Job 9

1 Job svarade och sade:

Unya si Job mitubag ug miingon:

2 Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

Sa pagkamatuod ako nasayud nga kini mao man: Apan unsaon sa tawo aron mamatarung sa atubangan sa Dios?

3 Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

Kong siya buot magpakiglalis kaniya, Siya dili makatubag kaniya bisan makausa sa usa ka libo.

4 Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

Siya manggialamon sa kasingkasing ug makagagahum sa kusog: Kinsa ang nagpagahi sa iyang kasingkasing batok kaniya, ug nga nagmauswagon?

5 Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

Kaniya nga magabalhin sa mga kabukiran, ug sila wala managpanghibalo niana, Sa diha nga sa iyang kapungot siya magalungkab kanila;

6 Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

Nga magauyog sa kalibutan gikan sa iyang himutangan, Ug ang mga haligi niana magakurog;

7 Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

Nga magasugo sa adlaw, ug kini dili mosilang, Ug magatak-om sa mga kabitoonan;

8 Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

Nga mao lamang ang magabuklad sa kalangitan, Ug magatamak sa ibabaw sa kabaluran sa dagat;

9 Han gör Karlavagnen ( på himmelen ) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

Nga maoy nagbuhat sa Oso, ug sa Orion, ug sa mga Pleyadas, Ug sa mga tagoanan sa habagatan;

10 Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

Nga nagabuhat sa mga butang nga dili matukib, Oo, mga butang katingalahan nga dili maisip.

11 Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

Ania karon, siya milabay kanako, ug wala ko siya makita: Siya mipadayon usab, apan wala ko himatngoni.

12 Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

Ania karon, siya nagasakmit sa tulokbonon, kinsa ang makapugong kaniya? Kinsa ang moingon kaniya: Unsa ang imong gibuhat?

13 Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

Dili kuhaon sa Dios ang iyang kasuko, Ang magatabang kang Rahab nanagyukbo sa ilalum niya.

14 Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

Daw unsa ka diyutay ang akong igatubag kaniya, Ug pagpili sa akong mga igsusulti aron sa pakigpulong uban kaniya?

15 Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

Nga kaniya, bisan ako matarung pa unta, apan dili ako motubag; Adto ako magpakilooy sa akong maghuhukom.

16 Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

Kong ako nagtawag pa unta, ug kanako siya mitubag, Apan dili pa gayud ako motoo nga siya sa akong tingog nagpatalinghug.

17 Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

Kay gipukan ako niya sa usa ka unos, Ug sa walay hinungdan ang mga samad gidaghan.

18 Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

Dili ako niya tugotan sa pagginhawa, Apan gipuno niya ako sa kapaitan.

19 Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

Kong kita magasulti bahin sa kusog, ania karon, siya makagagahum! Kong sa katarungan: Kinsa, ang magapatawag kanako?

20 Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

Bisan kong ako matarung pa, ang akong kaugalingong baba magahukom kanako: Bisan kong ako hingpit pa, kana magapadayag nga ako dautan.

21 Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

Ako hingpit; ako wala magtagad sa akong kaugalingon; Gibiay-biay ko ang akong kinabuhi

22 Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

Natingub ang tanan; busa ako nagaingon: Siya naglaglag sa maayo ug sa dautan.

23 När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

Kong ang hampak magalaglag sa kalit, Siya mobiay-biay sa paghusay sa mga walay sala.

24 Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

Ang kalibutan gitugyan ngadto sa kamot sa mga dautan; Siya nagatabon sa mga nawong sa mga maghuhukom niini: Kong ugaling dili mao siya, kinsa man diay kana?

25 Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

Ang akong mga adlaw karon labi pang matulin kay sa usa ka sinugo nga nagadala sa mga sulat: Sila nagadalagan, walay kaayohan nga ilang makita.

26 De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

Sila nangagi ingon sa mga sakayang matulin; Ingon sa agila nga magasakdap sa dalagiton.

27 När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

Kong moingon ako: Kuhaon ko sa akong panumduman ang akong kaguol, Ang masulob-on ko nga panagway ako nga isalikway, ug magsadya;

28 Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

Ako nahadlok sa tanan ko nga mga kasub-anan, Ako nasayud nga dili mo ako pagailhong walay sala.

29 Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

Ako pagahukman; Ngano man diay nga ako manlimbasog sa walay kapuslanan?

30 Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

Kong ako sa akong kaugalingon magahugas sa tubig sa nieve, Ug ayohon gayud paghinlo ang akong mga kamot;

31 Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

Apan ikaw magaunlod kanako sa kalapukan, Ug ang akong kaugalingon nga mga bisti makapaluod kanako.

32 Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

Kay siya dili tawo ingon kanako, aron ako motubag kaniya, Aron nga kanako siya mokuyog sa hukmanan.

33 Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

Walay maghuhusay sa taliwala namo, Nga arang makapahamutang sa iyang kamot sa ibabaw namong duha.

34 Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

Ipakuha gikan kanako ang iyang baras, Ug ayaw ako pahadloka sa iyang pagkamakalilisang:

35 Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.

Unya ako mosulti, ug kaniya dili mahadlok: Kay dili ako ingon niana sa akong kaugalingon.