Job 9
1 Job svarade och sade:
ヨブこたへて言けるは
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
我まことに其事の然るを知り 人いかでか神の前に義かるべけん
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
よし人は神と辨爭はんとするとも千の一も答ふること能はざるべし
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
神は心慧く力強くましますなり 誰か神に逆ひてその身安からんや
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
彼山を移したまふに山しらず 彼震怒をもて之を飜倒したまふ
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
彼地を震ひてその所を離れしめたまへばその柱ゆるぐ
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
日に命じたまへば日いでず 又星辰を封じたまふ
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
唯かれ獨天を張り海の濤を覆たまふ
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
また北斗參宿昴宿および南方の密室を造りたまふ
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
大なる事を行ひたまふこと測られず奇しき業を爲たまふこと數しれず
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
視よ彼わが前を過たまふ 然るに我これを見ず彼すすみゆき賜ふ然るに我之を曉ず
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
彼奪ひ去賜ふ 誰か能之を沮まん 誰か之に汝何を爲やと言ことを得爲ん
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
神其震怒を息賜はず ラハブを助る者等之が下に屈む
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
然ば我爭か彼に回答を爲ことを得ん 爭われ言を選びて彼と論ふ事をえんや
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
假令われ義かるとも彼に回答をせじ 彼は我を審判く者なれば我彼に哀き求ん
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
假令我彼を呼て彼われに答へたまふともわが言を聽いれ賜ひしとは我信ぜざるなり
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
彼は大風をもて我を撃碎き 故なくして我に衆多の傷を負せ
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
我に息をつかさしめず 苦き事をもて我身に充せ賜ふ
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
強き者の力量を言んか 視よ此にあり 審判の事ならんか 誰か我を喚出すことを得爲ん
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
假令われ義かるとも我口われを惡しと爲ん 假令われ完全かるとも尚われを罪ありとせん
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
我は全し 然ども我はわが心を知ず 我生命を賤む
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
皆同一なり 故に我は言ふ神は完全者と惡者とを等しく滅ぼしたまふと
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
災禍の俄然に人を誅す如き事あれば彼は辜なき者の苦痛を笑ひ見たまふ
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
世は惡き者の手に交されてあり 彼またその裁判人の面を蔽ひたまふ 若彼ならずば是誰の行爲なるや
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
わが日は驛使よりも迅く 徒に過さりて福祉を見ず
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
其はしること葦舟のごとく 物を攫まんとて飛かける鷲のごとし
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
たとひ我わが愁を忘れ面色を改めて笑ひをらんと思ふとも
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
尚この諸の苦痛のために戰慄くなり 我思ふに汝われを釋し放ちたまはざらん
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
我は罪ありとせらるるなれば何ぞ徒然に勞すべけんや
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
われ雪水をもて身を洗ひ 灰汁をもて手を潔むるとも
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
汝われを汚はしき穴の中に陷いれたまはん 而して我衣も我を厭ふにいたらん
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
神は我のごとく人にあらざれば我かれに答ふべからず 我ら二箇して共に裁判に臨むべからず
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
また我らの間には我ら二箇の上に手を置べき仲保あらず
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
願くは彼その杖を我より取はなし その震怒をもて我を懼れしめたまはざれ
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
然らば我 言語て彼を畏れざらん 其は我みづから斯る者と思はざればなり
