Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Bildaad Shuhaahichi akkana jedhee deebise:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
“Ati hamma yoomiitti waan akkasii dubbatta? Dubbiin kee bubbee jabaa dha.
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Waaqni murtii qajeelaa jalʼisaa ree? Waaqni Waan Hunda Dandaʼu waan qajeelaa jalʼisaa?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Yommuu ijoolleen kee cubbuu isatti hojjetanitti, inni adabbii cubbuu isaaniitti dabarsee isaan kenne.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Ati garuu yoo Waaqa barbaadatte, Waaqa Waan Hunda Dandaʼu yoo waammatte,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
yoo ati qulqulluu fi qajeelaa taate, inni waaʼee keetiif ammuma kaʼa; jireenya qajeelummaa kees siif deebisa.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Jalqabni kee xinnaa taʼu illee, dhumni kee baayʼee guddaa taʼa.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
“Dhaloota darbe gaafadhu; waan abbootiin isaanii qoratanii bira gaʼanis hubadhu;
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
nu waan kaleessa dhalanneef waa tokko illee hin beeknuutii; baroonni keenyas lafa irratti akkuma gaaddidduu ti.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Isaan si hin barsiisanii? Sittis hin himanii? Dubbii garaa isaanii keessa jirus hin dubbatanii?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Dhallaadduun lafa caffee hin taʼinitti guddataa? Shambaqqoonis bishaan malee lalisaa?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Isaan utuma guddachaa jiranuu, utuu hin muramin, biqiltuuwwan kaan dura dafanii gogu.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Dhumni warra Waaqa irraanfataniis akkasuma taʼa; abdiin warra Waaqa hin beeknees ni bada.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Abdiin isaa akkuma salphaatti cita; ofitti amanachuun isaas manʼee sariitii ti.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Inni manʼee isaatti irkata; manʼeen sun garuu hin dhaabatu; itti maxxanas; manʼeen sun garuu dandaʼee isa hin baatu.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Inni akka biqiltuu aduu keessatti bishaan obaafamee lalisuutti, dameewwan isaa lafa biqiltuu irra diriirfatuu ti.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Hidda isaa tuullaa dhagaatti marata; kattaa gidduus iddoo jiraatu ni barbaaddata.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Yommuu inni iddoo isaatii badutti garuu, iddoon sun, ‘Ani si argee hin beeku’ jedhee isa gana.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Kunis dhuma jireenya isaa ti; biqiltuuwwan biraas lafaa ni biqilu.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
“Waaqni nama hirʼina hin qabne hin gatu; yookaan harka jalʼootaa hin jabeessu.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Inni afaan kee kolfaan, arraba kee immoo ililleedhaan ni guuta.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Warri si jibban salphina uffatu. Dunkaanni jalʼootaas siʼachi hin jiraatu.”
