Job 9
1 Job svarade och sade:
| ויען איוב ויאמר |
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
| אמנם ידעתי כי-כן ומה-יצדק אנוש עם-אל |
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
| אם-יחפץ לריב עמו-- לא-יעננו אחת מני-אלף |
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
| חכם לבב ואמיץ כח-- מי-הקשה אליו וישלם |
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
| המעתיק הרים ולא ידעו-- אשר הפכם באפו |
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
| המרגיז ארץ ממקומה ועמודיה יתפלצון |
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
| האמר לחרס ולא יזרח ובעד כוכבים יחתם |
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
| נטה שמים לבדו ודורך על-במתי ים |
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
| עשה-עש כסיל וכימה וחדרי תמן |
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
| עשה גדלות עד-אין חקר ונפלאות עד-אין מספר |
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
| הן יעבר עלי ולא אראה ויחלף ולא-אבין לו |
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
| הן יחתף מי ישיבנו מי-יאמר אליו מה-תעשה |
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
| אלוה לא-ישיב אפו תחתו שחחו עזרי רהב |
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
| אף כי-אנכי אעננו אבחרה דברי עמו |
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
| אשר אם-צדקתי לא אענה למשפטי אתחנן |
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
| אם-קראתי ויענני-- לא-אאמין כי-יאזין קולי |
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
| אשר-בשערה ישופני והרבה פצעי חנם |
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
| לא-יתנני השב רוחי כי ישבעני ממררים |
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
| אם-לכח אמיץ הנה ואם-למשפט מי יועידני |
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
| אם-אצדק פי ירשיעני תם-אני ויעקשני |
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
| תם-אני לא-אדע נפשי אמאס חיי |
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
| אחת היא על-כן אמרתי--תם ורשע הוא מכלה |
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
| אם-שוט ימית פתאם-- למסת נקים ילעג |
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
| ארץ נתנה ביד-רשע-- פני-שפטיה יכסה אם-לא אפוא מי-הוא |
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
| וימי קלו מני-רץ ברחו לא-ראו טובה |
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
| חלפו עם-אניות אבה כנשר יטוש עלי-אכל |
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
| אם-אמרי אשכחה שיחי אעזבה פני ואבליגה |
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
| יגרתי כל-עצבתי ידעתי כי-לא תנקני |
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
| אנכי ארשע למה-זה הבל איגע |
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
| אם-התרחצתי במו- (במי-) שלג והזכותי בבר כפי |
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
| אז בשחת תטבלני ותעבוני שלמותי |
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
| כי-לא-איש כמוני אעננו נבוא יחדו במשפט |
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
| לא יש-בינינו מוכיח-- ישת ידו על-שנינו |
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
| יסר מעלי שבטו ואמתו אל-תבעתני |
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
| אדברה ולא איראנו כי לא-כן אנכי עמדי |
