Job 8

1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:

Na Suhini Bildad buae se:

2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

“Wobɛkɔ so aka saa nsɛm yi akosi da bɛn? Wo nsɛm yɛ mframa huhuw.

3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

Onyankopɔn kyea atɛntrenee ana? Otumfo kyea nea ɛteɛ ana?

4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

Bere a wo mma yɛɛ bɔne tiaa no no, ogyaw wɔn maa wɔn bɔne so akatua.

5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

Nanso sɛ wode wʼani bɛto Onyankopɔn so na woabɔ Otumfo no mpae,

6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

sɛ woyɛ kronkron, na woteɛ a, wo nti, ɔbɛma ne ho so mprempren na wama wo asi wo dedaw mu.

7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

Wo mfiase bɛyɛ nkakrankakra na daakye woanya ama abu so.

8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

“Bisa awo ntoatoaso a atwa mu no, na hwehwɛ nea wɔn agyanom hui,

9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

na wɔwoo yɛn nkyɛe na yennim hwee, yɛn nna wɔ asase yi so te sɛ sunsuma.

10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

Wɔrenkyerɛkyerɛ wo na wɔrenka nkyerɛ wo ana? Wɔremfi wɔn ntease mu nka nsɛm bi ana?

11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

So paparɔso betumi anyin akɔ soro wɔ baabi a ɛnyɛ ɔwora? Demmire betumi afifi baabi a nsu nni ana?

12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

Bere a ɛrenyin a wontwae no, ɛhyew ntɛm so sen sare.

13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

Saa na wɔn a wɔn werɛ fi Onyankopɔn no awiei te; saa ara na wɔn a wonni nyamesu no anidaso nkosi hwee.

14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

Biribiara a nʼani da so no nni ahoɔden; nea ɔde ne ho to so no yɛ ananse ntontan.

15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

Otweri ne ntontan, nanso ɛtetew; oso mu dennen, nanso ɛnyɛ yie.

16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

Ɔte sɛ afifide a wogugu so nsu yiye a esi owia mu, ɛtrɛtrɛw ne mman mu wɔ turo no so;

17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

Ne ntin nyin fa abotan ho, na ɛhwehwɛ ɔkwan kɔ abo mu.

18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

Nanso sɛ wotu fi ne sibea a, saa beae no nnim no bio na ɛka se, ‘Minhuu wo da.’

19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

Ampa ara ne nkwa twa mu, na afifide foforo nyin asase no so.

20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

“Ampa ara Onyankopɔn mpo onipa a ne ho nni asɛm na ɔnhyɛ amumɔyɛfo nsa mu den.

21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

Ɔbɛma woaserew bio, na wode ahosɛpɛw ateɛteɛ mu.

22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.

Wɔde aniwu befura wɔn a wɔtan wo, na amumɔyɛfo ntamadan bɛsɛe.”