Joel 2
1 Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty Herrans dag kommer, och är hardt när;
Patingoga ninyo ang trompeta didto sa Sion, ug patungga ang pagpagubok diha sa akong bukid nga balaan; pakuroga ang tanang pumoluyo sa kalibutan: tungod kay ang adlaw ni Jehova moabut, tungod kay kini haduol na moabut;
2 En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfver bergen; nämliga ett stort och mägtigt folk; hvilkets like tillförene icke varit hafver, och härefter icke varda skall i evig tid.
Adlaw sa kangitngitan ug sa kadulom, adlaw sa mga panganod ug mabaga nga kangitngit, ingon nga ang banagbanag sa kabuntagon molukop na ibabaw sa kabukiran; ang usa ka dakung katawohan ug kusganon, wala pa gayud ing sama niana, ni may lain pa nga mosunod kanila, bisan ngadto sa mga tuig sa daghanang mga kaliwatan.
3 För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en vild öken, och ingen skall undslippa honom.
Ang kalayo magalamoy diha sa ilang atubangan; ug sa luyo nila magasiga ang kalayo: ang yuta daw tanaman sa Eden sa atubangan nila, ug sa likod nila ang biniyaan nga kamingawan; oo, ug walay mausa nga nakakalagiw kanila.
4 De äro till seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.
Ang ilang dagway ingon sa dagway sa mga kabayo; ug ingon sa mga nanagpangabayo, mao man ang ilang pagdalagan.
5 De springa ofvanpå bergen, lika som der vagnar bullrade, och såsom en låge dånar i halm, såsom ett mägtigt folk, som till strids rustadt är.
Sama sa kinagalkal sa mga carro sa kinatumyan sa kabukiran mao man ang ilang paglukso, sama sa dinaguok sa siga sa kalayo nga nagalamoy sa tuod sa balili, ingon sa katawohan nga kusgan nga nagalaray sa natad sa panag-awayan.
6 Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.
Ang mga katawohan anaa sa kasakitan sa hilabihan gayud diha sa ilang atubangan: ang tanang mga nawong mangaluspad.
7 De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hvar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.
Managpanalagan sila sama sa mga tawong gamhanan; managpanaka sila sa kuta sama sa mga tawong iggugubat; managpanlakat sila ang tagsatagsa sa iyang kaugalingong mga dalan, ug, sila dili mangabungkag sa ilang mga laray.
8 Ingen skall hindra den andra, utan hvar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre varda.
Dili usab sila magadinuslakay ang usa ug usa; sila managpanlakat ang tagsatagsa sa iyang kaugalingong alagianan: ug sagubangon nila ang mga hinagiban, ug sila dili mosimang.
9 De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.
Manglukso sila sa ciudad; manalagan sila ibabaw sa mga kuta; managpanaka sila sa kabalayan; managpangagi sila sa mga tamboanan sama sa kawatan.
10 För honom darrar landet, och himmelen bäfvar; sol och måne varda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;
Ang yuta molinog sa ilang atubangan; ang kalangitan mangurog; ang adlaw ug ang bulan mongitngit, ug ang mga bitoon mapadngan sa ilang kahayag.
11 Ty Herren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig; han skall uträtta hans befallning; ty Herrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?
Ug si Jehova mamulong sa iyang tingog sa atubangan sa iyang kasundalohan; kay hilabihan pagkadaku sa iyang campo sa kasundalohan; kay malig-on siya nga magatuman sa iyang pulong: kay daku sa hilabihan ang adlaw ni Jehova ug makalilisang gayud; ug kinsa ang makapabilin niana?
12 Så säger nu Herren: Vänder eder till mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.
Bisan pa ngani karon, nagaingon si Jehova, bumalik kamo kanako uban ang bug-os ninyong kasingkasig, ug uban ang pagpuasa, ug uban ang paghilak, ug uban ang pagbalata:
13 Rifver edor hjerta, och icke edor kläder, och vänder eder till Herran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.
Ug gision ninyo ang inyong kasingkasing, ug dili ang inyong mga saput, ug bumalik kamo kang Jehova nga inyong Dios; kay siya napuno sa gracia ug maloloy-on, mahinay sa kasuko, ug madagayaon sa mahigugmaong-kalolot, ug nakapabasul kaniya ang dautan.
14 Ho vet, han förbarmar sig ju ännu och efter sitt straff nåde beviser, till spisoffer och drickoffer Herranom edrom Gudi.
Kinsa ang nahibalo kong siya dili ba mobalik ug magabasul, ug magabilin sa panalangin sa iyang likod, bisan sa halad-nga-kalan-on ug sa halad-nga-ilimnon kang Jehova nga inyong Dios?
15 Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tillhopa.
Patingoga ang trompeta didto sa Sion, managbalaan kamo sa usa ka pagpuasa, pagtawag ug usa ka maligdong nga pagkatigum;
16 Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafver de unga barn och däggobarn tillsammans; brudgummen gånge utu sinom kammar, och bruden utu sitt mak.
Tiguma ang katawohan, balaana ang pagkatigum, pundoka ang mga tawong tigulang, tiguma ang kabataan, ug kadtong mga masuso; pagulaa ang kaslonon nga lalake gikan sa iyang lawak, ug ang pangasaw-onon gikan sa iyang sulod.
17 Låter Presterna, Herrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: Herre, skona dino folke, och låt icke din arfvedel till skam varda, så att Hedningarna få råda öfver dem; hvi vill du låta säga ibland folken: Hvar är nu deras Gud?
