Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Entonces intervino Bildad suhita:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
¿Hasta cuándo hablarás esas cosas, y los dichos de tu boca serán como viento impetuoso?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
¿Él tuerce lo recto? ¿ʼEL-Shadday pervierte la justicia?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Si tus hijos pecaron contra Él, Él los entregó al poder de su transgresión.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Si tú buscas a ʼElohim por la mañana e imploras a ʼEL-Shadday,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
si eres puro y recto, ciertamente ahora se levantará y restaurará tus justos bienes.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Aunque tu principio sea pequeño, tu final será muy grande.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Te ruego que preguntes a las generaciones pasadas y consideres las cosas investigadas por los antepasados de ellas.
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Porque nosotros somos de ayer y nada sabemos. Nuestros días sobre la tierra son como una sombra.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
¿No te instruirán ellos y te hablarán con palabras salidas de su corazón?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
¿El papiro crece donde no hay pantano? ¿Crece el junco sin agua?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Cuando aún están verdes y no están cortados, se secan antes que las otras hierbas.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Así son las sendas de todos los que olvidan a ʼElohim. Así se desvanece la esperanza del impío,
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
porque su confianza es frágil, y su seguridad como telaraña.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Si se apoya en su casa, ésta no se sostendrá. Si se aferra a ella, no lo soportará.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Él está verde delante del sol, y por encima de su huerto brota su retoño,
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
aunque sus raíces están entrelazadas sobre un montón de rocas y buscan un lugar entre las piedras.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Si se arranca de su lugar, éste lo negará: ¡No te vi nunca!
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Ciertamente así es el gozo de su camino. Del polvo brotarán otros.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Mira, tan ciertamente como ʼElohim nunca sostiene a los malhechores, así nunca se aparta del hombre intachable.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Aún llenará tu boca de risa y tus labios con un grito de júbilo.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Los que te aborrecen serán cubiertos de vergüenza. La morada de los impíos desaparecerá.
