Job 8

1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:

Şuahlı Bildat şöyle yanıtladı:

2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

“Ne zamana dek böyle konuşacaksın? Sözlerin sert rüzgar gibi.

3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

Tanrı adaleti saptırır mı, Her Şeye Gücü Yeten doğru olanı çarpıtır mı?

4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

Oğulların ona karşı günah işlediyse, İsyanlarının cezasını vermiştir.

5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

Ama sen gayretle Tanrı'yı arar, Her Şeye Gücü Yeten'e yalvarırsan,

6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

Temiz ve doğruysan, O şimdi bile senin için kolları sıvayıp Seni hak ettiğin yere geri getirecektir.

7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

Başlangıcın küçük olsa da, Sonun büyük olacak.

8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

“Lütfen, önceki kuşaklara sor, Atalarının neler öğrendiğini iyice araştır.

9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

Çünkü biz daha dün doğduk, bir şey bilmeyiz, Yeryüzündeki günlerimiz sadece bir gölge.

10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

Onlar sana anlatıp öğretmeyecek, İçlerindeki sözleri dile getirmeyecek mi?

11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

“Bataklık olmayan yerde kamış biter mi? Susuz yerde saz büyür mü?

12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

Henüz yeşilken, kesilmeden, Otlardan önce kururlar.

13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

Tanrı'yı unutan herkesin sonu böyledir, Tanrısız insanın umudu böyle yok olur.

14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

Onun güvendiği şey kırılır, Dayanağı ise bir örümcek ağıdır.

15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

Örümcek ağına yaslanır, ama ağ çöker, Ona tutunur, ama ağ taşımaz.

16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

Tanrısızlar güneşte iyi sulanmış bitkiyi andırır, Dalları bahçenin üzerinden aşar;

17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

Kökleri taş yığınına sarılır, Çakılların arasında yer aranır.

18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

Ama yerinden sökülürse, Yeri, ‘Seni hiç görmedim’ diyerek onu yadsır.

19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

İşte sevinci böyle son bulur, Yerinde başka bitkiler biter.

20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

“Tanrı kusursuz insanı reddetmez, Kötülük edenlerin elinden tutmaz.

21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

O senin ağzını yine gülüşle, Dudaklarını sevinç haykırışıyla dolduracaktır.

22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.

Düşmanlarını utanç kaplayacak, Kötülerin çadırı yok olacaktır.”