Job 9
1 Job svarade och sade:
And he answered Job and he said.
2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.
Truly I know that thus and what? will he be justified a person with God.
3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.
If someone desires to conduct a case with him not he will answer him one [time] from a thousand.
4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?
Wise of heart and strong of power who? has he shown stubbornness to him and he has remained unharmed.
5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.
The [one who] removes mountains and not they know [the one] who he overturns them in anger his.
6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.
The [one who] shakes [the] earth from place its and pillars its they tremble!
7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.
The [one who] speaks to the sun and not it shines and behind [the] stars he puts a seal.
8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.
[one who] stretches out [the] heavens To only him and [one who] treads on [the] high places of [the] sea.
9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.
[one who] makes [the] Bear Orion and Pleiades and [the] chambers of [the] south.
10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.
[one who] does Great [things] until there not [is] inquiry and wonders until there not [is] number.
11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.
There! he will pass by at me and not I will see [him] and he may pass on and not I will perceive him.
12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?
There! he will snatch away who? will he turn back him who? will he say to him what? are you doing.
13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.
God not he will turn back anger his (under him *Q(k)*) they lay prostrate [the] helpers of Rahab.
14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?
Indeed? for I I will answer him I will choose words my with him.
15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.
[I] who Though I am righteous not I will answer to judge my I will seek favor.
16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.
If I called and he answered me not I believe that he gave ear to voice my.
17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.
[he] who With a storm he crushes me and he increases wounds my without cause.
18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.
Not he permits me to bring back breath my for he surfeits me bitter things.
19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?
If to power a strong [one] there! and if to justice who? will he summon me.
20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.
Though I am righteous own mouth my it will condemn as guilty me [am] blameless I and it declared guilty me.
21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.
[am] blameless I not I know self my I reject life my.
22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.
[is] one It there-fore I say [the] blameless and [the] wicked he [is] bringing to an end.
23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.
If a scourge it kills suddenly [the] despair of innocent [ones] he mocks.
24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.
A land - it has been given in [the] hand of a wicked [person] [the] face of judges its he covers if not then who? [is] it.
25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.
And days my they have been swift more than a runner they have fled not they have seen good.
26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.
They have passed on with ships of reed like an eagle [which] it rushes on food.
27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;
If to say I I will forget complaint my I will let loose face my and I will be cheerful.
28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.
I dread all pains my I know that not you will acquit me.
29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?
I I will be guilty why? this vanity will I labor.
30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;
If I washed myself (in water of *Q(K)*) snow and I cleansed with potash hands my.
31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.
Then in pit you will dip me and they will abhor me own clothes my.
32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.
For not [he is] a human like me I will answer him we will come together in judgment.
33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.
Not there between us [is] an arbiter he may put hand his on [the] two of us.
34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;
Let him remove from on me rod his and dread his may not it terrify me.
35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.
I will speak and not I will fear him for not [am] thus I with myself.
