Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Entonces tomó la palabra Baldad suhita y dijo:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
“¿Hasta cuándo hablarás de este modo y serán las palabras de tu boca cual viento tempestuoso?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
¿Acaso Dios tuerce el derecho, o pervierte el Omnipotente la justicia?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Si tus hijos contra Él pecaron, Él los ha castigado ya a causa de sus transgresiones.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Pero tú, si buscas solícito a Dios, e imploras al Todopoderoso,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
y eres puro y recto, al punto Él velará sobre ti, y prosperará la morada de tu justicia.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Tu anterior estado será poca cosa, pues tu porvenir será muy grande.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Pregunta, si quieres, a las generaciones pasadas, respeta la experiencia de los padres;
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
pues de ayer somos y nada sabemos, y nuestros días sobre la tierra pasan como la sombra.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Ellos te instruirán, ellos hablarán contigo, y de su corazón sacarán estas palabras:
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
¿Puede crecer el papiro sin humedad, el junco elevarse sin agua?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Estando aún en flor, y sin ser cortado se seca antes que cualquier otra hierba.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Así será el fin de todos los que se olvidan de Dios; se desvanecerá la esperanza del impío;
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
su seguridad le será cortada, y su confianza va a ser como telaraña.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Se apoya sobre su casa, mas esta no se mantiene, se aferra a ella y no resiste.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Está en su lozanía ante el sol, sus renuevos exceden de su huerto,
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
sus raíces se entrelazan sobre el montón de piedras, hundiéndose hasta donde está la roca;
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
mas cuando se lo arranca de su lugar, este lo desconoce (diciendo): «Nunca te he visto.»
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
No es otro el gozo que está al fin de su camino, y de su polvo nacerán otros.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
He aquí que Dios no desecha al justo, ni da la mano a los malvados.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Algún día rebosará de risa tu boca, y tus labios de júbilo.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Los que te aborrecen se cubrirán de ignominia, y la tienda de los impíos dejará de existir.”
