puleʻi ʻakinautolu ʻe he hiteni: koeʻumaʻā ʻenau pehē ʻi he lotolotonga ʻo hoʻo kakai, ‘ʻOku ʻi fē honau ʻOtua?’”

18 Så skall då Herren hafva nit om sitt land, och skona sino folke.

Pea ʻe toki fuaʻa ʻa Sihova ki hono fonua, pea ʻofa mamahi ki hono kakai.

19 Och Herren skall svara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafva; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

‌ʻIo, ko Sihova te ne tali, pea pehē ki hono kakai, “Vakai, te u ʻatu kiate kimoutolu ʻae koane, mo e uaine, mo e lolo, pea te mou mākona ai: pea ʻe ʻikai te u toe tuku ʻakimoutolu ke manukiʻi ʻe he hiteni:

20 Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifva honom bort uti ett torrt och öde land; nämliga hans ansigte bort emot hafvet österut, och hans ända bort emot yttersta hafvet; han skall ruttna och lukta för sina högfärds skull.

Ka te u ʻave ke mamaʻo ʻiate kimoutolu ʻae tau mei he tokelau, pea te u kapusi ʻakinautolu ki ha fonua kākā mo lala, ʻoku hanga hono mata ki he tahi hahake, pea mo hono tuʻa ki he tahi mamaʻo atu ʻaupito, pea ʻe ʻalu hake hono namukū, pea ʻe ʻalu hake hono ʻeho ʻo ia,” Koeʻuhi kuo ne fai ʻae ngaahi meʻa lahi.

21 Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och var vid ett godt mod; ty Herren kan ock göra mägtig ting.

“ʻE fonua, ʻoua naʻa manavahē; fiefia pea nekeneka: koeʻuhi ʻe fai ʻe Sihova ʻae meʻa lahi.

22 Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och vinträn skola väl bära.

‌ʻOua naʻa manavahē, ʻe fanga manu ʻoe vao! He ʻoku tupu ʻae mohuku ʻi he toafa, pea ʻoku fua ʻae ʻakau, ko e ʻakau ko e fiki mo e vaine, ʻoku tuku mai hona mālohi.

23 Och I Zions barn, fröjder eder, och varer glade i Herranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifver, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tillförene;

“Pea mou fiemālie, ʻe fānau ʻa Saione, pea fiefia ʻia Sihova, ko homou ʻOtua: koeʻuhi kuo ne foaki kiate kimoutolu fakalelelelei ʻae ʻuha muʻa, pea te ne tuku ke tō kiate kimoutolu ʻae ʻuha, ko e ʻuha muʻa, mo e ʻuha mui, ʻi he ʻuluaki māhina.

24 Att ladorna varda fulla med korn, och presserna öfverflödighet af must och oljo hafva skola.

Pea ʻe fonu ʻi he uite ʻae ngaahi hahaʻanga, pea ʻe pito mahuohua ʻae ngaahi tataʻoʻanga ʻi he uaine mo e lolo.

25 Och jag skall gifva eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här voro, den jag ibland eder sände, uppätit hafva;

Pea te u toe ʻomi kiate kimoutolu ʻae ngaahi taʻu ne kai ʻe he heʻe mo e ʻunufe maumau, mo e ʻunufe, mo e ʻunufe fulufulu, ko ʻeku kau tau lahi naʻaku fekau kiate kimoutolu.

26 Att I skolen hafva nog till att äta, och prisa Herrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafver; och mitt folk skall icke mer till skam varda.

Pea te mou kai ʻi he mahu, pea te mou mākona ai, pea fakamālō ki he huafa ʻo Sihova ko homou ʻOtua, ʻaia kuo ne fai fakaofo kiate kimoutolu: pea ʻe ʻikai toe mā ʻa hoku kakai ʻo lauikuonga.

27 Och I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är Herren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer till skam varda.

Pea te mou ʻilo ʻoku ou ʻi he haʻohaʻonga ʻo ʻIsileli, pea ko Sihova au ko homou ʻOtua, kae ʻikai ha taha kehe: pea ʻe ʻikai toe mā ʻa hoku kakai ʻo lauikuonga.

28 Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner.

“Pea ʻe hoko ʻamui, te u huaʻi hoku Laumālie ki he kakai kotoa pē; pea ʻe kikite homou ngaahi foha mo homou ngaahi ʻofefine, pea ʻe misi ʻe hoʻo kau mātuʻa ʻae ngaahi misi, pea ʻe mamata ʻae ngaahi meʻa hā mai ʻe hoʻo kau talavou:

29 Och vill jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfver tjenare och tjenarinnor;

Pea ki he kau tamaioʻeiki mo e kau kaunanga, te u huaʻi foki hoku Laumālie ʻi he ngaahi ʻaho ko ia.

30 Och skall gifva undertecken i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdamb.

Pea te u fakahā ʻae ngaahi meʻa fakaofo ʻi he langi, pea ʻi māmani, ko e toto, mo e afi, mo e ʻahu ʻoe afi.

31 Solen skall förvandlad varda uti mörker, och månen uti blod, förr än den store och förskräckelige Herrans dag kommer.

Pea ʻe liliu ʻae laʻā ʻo poʻuli, mo e māhina ke toto ʻi he teʻeki hoko ʻae ʻaho lahi, pea fakamanavahē ʻo Sihova.

32 Och det skall ske: Ho som helst Herrans Namn åkallandes varder, han skall frälst varda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom Herren sagt hafver, och när de andra qvarblefna, de Herren kallandes varder.

Pea ʻe pehē, ko ia ʻe ui ki he huafa ʻo Sihova ʻe fakamoʻui ia: koeʻuhi ʻe ai ʻae fakamoʻui ʻi he moʻunga ko Saione, pea ʻi Selūsalema, ʻo hangē ko e folofola ʻa Sihova, pea ʻi he toenga ʻe uiuiʻi ʻe Sihova.”