Job 8
1 Då svarade Bildad af Suah, och sade:
Nanoiñe amy zao t’i Bildade nte-Sohy:
2 Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?
Pak’ombia te ho saontsie’o o raha zao? Ampara ombia te ho tio-bey avao o entam-palie’oo?
3 Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?
Mengohen’ Añahare hao ty zaka? Ampiolahe’ i El-Sadai hao ty hatò?
4 Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.
Ie nandilats’ azo o ana’oo, le nasese’e ami’ty haozara’ o fiodia’eo.
5 Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;
Aa naho nitsoehe’o t’i Andrianañahare vaho ty fiferenaiña’ i El-Sadai,
6 Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;
naho malio naho vantan-drehe, le hivañona’e hampipoly i akiban-kavantaña’oy.
7 Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.
Le ndra te nikede ty fifotora’o, hitombo ho ra’elahy ty figadoña’o.
8 Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;
Ehe añontaneo i sà’ taoloy vaho imaneo o nitsikarahen-droae’eo,
9 Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.
Bahimo tika fa toly omale avao, mbore talinjo ambone’ ty tane toy o andron-tikañeo.
10 De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.
Aa vaho tsy ho toroa’ iareo hao, hisaontsy ama’o, hañakatse entañe boak’ añ’arofo’ iareo ao?
11 Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.
Mahafitiry hao ty vinda lehe tsy an-tane hinake? Hitiry tsy aman-drano hao ty vondro?
12 Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.
Ie maindoñe, tsy nibiraeñe, le mbe miheatse aolo’ ze hene rongoñe.
13 Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;
Izay ty lala’ o mañaliño an’ Andrianañahareo; toe modo fitamàñe ty tsy aman-Kake.
14 Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.
Ie maràntsañe ty fiatoa’e; naho fararotse ty fatokisa’e.
15 Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.
Hiatoa’e ty anjomba’e fe tsy hahafijadoñe; vontitire’e fe tsy leo’e.
16 Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;
Maindoñindoñe re añatrefa’ i àndroy andrevaha’ o tsampa’eo i golobo’ey,
17 Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.
vandindire’ o vaha’eo ty votrim-bato, i traño-vatoo nitsifira’ iareoy.
18 Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.
Ie ombotañe amy toe’ey, le ho lañe’e, ami’ty hoe, Mbe lia tsy nahatrea azo iraho.
19 Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.
Eka, Izay ty haeha’ i lia’ey, mbe hitiry amo debokeo ka ty ila’e.
20 Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;
Oniño te tsy ho farien’ Añahare ty vañoñe vaho tsy ho tohaña’e o lo-tserekeo.
21 Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.
Mbe ho lifore’e fiankahafañe ty falie’o naho o fivimbi’oo am-pazake.
22 Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.
Ho saroñen-kasalarañe ze malaiñe azo, ho modo ty kivoho’ o tsivokatseo.
