Job 9
1 Job svarade och sade:
Yobu n’alyoka addamu nti,
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
“Ddala nkimanyi nga kino kituufu. Naye omuntu asobola atya okuba omutuukirivu eri Katonda?
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
Wadde ng’omuntu yandyagadde okuwakana naye, tayinza kumuddamu kibuuzo na kimu ku bibuuzo olukumi.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Amagezi ge ga nsusso, amaanyi ge mangi nnyo; ani eyali amuwakanyizza n’avaayo nga taliiko binuubule?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
Asimbula ensozi ne zivaayo nga tezimanyiridde era n’azivuunika ng’asunguwadde.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
Ensi aginyeenya n’eva mu kifo kyayo era n’akankanya empagi zaayo.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
Ayogera eri enjuba ne teyaka, akugira n’alemesa ekitangaala ky’emmunyeenye okulabika.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
Ye yekka abamba eggulu era n’atambulira ku mayengo g’ennyanja.
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
Ye mukozi wa Nabaliyo, entungalugoye ne Kakaaga, n’ebibinja eby’emunyeenye eby’obukiikaddyo.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
Akola ebyewuunyo ebizibu okunnyonnyola, n’akola n’ebyamagero ebitabalika.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
Bw’ayita we ndi sisobola kumulaba, bw’ampitako, sisobola kumutegeera.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
Bw’aba alina ky’aggya ku muntu, ani ayinza okumuziyiza? Ani ayinza okumubuuza nti kiki ky’okola?
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
Katonda taziyiza busungu bwe; n’ebibinja bya Lakabu byakankanira wansi w’ebigere bye.
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
Kaakano nnyinza ntya okuwakana naye? Nnyinza ntya okufuna ebigambo mpakane naye?
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
Wadde nga siriiko musango, sisobola kubaako kye muddamu, mba nnyinza kwegayirira bwegayirizi oyo Omulamuzi wange ankwatirwe ekisa.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
Ne bwe na ndimukoowodde n’ampitaba, sirowooza nti yandimpadde ekiseera n’ampuliriza.
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
Yandimenyeemenye mu muyaga nannyongerako ebiwundu awatali nsonga.
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Teyandindese kuddamu mukka naye yandimmaliddewo ddala nga mbonaabona.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
Bwe kiba nga kigambo kya maanyi bwanyi, ye wa maanyi. Era bwe kiba kya kusala musango, ani alimuyita?
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Ne bwe sandibaddeko musango, akamwa kange kandigunsalidde. Ne bwe bandinnangiridde nti siriiko kyakunenyezebwa, kandirangiridde nti gunsinze.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
“Wadde nga sirina kyakunenyezebwa, sikyefaako, obulamu bwange mbunyooma.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
Byonna kye kimu, kyenva ŋŋamba nti, Azikiriza bonna abataliiko musango awamu n’abakozi b’ebibi.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
Kawumpuli bw’aba asse mbagirawo, Mukama asekerera okubonaabona kw’abatalina musango.
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
Ensi yaweebwayo mu mukono gw’abakozi b’ebibi. Abikka ku maaso g’abagiramula. Bw’aba nga si Mukama, kale ani?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
Kaakano ennaku zange zidduka okusinga omuddusi, zifuumuuka, tezirina kalungi ke ziraba.
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
Zifuumuuka ng’amaato ag’ebitoogo agadduka ennyo, ng’empungu eyanguyiriza okugenda eri omuyiggo.
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
Bwe ŋŋamba nti, Leka neerabire okusinda kwange, oba nti neerabire obunyiikaavu bwange, nsekemu,
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
ne neekokkola okubonaabona kwange, mmanyi nga Mukama tombale ng’ataliiko musango.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Omusango gunsinze, lwaki nteganira obwereere?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
Ne bwe nandinaabye sabbuuni n’engalo zange ne nzitukuza,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
era wandinsudde mu kinnya, n’engoye zange zennyini ne zinneetamwa.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
Kubanga Mukama si muntu nga nze bwe ndi nti muddemu, era nti tusisinkane tuwozaŋŋanye mu mbuga z’amateeka.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Tewali mutabaganya ayinza kututeekako mukono gwe ffembi,
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
eyandizigyeko omuggo gwa Katonda entiisa ye n’erekeraawo okunzijira.
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
Olwo nno nandyogedde nga simutya; naye nga bwe kiri kaakano, sisobola.”
