Job 9

1 Job svarade och sade:

Nang magkagayo'y sumagot si Job, at nagsabi,

2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

Sa katotohanan ay nalalaman kong ito'y gayon: nguni't paanong makapaggaganap ang tao sa Dios?

3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

Kung kalugdan niyang makipagtalo sa kaniya, siya'y hindi makasasagot sa kaniya ng isa sa isang libo.

4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

Siya ay pantas sa puso, at may kaya sa kalakasan: sinong nagmatigas laban sa kaniya at guminhawa?

5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

Na siyang naglilipat ng mga bundok, at hindi nila nalalaman, pagka nililiglig niya sa kaniyang pagkagalit.

6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

Na siyang umuuga ng lupa sa kaniyang kinaroroonan, at ang mga haligi nito ay nangayayanig.

7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

Na siyang naguutos sa araw, at hindi sumisikat; at nagtatakda sa mga bituin.

8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

Na nagiisang inuunat ang langit, at tumutungtong sa mga alon ng dagat.

9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

Na lumikha sa Oso, sa Orion, at sa mga Pleyade, at sa mga silid ng timugan.

10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

Na gumagawa ng mga dakilang bagay na di masayod; Oo, mga kamanghamanghang bagay na walang bilang.

11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

Narito, siya'y dumaraan sa siping ko, at hindi ko siya nakikita: siya'y nagpapatuloy rin naman, nguni't hindi ko siya namamataan.

12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

Narito, siya'y nangangagaw sinong makasasansala sa kaniya? Sinong magsasabi sa kaniya: Anong ginagawa mo?

13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

Hindi iuurong ng Dios ang kaniyang galit; ang mga manunulong sa Rahab ay nagsisiyukod sa ilalim niya.

14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

Gaano pa nga kaya kaliit ang maisasagot ko sa kaniya, at mapipiling aking mga salita na maimamatuwid ko sa kaniya?

15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

Na kahiman ako'y matuwid, gayon may hindi ako sasagot sa kaniya; ako'y mamamanhik sa aking hukom.

16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

Kung ako'y tumawag, at siya'y sumagot sa akin; gayon ma'y hindi ako maniniwala na kaniyang dininig ang aking tinig.

17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

Sapagka't ako'y ginigiba niya sa pamamagitan ng isang bagyo, at pinararami ang aking mga sugat ng walang kadahilanan.

18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

Hindi niya ako tutulutang ako'y huminga, nguni't nililipos niya ako ng hirap.

19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

Kung kami ay magsalita tungkol sa kalakasan, narito, siya'y may kapangyarihan! At kung sa kahatulan, sino, sinasabi niya ay magtatakda sa akin ng panahon?

20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

Kahiman ako'y matuwid, ang aking sariling bibig ay hahatol sa akin: kahiman ako'y sakdal patototohanan niya akong masama.

21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

Ako'y sakdal; hindi ko talos ang aking sarili; aking niwalang kabuluhan ang aking buhay.

22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

Lahat ay isa; kaya't aking sinasabi: kaniyang ginigiba ang sakdal at ang masama.

23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

Kung ang panghampas ay pumapatay na bigla, tatawanan niya ang paglilitis sa mga walang sala.

24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

Ang lupa ay nabigay sa kamay ng masama: kaniyang tinatakpan ang mga mukha ng mga hukom nito; kung hindi siya, sino nga?

25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

Ngayo'y ang mga kaarawan ko ay matulin kay sa isang sugo: dumadaang matulin, walang nakikitang mabuti.

26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

Sila'y nagsisidaang parang mga matuling sasakyan: parang agila na dumadagit ng huli.

27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

Kung aking sabihin: Aking kalilimutan ang aking daing, aking papawiin ang aking malungkot na mukha, at magpapakasaya ako:

28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

Ako'y natatakot sa lahat kong kapanglawan, talastas ko na hindi mo aariin akong walang sala.

29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

Ako'y mahahatulan; bakit nga ako gagawa ng walang kabuluhan?

30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

Kung ako'y maligo ng nieveng tubig, at gawin ko ang aking mga kamay na napakalinis;

31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

Gayon ma'y itutulak mo ako sa hukay, at kayayamutan ako ng aking mga sariling kasuutan.

32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

Sapagka't siya'y hindi tao, na gaya ko, na sasagot ako sa kaniya, na tayo'y pumasok kapuwa sa kahatulan,

33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

Walang hukom sa pagitan natin, na makapaglagay ng kaniyang kamay sa ating dalawa.

34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

Ihiwalay niya sa akin ang kaniyang tungkod, at huwag akong takutin ng kaniyang pangilabot:

35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.

Kung magkagayo'y magsasalita ako, at hindi matatakot sa kaniya; sapagka't hindi gayon ako sa aking sarili.