< Job 9 >

1 Job svarade och sade:
Job reprenant dit:
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
En vérité je sais qu'il en est ainsi. Comment un mortel serait-il juste aux yeux du Seigneur?
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
Car si des hommes veulent aller avec Dieu en justice, il ne s'y prêtera pas; il ne voudra pas être contredit sur un seul point entre mille.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Lui seul est sage en ses pensées; il est fort, il est grand; qui donc s'est assez endurci pour lui résister?
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
Il lutte contre les montagnes et elles l'ignorent; il les bouleverse dans son courroux.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
Il ébranle dans ses fondements la terre que recouvre le ciel, et les colonnes qui la soutiennent sont chancelantes.
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
Il parle au soleil, et le soleil ne se lève pas; il appose son scel sur les astres.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
C'est lui seul qui a tendu les cieux et qui marche sur la mer comme sur un sol affermi.
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
Il a créé les Pléïades, et l'étoile du soir, et Arcture, et les constellations du Midi.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
Il a fait une multitude innombrable de merveilles glorieuses et incompréhensibles.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
S'il a passé au-dessus de moi, je ne l'ai point vu; s'il a marché à mes côtés, je n'en ai rien su.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
Se détourne-t-il, qui le ramènera? qui osera lui dire: Que faites-vous?
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
Seul il a dompté toute fureur, il a fait plier les monstres marins sous le ciel.
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
S'il m'écoutait, s'il jugeait mes arguments!
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
Quand même je serais juste, il ne m'écouterait pas; je n'obtiendrais pas de lui un arrêt.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
Et si je ne l'avais invoqué et qu'il ne m'exauçât point, je ne pourrais croire qu'il eût entendu ma voix.
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
Je crains qu'il ne me broie au moyen d'un tourbillon, car il amortit les ravages de mes plaies nombreuses.
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Il ne me laisse point reprendre haleine, après m'avoir rempli d'amertume,
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
Et il prévaut par la force. Qui donc résisterait à la condamnation qu'il aurait prononcée?
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Juste, ma bouche se trouvera dire des impiétés; irréprochable, je passerai pour criminel.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
Car, si j'ai péché, c'est dans l'ignorance de mon âme, et néanmoins la vie m'est ôtée.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
Aussi j'ai dit: La colère détruit le riche et le grand.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
La mort qui les frappe soudain met à nu leur faiblesse; mais les justes sont tournés en dérision,
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
Ils sont livrés aux mains des pervers, et le Seigneur a voilé le front des juges. Et si ce n'est pas lui qui est-ce donc?
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
Ma vie est plus rapide qu'un courrier; on ne s'est point placé sur son passage et on ne l'a pas vue.
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
Les navires laissent-ils une trace, ou l'aigle qui vole et cherche sa proie?
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
Si je me dis: Cesse donc de parler; borne-toi à courber la tête et à gémir;
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
Je tremble de tous mes membres, car je sais que vous ne me jugez point innocent.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
Ai-je donc commis quelque impiété? Mais pourquoi ne suis-je point mort?
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
Lors même que je me serais lavé avec de la neige, et que des mains pures m'auraient purifié,
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
Vous m'avez assez plongé dans la fange pour que ma robe m'ait souillé.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
Car vous n'êtes point comme moi un homme avec qui je puisse contester et comparaître en justice.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Que n'existe-t-il pour nous un médiateur, qui écoute et qui prononce entre vous et moi?
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Détournez de moi votre verge; que l'effroi qu'elle m'inspire ne me trouble plus.
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
Si je cesse de craindre je parlerai, car je ne le peux en l'état où je suis.

< Job 9 >