Pahilaka ang mga sacerdote, ang mga ministro ni Jehova, sa kinataliwad-an sa alagianan sa templo ug sa halaran, ug ipaingon kanila: Pagawasa ang imong katawohan, Oh Jehova, ug ayaw itugyan ang imong panulondon nga pagatamayon, nga ang mga nasud managgahum kanila: kay ngano man nga moingon sila sa taliwala sa mga katawohan: Hain man ang ilang Dios?
18 Så skall då Herren hafva nit om sitt land, och skona sino folke.
Unya si Jehova nangabugho alang sa iyang yuta, ug nalooy sa iyang katawohan.
19 Och Herren skall svara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafva; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.
Ug si Jehova mitubag ug miingon sa iyang katawohan: Ania karon, padad-an ko kamo ug trigo, ug bag-ong vino, ug lana, ug mangatagbaw kamo niana; ug dili na kamo pagahimoon ko nga talamayon taliwala sa mga nasud;
20 Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifva honom bort uti ett torrt och öde land; nämliga hans ansigte bort emot hafvet österut, och hans ända bort emot yttersta hafvet; han skall ruttna och lukta för sina högfärds skull.
Apan gikan kaninyo akong ipahilayo ang kasundalohan sa amihanan, ug ako kining pagaabugon ngadto sa usa ka yuta nga kal-anan ug libon, uban sa pangunahan nga dapit niini nga nagapaingon ngadto sa dagat sa silangan, ug ang likod nga dapit niini nga nagapaingon ngadto sa kasadpan nga dagat, ug ang baho niini nangalisbo, ug ang dautang lami niini mogula, tungod kay kini nagbuhat ug dagku nga mga butang.
21 Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och var vid ett godt mod; ty Herren kan ock göra mägtig ting.
Ayaw kahadlok, Oh yuta, pagmalipayon ug pagmaya; kay si Jehova nagahimo ug dagku nga mga butang.
22 Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och vinträn skola väl bära.
Ayaw kahadlok, kamong mga mananap sa kapatagan; kay molangbo ang sibsibanan sa kamingawan, kay ang kahoy magadala sa iyang bunga, ang higuera, ug ang balagon sa parras managhatag sa ilang kalig-on.
23 Och I Zions barn, fröjder eder, och varer glade i Herranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifver, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tillförene;
Busa, managkalipay kamo, mga anak sa Sion, ug panagmaya kang Jehova nga inyong Dios; tungod kay siya naghatag kaninyo sa nahaunang ulan sa igo gayud, ug iyang pagapaulanon ang ulan alang kaninyo, ang nahaunang ulan, ug ang naulahing ulan sa unang bulan.
24 Att ladorna varda fulla med korn, och presserna öfverflödighet af must och oljo hafva skola.
Ug ang mga salog mangapuno sa trigo, ug ang mga kawa magaawas sa bag-ong vino ug sa lana.
25 Och jag skall gifva eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här voro, den jag ibland eder sände, uppätit hafva;
Ug akong pahaulian alang kaninyo ang mga tuig nga gikaon sa dulon, sa lukton, ug sa ulod nga hantatawo, ug sa ulod nga dangaw-dangaw, ang akong daku nga panon sa mga sundalo nga akong gipadala sa inyong taliwala.
26 Att I skolen hafva nog till att äta, och prisa Herrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafver; och mitt folk skall icke mer till skam varda.
Ug kamo mangaon sa kadagaya ug mangatagbaw, ug managdayeg kamo sa ngalan ni Jehova nga inyong Dios, nga nanalangin sa dakung kahibulongan kaninyo; ug ang akong katawohan dili na gayud pagapakaulawan.
27 Och I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är Herren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer till skam varda.
Ug kamo makaila nga ako anaa sa kinataliwad-an sa Israel, ug nga ako mao si Jehova nga inyong Dios, ug wala nay lain; ug ang akong katawohan dili na gayud pagapakaulawan.
28 Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfver allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafva drömmar, och edre ynglingar skola se syner.
Ug unya mahitabo sa ulahi, nga igabubo ko ang akong Espiritu ibabaw sa tanang unod; ug ang inyong mga anak nga babaye ug ang inyong mga anak nga lalake managpanagna, ang inyong mga tawong tigulang managdamgo sa mga damgo, ang inyong mga batan-ong lalake makakita sa mga panan-awon;
29 Och vill jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfver tjenare och tjenarinnor;
Ug ingon man usab ibabaw sa mga sulogoon nga lalake, ug ibabaw sa mga sulogoong babaye niadtong mga adlawa igabubo ko ang akong Espiritu.
30 Och skall gifva undertecken i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdamb.
Ug ako magapakita sa mga katingalahan diha sa kalangitan ug sa yuta: ang dugo, ug kalayo, ug ang mga haligi nga aso.
31 Solen skall förvandlad varda uti mörker, och månen uti blod, förr än den store och förskräckelige Herrans dag kommer.
Ang adlaw mahimong kangitngitan, ug ang bulan mahimong dugo, sa dili pa moabut ang daku ug makalilisang nga adlaw ni Jehova.
32 Och det skall ske: Ho som helst Herrans Namn åkallandes varder, han skall frälst varda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet vara, såsom Herren sagt hafver, och när de andra qvarblefna, de Herren kallandes varder.
Ug mahitabo, nga bisan kinsa nga magatawag sa ngalan ni Jehova pagaluwason; kay didto sa bukid sa Sion ug sa Jerusalem atua kadtong managpakagawas, sumala sa giingon ni Jehova, ug taliwala sa mga salin mao kadtong pagatawgon ni Jehova.
