Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Na ka whakautu a Pirirara Huhi, ka mea,
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Kia pehea ake te roa o tau korero i enei mea? Kia pehea ake te roa o nga kupu a tou mangai e rite ai ki te hau kaha?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
E whakaparori ke ranei te Atua i te whakawa? E whakaparori ke ranei te Kaha Rawa i te tika?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Ki te mea i hara au tamariki ki a ia, a kua maka atu ratou e ia hei utu mo to ratou he;
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Ki te rapu wawe koe i to Atua, a ka inoi ki te Kaha Rawa;
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
Ki te mea he ma koe, he tika, ina, ka ara ake ia ki a koe aianei, ka manaakitia ano e ia te nohoanga o tou tika.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Ahakoa i iti tou timatanga, e nui noa atu tou whakamutunga.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Tena ra, ui atu ki to mua whakatupuranga; anga atu hoki ki te mea kua rapua e o ratou matua.
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Nonanahi nei hoki tatou, kahore hoki e mohio; he atarangi nei hoki o tatou ra i runga i te whenua;
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
E kore ranei ratou e whakaako i a koe, e korero ki a koe, e puaki mai ranei he kupu i o ratou ngakau?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
E tupu ranei te wiwi i te mea kahore he repo? E nui ranei te raupo ki te kahore he wai?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
I te mea he kaiota tonu, a kihai i tapahia, kua maroke i mua ake i nga otaota katoa.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Ka pera ano nga ara o te hunga katoa e wareware ana ki te Atua, a ka riro ki te kore ta te tangata whakaponokore i tumanako ai.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Ka motuhia atu tana i whakamanawa atu ai, ko te whare hoki o te pungawerewere hei tumanakohanga mona.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Ka okioki atu ia ki tona whare; heoi e kore e tu: u tonu tana pupuri atu, otiia e kore e mau.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
E matomato ana i te mea kahore nei te ra, a e wana ana ona peka i tana kari.
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
Kapi tonu te puranga i ona pakiaka, e kitea ana e ia te wahi kamaka.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Ki te whakamotitia iho ia i tona wahi, ka whakakahore taua wahi ki a ia, ka mea, Kahore ahau i kite i a koe.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Nana, ko te hari tenei o tona ara, a ka tupu ake etahi atu i roto i te puehu.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Nana, e kore te Atua e whakakahore ki te tangata tika, e kore ano e puritia e ia te ringa o nga tangata kino.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Tera ano tou mangaika whakakiia e ia ki te kata, ou ngutu ki te hamama.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
He whakama te kakahu mo te hunga e kino ana ki a koe, a ka kahore noa iho te tapenakara o te hunga kino.
